Konsten att sänka ett parti

Kvällens snackis är att Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt kastar in handduken och avgår vid partistämman i maj. Redan är spekulationerna om hans efterträdare i full gång och många inom partiet, till exempel Vänsterpartiets kommunalråd i Göteborg, hoppas på en kvinnlig efterträdare.

SvD har frågat två statsvetare som är helt överens om att den kontroversiella Rossanna Dinamarca är mest sannolik att efterträda Sjöstedt.

Sjöstedt som är en mycket duktig debattör har varit en omtyckt ledare och uppfört sig hyggligt mot sina meningsmotståndare. Partiet ligger stabilt i väljaropinionen, men vill man ändra på det ska man definitivt satsa på Dinamarca som är Sjöstedts motsats.

Jag har fortfarande inte kommit över de faktum att hon vägrade inleda sitt anförande i riksdagen med att säga ”herr talman” som sig bör bara för att det var en Sverigedemokrat, att hon bar en tröja med orden SD=RASISTER i riksdagen samt att hon öppet stöttade de avvisade afghanernas strejk på Medborgarplatsen 2017. Uppenbarligen är hon en person som inte respekterar varken rikets lagar eller andra människor för den delen.

Ali Esbati och Aron Etzler har jag heller inte mycket för då båda uttalat sig klumpigt. Esbati har till exempel kallat Alice Teodorescu för ”högerextrem” samt uttryckt att det var ”många män med nazistiskt utseende i Visby” under Almedalsveckan. Etzler har å sin sida varit den mest drivande i konflikten och uteslutningen av Amineh Kakabave som kämpar mot islamism och hedersförtryck.

Jag undrar i mitt stilla sinne varför ingen har nämnt snillet Linda Snecker om man nu verkligen har som ambition att sänka partiet?!

Lika bra att V kallar in Gudrun Schyman direkt!