Just nu fylls media av artiklar om konflikten i Iran och Irak, där det i praktiken inte går att öppna en svensk tidning utan att USA:s president Donald Trump svartmålas av journalister som inte klarar av att vara neutrala. Men jag kan tänka mig att den svenska regeringen tycker det här är utmärkt eftersom det betyder mindre fokus på deras misslyckade styre av Sverige. Men oavsett vem som är i blickpunkten så fortsätter de enorma kostnaderna som vi skattebetalare förväntas stå för att ticka på samtidigt som den grova brottsligheten fortsätter breda ut sig. Det är svårt att blunda för det uppenbara, även för våra hycklande ministrar!
En händelse som inte fått så stort utrymme i svensk media, men desto större i utländsk press där många tidningar analyserar konsekvenserna, är att Turkiet med president Erdogan i spetsen har gått in i Libyen efter att det turkiska parlamentet godkänt en lag som tillåter regeringen att skicka soldater till stöd för den regering i Tripoli som FN har erkänt och som är under press från krigsherren Khalifa Haftars upprorsgrupp.
Situationen i landet som lider av inbördeskrig är förvirrande och milisen i Tripoli är oförutsägbar. Libyen har brutits ned till klanstrukturer samtidigt som utländska krafter försöker komma åt landets rikedomar i form av olja och gas.
Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Egypten, Ryssland och Frankrike stödjer general Haftar, medan Sarraj-regeringen i Tripoli stöttas av Qatar och nu även av Turkiet som gett sig in i spelet.
Om Erdogan skulle lyckas stabilisera motståndarsidan kommer han att få en andra chans att kontrollera flödet av migranter som han kan använda för att utpressa EU.
För närvarande befinner sig över 700.000 migranter från främst Afrika i Libyen och väntar på att få komma till Europa. Om de lyckas ta sig in i EU kommer många andra att följa efter. För att undvika detta kommer Erdogan att erbjuda Europa att betala nya miljarder som kommer väl till pass för Turkiets svaga ekonomi.
Det här är mer än en regional konflikt eftersom det direkt kan komma att påverka Europas migrationslagar och energiförsörjning samt sätta Europa under stark press från Nordafrika.
Erdogans närvaro i Libyen kan praktiskt taget utöva ett imaginärt turkiskt inflytande på olje- och gasfälten i östra Medelhavet mot Cypern, Grekland och internationell rätt.
Men samtidigt finns det många frågetecken som kan medföra en skakig åktur för Erdogan – exempelvis Ryssland och Frankrike samt klanprinsar och pirater som inte låter sig imponeras av politiska slogans genom att tillåta att Erdogan lägger beslag på deras lukrativa affärer som involverar såväl människosmuggling som olja.
Fortsättning lär följa men det är något att hålla ett öga på. Det sista EU behöver just nu är en anstormning av hundratusentals migranter eller för den delen att återigen behöva alliera sig med Erdogan som lovar att ”skydda” gränserna, vilket inte varit någon större succé hittills.
Jenny Piper 
Tjuv- och rackarspel på alla håll och kanter:
http://24nyt.dk/indvandringen-er-katastrofal-for-sverige-kommuner-skylder-nu-1000-milliarder-kroner/
GillaGillad av 1 person
Insiktfull artikel vari man kan ana nya immigrationspåfrestningar!
GillaGillad av 2 personer
Reblogga detta på My name is Lena.
GillaGilla
Citat från Jenny Piper:
Bra att du även har koll på detta!
GillaGillad av 1 person