Jag ser med oro på utvecklingen i en värld där vi förväntas vara villiga försökskaniner

Att de senaste decenniernas oansvariga migrationspolitik slagit hårt mot landet är de flesta överens om och nu börjar även en del politiker vakna, även om landets regering officiellt förnekar all kännedom om detta. Det verkar dessutom finnas en uppsjö av uppgifter om såväl bidragsfusk som bedrägeri för att få medborgarskap samtidigt som det kravlösa samhället där människor kan leva hela sina liv på bidrag utan kontroll sticker allt mer i människors ögon. Kryddat med den dagliga dosen med grov kriminalitet som pockar på vår uppmärksamhet, så är vi många som ofta ställt oss frågan hur ända in i glödheta våra politiker kan agera som de gör eftersom det saknas både logik och verklighetsförankring att låta ett land falla ihop som ett korthus under premisserna att man gör en humanitär insats.

Allt tyder dock på att våra styrande gör detta medvetet och spenderar våra skattepengar utan ansvar. De utsätter Sverige och svenska folket för ett experiment som de själva inte vet hur det kommer sluta och där samtliga partier har ett finger i syltburken, även Sverigedemokraterna som nu genomgår den sista transformeringen för att kunna ingå i den kontrollerade oppositionen.

Det finns således inget parti som sitter inne med lösningen och än mindre har viljan att stoppa det som pågår. Visst uttrycker alla en sak på pappret samt framför TV-kamerorna där man lovar guld och gröna skogar, men i realiteten är det här en del av en strategi som handlar om att söndra och härska genom splittring. För oss väljare blir det för var dag som går allt svårare att veta vad vi ska ta oss till och eftersom alla åtta partier numera liknar varandra förutom den stora skillnaden mellan rött och blått, så är det nästan omöjligt att se den faktiska skillnaden på partierna för gemene man – särskilt eftersom kärnfrågorna smälter ihop och de 10% som skiljer respektive parti åt inte är tydliga vid första anblicken.

Till följd av hela den absurda situation som uppstått i Sverige tack vare våra makthavares naiva styre som skapat den misär som nu sprider sig som en löpeld från norr till söder, har vi fått en polarisering som hela tiden byggs på tillsammans med stora samhällsklyftor som också fortsätter öka. Samhället har blivit kallt och egoismen tar över mer och mer. Det spelar ingen roll att det finns goda exempel på människor som integrerats samt bidrager på ett bra sätt till samhället – det biter inte längre på medborgarna som är så bittra att de fått nog av allt och tyvärr bara ser asylstopp, utvisningar samt återvandring som den enda lösningen. Numera verkar alla invandrare dras över en kam i folks ögon oavsett vad de presterat. För fem år sedan orerade Fredrik Reinfeldt om att svenska folket måste öppna sina hjärtan, men nu är kiosken stängd för gott hos de flesta på gott och ont.

Även om vi helt klart måste vrida om kompassen, så ser jag med oro på vart vi är på väg. Ett samhälle som genomsyras av egoism och stängda dörrar, där man hellre vänder bort blicken istället för att hjälpa samt kallhamrat tappat all känsla för andra människors värde är inte en värld som jag vill att mina barn ska växa upp i. Det kommer dessutom bara att eskalera och vem vet hur det kommer sluta?

Ge oss tillbaka det gamla Sverige verkar vara det nya ledordet och helst utan mångkultur. Även om man kanske inte menar det fullt ut, så är det lätt att få intrycket av att man vill tillbaka till den tid när en majoritet av svenskarna var blonda och blåögda samt människor med utländsk härkomst sågs som något exotiskt. Hos vissa kan man dessutom utläsa mellan raderna att de svenska tjejer som bildar familj med utländska män är rasförrädare. Jag tycker inte alls om den här utvecklingen, men även om jag vill att vi ska förändra oss samtidigt som vi har en balans så är det i princip omöjligt att upprätthålla den balansen som läget ser ut nu och det finns heller ingen ljusning så det verkar bara kunna gå åt ett håll.

Så vad gör man när folket fått nog och hela situationen börjar urarta samtidigt som våra styrande innerst inne bejakar utvecklingen, medan deras tomma ord enbart är ett spel för galleriet? Jag har inte den blekaste, jag ser dock med oro på det som sker framför våra ögon och känner inte att jag har tilltro till någon i det här läget. Vi verkar vara i behov av en ny frälsare!

#detnyasverige

heart

 

 

4 reaktioner till “Jag ser med oro på utvecklingen i en värld där vi förväntas vara villiga försökskaniner

  1. Mycket klarsynt. Tål att läsas mer än en gång!
    Den förödande identitetspolitiken med statsfeminismen kommer nog att med sin inneboende logik med tiden att svetsa samman även etniska svenskar i ett eget kollektiv. I likhet med afro-svenskar, IS-svenskar eller vad de nu kallar sig. Därefter kan förstås vad som helst hända. Människor måste därför åter bedömas enbart på meriter och efter sina handlingar och varken kvoteras in eller ursäktas med att de tillhör någon av alla dessa olika kollektiva ”offergrupper”. Årtionden av marxistisk indoktrinering och avståndstagande från västerländsk kultur har nu förhoppningsvis snart kulminerat…..

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s