Det händer inte mig i mitt fina kvarter

Vi brukar ofta konstatera att det är alltför många som har det för bra i Sverige och håller fast vid tanken att ”det händer inte mig i mitt fina område” samt ”det är faktiskt inte så illa som man vill framställa det i media”.

I kvällens Expressen finns en artikel som berör just detta prekära ämne, där människor i lyxvillor samt annat materiellt överflöd påstår att bilden av Malmö som en krigszon är kraftigt överdriven. De hör inte ens explosionerna i sin lilla oas.

Intressant att ta del av deras inskränkta åsikter, även om man blir lätt illamående av att se dessa välmående verklighetsförnekare som framförallt är väldigt egoistiska i mitt tycke och bara sätter sig själva främst.

Tyvärr består Sverige av allt för många människor som lever i filterbubblor långt borta från den råa och kalla verkligheten, varför vi aldrig ser ut att få till stånd en välbehövlig förändring.

Jag klistrar in det mesta av texten nedan ifall de låser artikeln senare.

—————————————-
Utanför ett hus några hundra meter från Ribersborgs strand i Malmö städar tonåringar en Porsche. I trädgården förbereder sig en flicka för att bada i swimmingpoolen.

Husägaren Carola Sahlén gungar lätt i sin hängsäng med en vinranka som bakgrund – när en telefon ringer.

Redaktionen frågar om fotografen och jag kan åka till en annan Malmöstadsdel för att träffa en kvinna som varit nära att träffas av en bomb.
Det är en sådan vecka. Då tre sprängningar och minst lika många skjutningar drabbat staden.
– Jag har faktiskt aldrig hört någon explosion, säger Carola Sahlén.

Vi befinner oss i välbärgade området Bellevue, bara några kvarter från Zlatans gamla lyxkåk och en golfträningsanläggning.
Carola Sahléns dotter, som nyss kommit hem från skolan, dyker smidigt ner i poolen.

I ett hus i ett övre medelklassområde i västra Malmö hoppar Martin Bengtsson, som till vardags jobbar inom läkemedelsbranschen i Danmark, i sin pool.
I trädgården står äppelträd, päronträd och plommonträd.
– Önskan om att ha pool och en rolig trädgård har jag haft länge. Numera är det nästan så att vi aldrig vill åka hemifrån, säger han.

Tillsammans med sin fru bodde Martin Bengtsson tidigare i Oxford, därefter i Slottsstaden i Malmö.
På kvällen hörs ljudet av grannar som plumsar i sina pooler.

De Malmöbor vi känner, som är härifrån, tar russinet ur kakan i staden. Den kriminella staden är en så liten del, så avlägsen, det berör färre än det kanske ger sken av. Även om det bara är några kilometer bort, säger han.

Martin Bengtsson stör sig på ”inskränkta kommentarer om Malmö”.
– När det sker nånting våldsamt i andra städer så beskrivs det som väldigt lokala problem som drabbar vissa stadsdelar. Men när något händer här beskrivs det som ett problem för hela Malmö, säger han.
– Problemen som finns i vissa Malmöområden är allas. De vilar inte mer på Malmös axlar än på Stockholms. Det är ett gemensamt problem.

Tisdagen den 11 juni twittrar Alice Teodorescu Måwe, huvudsekretare för Moderaternas nya idéprogram:
”Hur många gånger small det i Malmö i går? Tappat räkningen”.

Många läser det som en provokation. Att staden målas ut som en krigszon.
I delar av Malmö omfamnas i stället varje motbild till otryggheten och segregationen nästan krampaktigt.
På sociala medier firas ett filmklipp på ungdomar som dansar ute på Bergsgatan klockan två på natten.

Kommunen finansierar ett reportage i brittiska The Guardian som beskriver staden som en underskattad ”cykelvänlig stad med prisvärd mat och gratis kulturella evenemang”.
Men i västra Malmö skyltar ingen med hur bra de har det.
De behöver inte.
När jag ringer ett poolföretag för att hitta personer att intervjua i området säger de genast nej.
– Våra kunder är rika, de gillar inte publicitet, svarar en kvinna.

Hemma i villan i Bellevue i västra Malmö har Carola Sahlén aldrig hört vare sig någon sprängning eller den polishelikopter som i andra stadsdelar blivit en del av den vardagliga ljudkulissen. På den här sidan av stan har vi aldrig problem. Men det går ju som en osynlig linje genom stan. Som jag ser det är det som att gå in i en annan värld när man kommer till Möllevången, säger hon.

I västra Malmö är mycket annorlunda även jämfört med andra städer hon bott i. Föräldrar kommer till skolmöten ”i bankkläder”, som hon säger. De för sig och rör sig på ett annat sätt.
– Min dotter vet att vi har det gott ställt. Hon tycker det är pinsamt. ”Måste vi bo så stort, måste vi ha två Porsche, kan vi inte köpa ett litet hus”? Det får inte vara dyra märkeskläder, det kanske kommer men just nu är det så.
Bellevue och Nya Bellevue är två av Malmös mest välbeställda områden. Här, på gamla äppelodlingar, finns villor byggda på 1900-talet.

Bara några kilometer härifrån grundade 1700-talets store industrialist Frans Suell Malmös hamn, som banade vägen för Kockums varv och att stadens näringsliv blomstrade.
På 1800-talet köpte hans svärson Lorens Kockum Bellevuegården och den mark där Bellevue och Nya Bellevue nu ligger.

Bellevuegården är sedan 1970-talet ett av Malmös miljonprogramsområden, enligt polisen numera ett riskområde, där en 25-åring sköts ihjäl på tisdagen.
Carola Sahlén har rätt i att västra Malmö, där nästan en tredjedel av stadens invånare lever, är förskonat från skjutningar och bombdåd.
Kanske är det därför hon fått frågan, när hon varit i Limhamn längre västerut, om det inte är läskigt att ”åka in till stan”. – Men det är att förstora det. Som när folk som ska hälsa på frågar om det är tryggt, om man inte blir ihjälskjuten. Det är ju pang pang-Malmö alla känner till.

Carola Sahlén växte inte upp i något materiellt överflöd. Tvärtom hade hon en tuff uppväxt. För några år sedan renoverade hon ett hus i Västra Ingelstad, utanför Vellinge, som medlemmarna i Swedish House Mafia köpte för dyra pengar.
Därefter gick flytten till Bellevue i Malmö.

1800 kvadratmeter hus, två Porsche, swimmingpool som värms upp av solceller, bubbelpool och bara några hundra meter till havet. Bland dyra villor som sällan säljs för under 10-15 miljoner kronor.
– På vår gata är det åtminstone fyra som har pool. Hos oss är det ofta fest och partaj för jag har tonårsbarn. De har poolpartyn och vi går sällan till Ribban, säger hon.
– Jag har fått kämpa själv och har alltid varit en underdog så jag tycker om att bo så här. Föds man med silversked i mun så är det kanske annorlunda.
Samtidigt kan hon se skillnaden med att bo här och på andra platser.
– Det är mer hermetiskt slutna system här. Varje trädgård är uppväxt. Man umgås inte mycket med grannarna.

Reza Haji har haft butik på Nydala och Lindängen och sett småbarn växa upp till ett kriminellt liv. Han känner sig trygg i det välbärgade området Bellevue men säger att det finns saker som är bättre med att bo på Nydala.
-Vet du vad som är skillnaden mellan Bellevue och Nydala? Om du trillar på Nydalatorget kommer säkert tio personer fram. Nio av dem hjälper dig, en försöker råna dig. Ramlar du i Bellevue, då åker folk bara förbi och låter dig ligga kvar.