Barnens rättigheter viktigare än religionsfriheten

Det bästa jag läst hittills i debatten om huruvida man ska förbjuda omskärelse av pojkar. Äntligen någon som vågar kritisera religionen – bravo! Sverige ska vara ett sekulärt samhälle och stå upp för alla barns rättigheter oavsett religion. Det är minst sagt förbluffande att det ska vara så svårt för våra styrande att förstå det!

—————————————————–

”Beslutet från Centerpartiets stämma om förbud mot pojkomskärelse har rört de religiösa känslorna kraftigt. Judiska ungdomsförbundet menar att detta förbud ”hotar judiskt liv… och den muslimska kulturen i Sverige”. De uppfattar det också för främlingsfientlighet.

Förenade islamiska föreningar i Sverige är på samma linje och kräver att Centerpartiet ”skyddar religionsfriheten för Sveriges muslimer, judar och andra till 100 procent”. Judiska centralrådet varnar för att ett förbud ”i praktiken skulle innebära att den 250-åriga svensk-judiska kulturen riskerar att försvinna”.

Socialdemokrater för tro och solidaritet, beklagar sig över att man jämför pojkomskärelse med ”könsstympning, ett ord som nästan enbart används av det omfattande och grymma övergrepp som begås mot flickor på vissa håll i Afrika och mellanöstern”.

Annie Lööf var tyvärr inte sen med att ta avstånd från stämmans beslut och krama de religiösa krafterna.

Det första förespråkarna för pojkomskärelse gör är att förmå folk att inte jämföra det med kvinnlig könsstympning. För detta ändamål lyfter man fram bara ”typ tre” som är den grymmaste och mest omfattande varianten. Detta trots att WHO räknar alla typer av ”omskärelse” på flickor som könsstympning vilket omfattar alla ingrepp som rör borttagande delvis eller helt av de externa genitalierna eller annan åverkan på de kvinnliga könsdelarna av kulturella eller andra icke-medicinska skäl. (WHO, 2008).

Detta ramaskri handlar givetvis varken om de små utsatta pojkarnas liv eller deras smärtor på grund av omskärelsen. Det är religionens allena makt och frihet i samhället som dessa röster är måna om. Religionen står på piedestal och dess fria händer vill det politiska etablissemanget och de religiösa företrädarna inte röra en millimeter.

Judiska centralrådet och Judiska ungdomsförbundet gör detta övergrepp på små pojkar till en fråga om barns rättigheter. De låter barnkonventionen rycka fram och rättfärdiga en uråldrig barnfientlig sedvänja i namn av barns rätt till sin religion. Inte nog med detta skaffar de lite uppbackning från FN:s barnrättskommitté som påstår att omskärelse under medicinskt trygga former är oproblematiskt.

Det som försvinner i detta spektakel är barnen och deras grundläggande rättigheter. Det är små pojkars snoppar som angrips av föräldrars förpliktelser mot sina gudar eller kultur. För dessa grupper är barnen föräldrarnas ägodelar vilka kan behandlas enligt trons och den egna kulturens riter och normer. Barnet i denna miljö räknas inte som egen individ och saknar integritet. Det är det som är grundproblemet. Religionens och kulturens försvarare trampar ner barnets rätt till sin kropp utan att kännas vid.

Barn skall räknas som egna individer. Deras privata sfär måste respekteras till fullo. Omskärelsen kränker denna privata sfär utan någon mediciniskt motiv som att rädda liv eller förhindra skada. Barnets kropp är endast barnets, inte andras! Barn är inte föräldrars ägodel. Ingen får bestämma över barns kropp och liv om det inte handlar om att rädda livet själv.

Snoppen är barnets intimaste kroppsdel. Omskärelse är bara en religiös rit. Den är smärtsam och avlägsnar en funktionell och viktig del av könsorganet. Förespråkare för pojkomskärelse försöker förminska detta övergrepp genom att kalla det för ”ett litet oproblematiskt ingrepp på en betydelselös del av kroppen”.

Det finns ingen respektingivande läkarorganisation i världen som ställer sig bakom denna beskrivning. Ingen vetenskapsakademi skriver på denna deklaration om pojkarnas förhuds betydelselöshet som religiösa företrädare eller välvilliga politiska företrädare vill hävda som en obestridlig sanning.

Varje år lider många barn av komplikationerna till följd detta övergrepp trots att det ombesörjs av sjukvården. Ett enda lidande barn är för mycket för ett ingrepp som de utsatta har absolut ingen användning av.

Förespråkarna för pojkomskärelse skrämmer politikerna med att ett förbud kommer att leda till illegala omskärelser som utförs utanför den offentliga sjukvården, vilket är mer skadligt för barnen. Detta resonemang är egentligen mer ett indirekt hot än ett eventuellt konstaterade av fakta.
Med detta perspektiv borde vi legalisera könsstympning av flickor vilket kan förminska skador och komplikationer markant om den görs av kunniga kirurger inom sjukvården.

Barn har ingen religion. Religion är vuxnas ensak. De små barnen har ingen aning om vad gudar är för ena. Skulle det finnas något som liknar gud i barns värld, är det just föräldrarna. Barn tar till sig föräldrars föreställningar om världen och dess beskaffenhet. De kopierar sina föräldrar för att få bekräftelse, kärlek och uppskattning.

Det är uppenbart att barn är lojala mot sina föräldrar eftersom det är de som ger barnet värme, skydd och tillhörighet. Denna lojalitet är så djupt förankrad att den inte rubbas även när föräldrarna inte är snälla mot barnen och skadar dem.

Varför låter inte religiösa företrädare vänta med ”omskärelse” tills barnen har vuxit upp, är vuxna och kan bestämma själva om de ska tro på gud och genomgå de religiösa riter och påbud som religionen kräver? Svaret enkelt: Barn tar till sig religionen utan större motstånd eftersom de inte har uppnått den mognad som behövs för ett kritiskt och allsidigt tänkande.
I barns värld är det svartvita och dogmatiska perspektivet åldersadekvat vilket sammanfaller med religiös dogmatism. Man är med rätta rädd att de flesta barnen av i dag skulle motsätta sig religionens intrång i sitt liv som vuxna.
Religion har inget att göra med barn. Det mesta som finns i gamla testamentet och koranen är så grymma och hårresande att det borde förvaras i låsta skåp för barns bästa.

Vad ska man säga då om religionsfriheten? Religionsfrihet är rätten till sin tro på det privata planet så länge den inte kränker eller skadar den andres grundläggande fri- och rättigheter.
Det som judiska centralrådet eller Förenade islamiska föreningar i Sverige menar med religionsfrihet är däremot religionens ”frihet”. De vill släppa religionen fri så som Gud och de heliga skrifterna förespråkar. De önskar att hela samhället och de icke troende ska anpassa sig enligt religioners sharia och världsbild.

Men detta tåg passerade för länge sedan i och med upplysningstiden, neddragningen av kyrkan från himlen till jorden och fråntagandet av dess politiska makt.

Den svenska lagstiftningen bygger inte på religiösa texter utan tvärtom. Det är skrämmande naivt av Annie Lööf när hon tar avstånd från sitt partis årsstämma och påminner oss om religionsfriheten. Hon glömmer bort att den svenska lagstiftningen är redan full av lagar mot olika religioners tidigare ”livsviktiga” normer och påbud. Månggifte, barnaga, kvinnors underunderordning, mäns rätt över sina fruar, slaveri, homosexualitet, stening till döds av otrogna kvinnor, halshuggning av kättare… är gemensam gods för våra abrahamitiska religioner.

Ska vi återinföra dessa regler enligt, gamla och nya testamentet och koranen för att bevara judiskt, kristligt och islamiskt liv och kultur som judiska centralrådet och Förenade islamiska föreningar i Sverige för religionsfrihetens skull?
Kravet på flickors oskuld och kyskhet för kvinnor är centralt i hedersförtrycket som drabbar många flickor och kvinnor. Detta krav backas till punkt och pricka av de heliga skrifterna för de abrahamitiska religioner. Hur ska Annie Lööf hantera religionsfriheten i det här fallet och de utsatta för hedersvåldet?

Judiska Centralrådet befarar att det judiska livet i Sverige kommer att försvinna utan stympningen av 8 dagar gamla gossar eftersom icke omskurna pojkarna för inte röra vid ”Toran”. Det låter verkligen barnsligt att livet för en folkgrupp och dess religion och kultur ska hänga på en gammalmodig och barnfientlig rit som är äldre än religionen själv? I så fall är det på tiden att de troende hittar på någon annan rit som inte inkräktar på försvarslösa och ovetande barns kroppar och liv.

Soleyman Ghasemiani, författare och socionom”

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/AdWRQj/barn-som-omskars-ses-som-agodelar

4 reaktioner till “Barnens rättigheter viktigare än religionsfriheten

  1. Någon sade att det är inte de könsstympade själv som har något emot att bli könsstympad.Det är omöjligt för ett litet spädbarn att protestera och det är där problemet ligger.De genomgår könsstympning utan att vara tillfrågade.Det är rena barnmisshandeln.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s