Landet mellanmjölk, media och ett styre som för länge sedan vänt ryggen åt befolkningen gör mig mållös

De senaste dagarna har jag skrivit mindre än jag brukar och några kvällar inte alls, vilket föranlett en del meddelanden från folk som tror att jag blivit avstängd. Så är inte fallet utan jag är bara återigen i en av mina svackor där jag tappar tron på Sverige och dess invånare samt får brist på inspiration.

Man tappar lätt motivationen när man förstår att det inte spelar någon roll vad som händer i landet eller hur många offer som drabbas av den politiska agendan som verkar ha som mål att dränera landets samtliga resurser samtidigt som man ökar polariseringen och skapar brist på empati.

Oavsett hur mycket oroväckande fakta som kommer fram om hur våra makthavare suger ut befolkningen saknar det svenska folket både kraft och mod att resa sig mot överheten. Blir det fullständig anarki på gator och torg, vilket inte verkar omöjligt med den här utvecklingen, så lär väl folk sluta att gå ut istället för att högljutt kräva tillbaka makten till folket. Flyttar islamisterna fram sina poster ytterligare, vilket inte är en omöjlighet när vi har en regering som i decennier slagit dövörat till oavsett vad terrorforskare fastslagit, så lär svenska folket rycka på axlarna och istället välkomna den nya ”kulturen” som även lär bejakas av den naiva regeringen som ingick samarbete med dessa demokratins fiender redan för 20 år sedan.

Våra makthavare som är mycket väl medvetna om det kuvade folkets brist på egen vilja, gnuggar så klart händerna i förtjusning över de möjligheter som ligger framför dem. Det kommer när lågkonjunkturen rullar in på allvar och gemene man inte längre kan hålla skenet uppe spår vissa, men jag är inte säker. Jag tror att medborgarna oavsett hur illa det går för Sverige kommer att sitta lugnt i båten fram till valet 2022, då man likt förra valet inbillar sig själva att nu händer det och så röstar alla på samma gamla skåpmat som de alltid har gjort så att vår golgatavandring kan fortsätta ännu en mandatperiod. Det är bisarrt så det förslår!

Svensk media gör givetvis sitt därtill – när det är skottlossningar/explosioner/knivhuggningar/bil-bbq/gruppvåldtäkter etc. hänger de på som gamar för att få klick på braskande rubriker och man kan i vissa tidningar hitta en del ledare i ämnet där man nästan, men bara nästan, vågar sätta lite press på våra styrande. Däremellan återgår man till status quo och rapporterar om Idol, Bianca Ingrossos kärleksliv, skönhetstips samt så klart den stående ingrediensen Greta Thunberg. Just nu verkar favoritämnet dessutom vara att skriva om hur SD växer i olika opinionsundersökningar, samtidigt som något annat parti får uttrycka sin avsky för partiet ifråga och få spaltmeter för att förklara varför man aldrig kommer att samarbeta med SD. Tydligen verkar man tro att man på detta sätt ska underminera väljarnas förtroende för SD, men i vanlig ordning är det enda man gör att göda glöden.

Det finns ingen tillstymmelse till att Sveriges välbetalda journalister ska göra grävande reportage om maktmissbruket som pågår framför våra ögon eller ställa ansvariga ministrar mot väggen i vassa ledartexter. Vissa borde inte ens kalla sig för journalister, utan snarare aktivister. I min värld borde de ligga på som iglar mellan nyhetsrapporteringen om de kriminella handlingar som begås och klämma in politikerna i ett hörn för att ställa alla de obekväma frågor som svenska folket längtar efter att få svar på. Bara i den misslyckade migrations- och integrationspolitiken finns ju hur mycket underlag som helst för undersökande journalistik. Men icke!

Visst finns det ett fåtal skribenter som faktiskt gör sitt jobb riktigt bra, även om man kan räkna dem på handens fingrar och Göteborgsposten skriver på daglig basis om den lokala gängkriminaliteten, där såväl polisen som familjer till kriminella ungdomar får komma till tals samtidigt som man belyser svårigheterna för de ungdomar som vill hoppa av den kriminella banan. Men överlag är den sanna journalistiska ådran i Sverige död sedan länge som det verkar. Mycket beklagligt, men vad kan man förvänta sig när ett fåtal stora koncerner styr svensk media?!

Sammantaget gör allt detta mig tom och dränerad på inspiration – ett folk som bara lallar med utan kamplust för våra barn och barnbarn som ska leva vidare under den misär som vi är med och skapar genom att ge vår tysta acceptans, politiker som för länge sedan vänt ryggen åt sin befolkning och bara vill sko sig själva samt en journalistkår som helt styrs av en agenda som inte har för avsikt att rapportera sakligt om nyheter och heller inte brinner för att gräva fram sanningen. Man blir helt enkelt mållös!

#onlyinsweden
#youleftmespeechless