20 år sedan millenniet – hur hamnade vi här?

Det lackar mot jul, men även mot ett nytt år och i år är det faktiskt 20 år sedan millenniumskiftet. Det känns definitivt inte som att det gått två decennier, men tiden går och vi med den. Vem hade kunnat tro att vi skulle hamna här? Inte jag i alla fall!

Inför millenniet fanns det en viss oro över att datorer skulle sluta fungera när vi klev in i 2000-talet, men som bekant var det inga större problem – istället blev det helt otippat samhället som kraschade och medborgarna som i alla år invaggats i falsk trygghet samt satt all sin tillit till staten, fick sig en rejäl näsbränna.

Själv stod jag på ett hustak i Fredhäll på Kungsholmen i Stockholm och skålade i champagne med min dåvarande sambo samt beskådade fyrverkerierna som dundrade över huvudstaden. Tyvärr bodde vi grannar med DN-skrapan, men på den tiden hade DN inte hunnit bli den aktivistblaska man är idag och jag hade fortfarande inte vaknat från den dvalan som det innebär att vara PK-indoktrinerad sedan barnsben, så det skapade inte alls samma aversion som det skulle göra idag.

Jag minns att jag var full av framtidstro inför millenniumskiftet och det politiska styret var fortfarande någorlunda acceptabelt under Socialdemokraternas Göran ”pekamedhelahanden” Persson. Några år senare tog Moderaterna över ledartröjan i form av Fredrik ”falskflagg” Reinfeldt och frälste folket med sin vapendragare Anders Borg, för att sedan se till att landet började sin långa Golgatavandring.

Resten är nutidshistoria och nu sitter vi här med den sämsta regeringen genom tiderna samt en opposition som inte är värd namnet! Den borgerliga regeringen började experimentet och den rödgröna sörjan med dess stödpartier slutför jobbet.

Ilskan är stor och missnöjet sjuder bland landets medborgare som fått säga farväl till såväl välfärden som det skyddsnät som normalt ska fånga upp de mest behövande individerna. Samtidigt är polariseringen och klassklyftorna större än någonsin tack vare ryggradslösa politiker som drivs av maktbegär och pengahunger istället för att arbeta för folkets bästa.

Dessa klåpare har skapat denna misär efter att i decennier drivit en extremt oansvarig migrationspolitik i kombination med en kapitalt misslyckad integration samtidigt som de vägrar prata om problemen. Dessutom har vi en tickande bomb i form av grovt kriminella som får fritt spelrum samtidigt som kriminella klaner tar över hela kvarter och skapar otrygghet bland invånarna. Att terrorister och extremister som drivs av religiös fanatism poppar upp lite överallt och tydligen inte går att utvisa av humanitära skäl ger en extra krydda i tillvaron!

Men tyvärr kan man inte vrida tillbaka tiden utan nu sitter vi redan på pottkanten medan landets kommuner kämpar med ekonomiska trångmål som innebär att svångremmen måste dras åt rejält för de svagaste i samhället. Mitt i allt fortsätter syndabockarna i regeringen att vara tysta och vända ryggen till den storm som är på väg in över landet. Svenska folket har således en skyldighet att rädda vad som räddas kan till nästa generation om man vill ha något kvar att överlämna till sina barn, så det är dags att ta sig i kragen nu för tiden är inte på vår sida – det är liksom inte läge att vänta till nästa millenniumskifte!

#återtagamaktentillfolket
#vågalämnasoffan
#göreninsatsförsverige

millennie

8 reaktioner till “20 år sedan millenniet – hur hamnade vi här?

  1. DN har varit rätt usel ända sen 80-talet, pekpinnejournalistik av värsta sort. 🙂

    Hur vi hamnade här skulle kunna bli en spännande thriller, jag anser att skeendet har sina rötter i det tidiga 80-talet och den politiska baksmälla som då rådde. Det var slut på idéer (återkommande politiskt tema) om hur man från regeringshåll skulle råda bot på det sluttande ekonomiska plan som landet befann sig i alltsedan oljekrisen på 70-talet.

    Vid den här tiden var etablissemanget som kollektiv svårt betagna av mrs Tatcher och hennes skenbara framgångssaga med att laga imperiet. Någonstans runt 1986 bytte iallafall landet mellanmjölk ekonomisk-politisk doktrin utan att man talade alltför högt om kursändringen.

    Sedan började det hända massa saker, avregleringen av kreditmarknaden i november 1986 utgjorde startskottet.

    Marknaden dränktes i lättillgängliga krediter och tillgångspriserna rusade från 1986-1991 då det small med besked, tillgångsbubbla grande hade tillåtits att byggas upp och brisera, nu satt landet rejält i skiten och goda råd voro dyra. Dåvarande statsminister fann för gott att kasta sig ner till Bryssel och be på sina bara knän att vi skulle få komma med i EU.

    Resten är historia, vi är nu inne på det 33:e året av nyliberal experimentverkstad och det verkar som att vi får vänta en stund till på att kreationen ska behaga lyfta, tur att vi är ett tålmodigt folk ….

    För egen del är jag mer intresserad av frågan om hur sådana här informellt beslutade kursändringar överhuvudtaget är möjliga att iscensätta utan att det åtminstone har debatterats och folkomröstats om innan man far iväg och våldränner riket.

    Den enda avsiktsförklaring jag hittills har sett på det här temat är alltjämt Renfälls Det sovande folket. Alltid något.

    Gillad av 1 person

      1. Jag är uppriktigt nyfiken på en recension av Östlings senaste snackis, kunde vara kul att jämföra intrycken av programmet ?

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s