Hyckleriet är uppenbart – etablissemanget passar på att smutskasta sina politiska motståndare men i realiteten står de inte upp mot den växande antisemitismen

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har varit i ropet den senaste tiden efter att ha fått utstå mycket kritik för sitt närmande till Sverigedemokraterna, där han påstås ha brutit sitt löfte till en Förintelseöverlevare – såväl media som landets ledande politiker har utnyttjat detta som ett slagträ i den smutsiga debatten där till och med landets statsminister sänkt sig till den låga nivån och gjort ett utspel. Att politik handlar mycket om att kunna samtala och samarbeta med alla oavsett politisk färgning är irrelevant när det handlar om att vinna politiska poäng.

I dagens Expressen skriver doktoranden Benjamin Katzeff Silberstein en intressant debattartikel där han pekar på hur hycklarna i det offentliga Sverige helt plötsligt vurmar för judarna, men när judar blir utsatta och attackerade i verkligheten är det inte lika mycket liv i luckan. Patetiskt minst sagt och artikelförfattaren har en viktig poäng. Det är uppenbart att allt bara är ett spel för gallerierna och att våra styrande inte har för avsikt att agera mot verklig antisemitism!

#canyouwalkthewalkorjusttalkthetalk

___________________________________

”Folk älskar döda judar betydligt mer än levande. Observationen är tyvärr inte min egen. Författarinnan och forskaren Dara Horn skrev om fenomenet i en briljant artikel i Smithsonian Magazine (november 2018), där hon förklarade varför just Anne Franks dagbok blivit så globalt omfamnad. Anne Frank är i sin dagbok precis en sådan jude som icke-judar vill att ett offer för Förintelsen ska vara. Hon begär ingen hämnd, och ser främst det goda i människan, trots att hon och hennes familj gömmer sig från nazisterna och från potentiella angivare som tidigare var deras grannar.

Men, som Horn påpekar: vi vet inte vad Frank hade känt eller skrivit efter tiden i koncentrationsläger om hon överlevt. Många andra överlevare bar på fullständigt rimliga hämndbegär. Sådant vill världen inte gärna läsa om. Författaren och överlevaren Elie Wiesel fick sin memoar Natt redigerad när den översattes från originalspråket jiddisch. Den innehöll för mycket ilska mot omvärldens passivitet när sex miljoner judar mördades av Nazityskland och deras hantlangare runtom i Europa. Så skapas inte en bästsäljare. Läsare vill inte känna skam, de vill beröras av mänsklig värme.

Jag tänker på detta när jag ser hur stora delar av det offentliga Sverige fördömer Moderaternas Ulf Kristersson för att han öppnat dörren på glänt för samtal med Sverigedemokraterna. Genom att öppna för samarbete med ett parti med rötterna i nynazismen bryter han sitt löfte till en Förintelseöverlevare, har många påpekat.

Om detta kan man tycka mycket. Men reaktionerna har varit förbluffande. Alla från statsministern till kända opinionsbildare tar till de största verbala släggorna de har i verktygslådan för att fördöma saken.

Det är märkligt, för så här ljudliga blir reaktionerna aldrig när judar i dag i Sverige faktiskt attackeras för att de är judar. Om så många framstående debattörer och politiker genuint hade brytt sig om hotet från antisemiter i Sverige hade de kanske kunnat reagera något tidigare. Faktum är nämligen att det just är den invandringspolitik som Sverigedemokraterna vuxit sig stora på att motsätta sig (och som övriga partier nu tävlar om att bäst imitera) som skapat de största farorna i dag mot Sveriges judiska befolkning.

Det skanderas regelbundet antijudiska slagord på demonstrationer i Sverige med koppling till Israel. I december 2017 kastade tre män från Syrien och från Gaza brandbomber mot en synagoga i Göteborg. Brandbomber! Mot en synagoga i Sverige! Bara att skriva orden känns absurt. Antisemitismen som ideologi kom inte till Sverige utifrån från början, men de senaste årens stora invandring från Mellanöstern har gjort faran för judar i Sverige större än de flesta hade kunnat föreställa sig för bara några år sedan.

Detta är varken ett försvar för Kristersson eller för Sverigedemokraterna. Jag önskar bara att reaktionerna skulle bli åtminstone en tiondel så stora, så högljudda, och så arga, när judiskt liv i Sverige faktiskt hotas med våld och trakasserier, även när det leder till obekväma slutsatser om invandringens roll.

Av Benjamin Katzeff Silberstein
Doktorand i historia och bosatt i Jerusalem”

https://www.expressen.se/debatt/var-ar-era-reaktioner-nar-judar-faktiskt-attackeras/?fbclid=IwAR3PIafeJaJZoadAjslPdI2hP4Dv90l1iL0lGIlIOQvuSuyrXTn711-qLc8

ulf.jpg

11 reaktioner till “Hyckleriet är uppenbart – etablissemanget passar på att smutskasta sina politiska motståndare men i realiteten står de inte upp mot den växande antisemitismen

  1. Hedi Fried, ”Förintelseöverlevare” gör sig hörd, igen. För drygt 75 år sedan förintades hon liksom sex miljoner andra judar, precis som det stod i min historiebok för gymnasiet, copyright 1960, Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB.
    Ordagrant: ”Omkring sex miljoner judar mötte döden i gaskamrarna i koncentrationslägren” ( sidan 31, ”Vår tids historia”. Dannert, Lendin).
    Men, hon lever ju, 75 år senare! Vad menas med ”förintelse”? En fysisk verklig sådan eller bara ett ”trademark”?
    Mitt citat ovan, från min gamla lärobok, är den lärdom som svenska staten önskade inympa i de uppväxande massorna, i a f i början av 1960-talet. Det är just denna ”Förintelse”, som från 60-talets mitt, då när Vänstervågen hade blivit rejält märkbar och ”flykting-problemet” blivit stående inslag i media och som särskilt Bonnierpressen uppmärksammade, genom att göra sig till tolk för en ”generös” flyktingpolitik, liksom deras politiska gren, Folkpartiet. Det har fortsatt på den vägen genom åren, fast efter 9/11 blev det i klart mindre omfattning.

    Ja hur var det då, historiskt sett? En som måste ha vetat klart besked, var den brittiske premiärministern Winston Churchill, som ersatte Chamberlin (kuppartat?) den 10:e maj, 1940, då när tyska Wehrmacht, mycket lyckosamt satte igång sin västoffensiv och snabbt föste ut the Tommies i Engelska kanalen och före midsommar nedslog Frankrike.
    Under kriget fick Churchill daglig info från ”kod-knäckarna” i Bletchley Park, information som även inkluderade kommunikationen mellan WVHA i Sachsenhausen och SS i Auschwitz.
    Efter Potsdamkonferensen i juli 1945 var Winston utan tjänst och började att skriva sitt stora verk om andra världskrigets historia, med viss hjälp av historiker.
    Det kom att bli sex volymer på tillsamman 4 200 sidor. Verket avslutades 1953, då han dessutom erhöll Nobelpriset i Litteratur för sitt verk. Svenska översättningar följde i rask takt.
    Det är ett remarkabelt faktum, att ingenstans finns ordet ”gaskammare” omnämnt bland Churchills 4 200 sidor. Gå till biblioteket, ta fram de sex volymerna, gå till index och kolla på ”g” om Du kan finna ordet!
    Det skall även omnämnas att från mitten av trettiotalet, var den då arbetslöse Winston, medlem i den judiske Focus-gruppen, som gav honom pekuniärt stöd. Existensen av denna inflytelserika judiska grupp avslöjades långt, långt senare av David Irving och med mycket gny som följd. Så varför teg Winston Churchill om sex miljoner gasade judar? Ljuger han? Ja, vad drar Ni förslutsats?

    Gilla

    1. Det finns en del oegentligheter om gaskamrarna – se till exempel boken ”En tom säck kan inte stå”, där det är svårt att tala emot naturvetenskaplig fakta. Men detta kan man av förståeliga skäl inte diskutera publikt. Se hur det gick för Ingrid Carlqvist till exempel. 🤐

      Gilla

Lämna ett svar till Jan Hyllengren Avbryt svar