Mitt politikerförakt är intakt

Förra veckan höjdes riksdagsledamöternas arvoden med 1.500 kr till 68.400 kr i månaden att gälla från och med den 1 november – en höjning som kostar skattebetalarna över en halv miljon extra i månaden.

I en tid när landets fattigpensionärer får leta pantburkar i soptunnor för att överleva, sjuka får vänta orimligt länge på vård samt barn och unga drabbas av diverse åtstramningar inom vård, skola och omsorg känns det inte som rätt prioritering. Att landet är på väg in i en lågkonjunktur där arbetslösheten växer samtidigt som svenska kronan dalar som aldrig förr gör inte saken bättre och man hade kunnat förvänta sig att åtminstone en majoritet av våra folkvalda politiker hade haft moral nog att avsäga sig den höjningen av principskäl för att skicka rätt signaler till befolkningen om att man faktiskt tar landets problem på allvar. Men icke, de enda som faktiskt hade ryggrad att säga ifrån var Vänsterpartiet som tycker att arvodena är för höga och borde justeras nedåt istället för uppåt. Övriga fortsätter att med ett leende på läpparna ta emot allt som vi skattebetalare förser dem med, trots att de verkligen inte gör skäl för den orimliga lön och otaliga förmåner man besitter.

Jag tycker att det är direkt motbjudande och mitt politikerförakt som tyvärr inte minskat det senaste året fortsätter att vara intakt. Hur kommer det sig att vi i Sverige drabbats av politiker som helt har glömt sitt uppdrag och sätter sig själva i främsta rummet istället för att prioritera och ha medborgarnas bästa för sina ögon? Man har länge sett vartåt det barkar och det har funnits otaliga tillfällen att se över såväl antalet ledamöter som arvoden, dessutom hade det inte skadat att höja gränsen för riksdagsspärren.

I Italien beslutade man nyligen att införa en ny lag som träder i kraft efter nästa val 2023 och innebär att antalet politiker minskar från dagens 630 till 400 i underhuset samt från 315 till 200 i senaten. Nedskärningen kommer att spara 1 miljard EUR för skattebetalarna under en tioårsperiod. Det tål att jämföras med Sverige, som med en sjättedel av Italiens befolkning, har 349 skattefinansierade politiker i riksdagen.

Om våra makthavare har som mål att övertyga befolkningen om att man vill hjälpa landet på fötter igen samt ämnar göra allt som står i deras makt för att återupprätta medborgarnas välfärd och trygghet, så är det verkligen på tiden att de börjar göra skäl för sin lön. Jag är nämligen inte ensam om att hysa ett kraftigt politikerförakt och gårdagens politikerdebatt lämnade mycket kvar att önska hos samtliga partier. Med det sagt finns det självklart undantag och vissa gör ett fantastiskt jobb, men de är allt för få!

#canyouwalkthewalkorjusttalkthetalk