I natt sköts det in genom ett fönster i en villa i Rosengård där en familj sov och nu ikväll rapporteras det om skottlossning i Rågsved där två personer är skadade. Ännu en våldsam vecka är till ända – toppad av bidragsskandaler och ett konstaterande att hundratusentals personer lever i Sverige utan styrkt identitet i parallella samhällen.
Internationellt har det idag skett terrordåd i London där flera personer avlidit efter att en knivbeväpnad man gått till attack och nu ikväll rapporteras det om att flera personer knivhuggits i Haag när en man gått till attack.
Världen är galen, men Sverige är i sig rena dårhuset med nötter till politiker som sitter och styr oss åt pipsvängen. Det har väl heller inte undgått någon att Zlatan vände Malmö ryggen och köpte in sig i Stockholmskonkurrenten Hammarby. Ett symboliskt svek som symboliserar det tillstånd som landet befinner sig i, med svikna och otrygga människor som för länge sedan fått nog av våra styrandes slappa hantering av ett land på dekis.
Mitt i all misär väntar nu ljusets högtid som börjar med första advent på söndag. Kanske kan vi finna hopp i att ljuset återvänder och lyser upp mörkret som tynger många sinnen just nu. Julen är en underbar och mycket traditionsrik högtid där vi samlas för att tillsammans njuta av julens budskap, vackra sånger samt så klart god mat.
Igår sjöng jag för övrigt lite på Stilla Natt och Nu tändas tusen juleljus när jag julpyntade med barnen – julsånger som man drillades i när man gick i skolan och som man aldrig glömmer. Min dotter påpekade då att de inte får lära sig Stilla Natt i skolan – troligen för att det är en kristen psalm. Det är synd för den är vacker, precis som många andra av julens psalmer.
Jag minns fortfarande med glädje jultraditionen när jag gick i lågstadiet där alla barn hade med sig varsitt ljus till skolan som låg i bänken – varje morgon första lektionen tändes alla ljus medan klassrummet släcktes ned och fröken läste berättelsen om Maria, Josef och åsnan. Vi lärde oss psalmerna och vi gick i fackeltåg till kyrkan på skolavslutningen där prästen fick fria händer under sin predikan.
Detta är dock en omöjlighet i dagens Sverige där skolorna knappt besöker en kyrka i undervisande syfte. Såväl skolavslutningar i kyrkan som psalmer är tyvärr ett minne blott eftersom skolan numera ska vara fri från religiösa inslag. Det kan jag acceptera, men i sådant fall är det märkligt att man tillåter att barn och vuxna bär hijab i skolan samt att det finns bönerum till exempel. Men som vanligt görs det hela tiden undantag istället för att låta samma linje gälla för alla.
Sedan några år tillbaka är jag inte medlem av Svenska Kyrkan eftersom jag har svårt att acceptera deras politiska ställningstagande som bara blivit tydligare för varje år, men två gånger om året går jag i kyrkan – på Julafton och Juldagen, där jag även tvingar med barnen så att de åtminstone får lite kristna jultraditioner med sig från barnsben. Det åligger tydligen föräldrarna att tillse detta numera – troligen med blandade resultat.
Snart står även nyåret för dörren – tänk så skönt det hade varit att vakna upp den 1 januari 2020 i ett helt nytt Sverige, som styrs av makthavare med sunt förnuft och kurage, som är redo att sätta ned foten samt har en helt ny politik där man sätter den egna befolkningen främst! Det är helt klart en utopi, men vi får hålla utkik mot himlen och när en stjärna faller önskar vi oss ett nytt land där makten som sig bör utgår från folket, fritt från egoism, korruption samt rädslan för att ta ansvar. Det krävs helt klart en julbön för Sverige!
#detnyasverige
#regeringsbytenu
#whenyouwishuponastar
Väl reflekterat!
Gå gärna till en kyrka nu på söndag, den första advent, och sjunga med i de innerligaste och mest melodiska av våra psalmer. De som nästan bara sjungs just på 1.a advent! Den söndagen kan nämligen inte ens en böneutropsbejakande pk-prälle sabba…
GillaGillad av 2 personer
Eller i IKEA-tappning: Vinterbön.
GillaGillad av 2 personer
Känslan som förmedlas i artikeln?!?!?
GillaGilla