Dagens Nyheter skriver idag om att Stockholms stadsmission larmar om att allt fler äldre kvinnor lever som fattigpensionärer och tvingas söka sovplatser på härbärgen. Dessutom är det störst risk bland ensamstående äldre kvinnor att hamna under inkomstgränsen enligt Pensionsmyndigheten.

73-åriga Ingegerd Löfberg och 68-åriga Anita Boman har sedan de gick i pension promenerat till Stadsmissionen flera dagar i veckan för att ha råd med månadens utgifter.
-”Det är inte mycket man får i pension, det är fint att man då kan få komma hit och äta lunch för 20 kronor.”

Enligt Statistiska centralbyråns senaste siffror från 2018 lever 295.000 personer över 65 år under relativ fattigdom. Det betyder att man har 12.800 kronor eller mindre att leva på varje månad.

Under 2019 rapporterade även EU:s statistikorgan Eurostat att drygt 300.000 av Sveriges pensionärer vänder och vrider på sina liv för att få ekonomin att gå ihop. Många av dem lever i ensamhet, i vissa fall helt isolerade.

Vad säger den rödgröna regeringen med Stefan Löfvén i bräschen om det? Är det ett värdigt sätt att avsluta sitt liv med att sova på härbärgen och inte ha råd med mat när man slitit hårt och betalat skatt under hela sitt arbetsföra liv? Varför finns det oändligt med pengar till migration och integration där man aldrig någonsin skär ned, men det räcker aldrig till skolan, vården och våra pensionärer? Förstår regeringen att det sticker i ögonen på befolkningen när människor som aldrig arbetat en dag i sina liv i Sverige kommer hit och lever ett fullgott liv på skattebetalarnas bekostnad samt dessutom får ta hit sina anhöriga?

Tydligen inte eftersom man fortsätter med den galna migrationspolitiken och det sjuka bidragssystemet som definieras av kravlöshet – våra styrande har ingen skam i kroppen överhuvudtaget!

#onlyinsweden

#detäruppenbartattallainteskamed