Jag efterlyser mer kontakt mellan politiker och medborgare för att överbrygga avgrunden samt värna om demokratin

I natt drömde jag en konstig dröm där Stefan Löfvén var med och vi var några stycken som skulle laga middag. Hur som helst så var han väldigt trevlig i drömmen och vi hittade flera punkter där vi var överens. Igår gick jag en sväng på stan och där var det full kommers bland partierna inför EU-valet och samtliga riksdagspartier hade bord på gågatan. Jag pratade med representanter från Centern samt Miljöpartiet som också var väldigt trevliga och då inser man att överlag är vi alla människor oavsett vilket parti man representerar, där möjligheten att mötas halvvägs är mycket god. Men hur ofta pratar man till vardags med politiska representanter?

Faktum är att det var jag själv som gick fram till dem och inte vice versa. Alla åtta partier har en gemensam nämnare vad gäller deras valarbete – de står för det mesta vid sina bord och pratar med supportrar som kommer och klappar dem på axeln, det är inte så att de tar kontakt och försöker fånga upp folk som går förbi. Det tycker jag är en brist för hur ska man då informera människor om vikten av att rösta i EU-valet och diskutera viktiga sakfrågor? Man får nästan känslan av att de är lite ignoranta och förväntar sig att väljarna ska komma till dem när det faktiskt är deras jobb att lobba för sin sak och jag noterade samma sak inför valet i höstas – detta avståndstagande, eller snarare rädslan för att kliva in i människors komfortzon.

Överlag behövs det mer kontakt mellan våra förtroendevalda och medborgarna på alla nivåer. Hur många vet till exempel vilka landstingspolitiker som styr regionen? Statsministern borde ta sig tid att träffa medborgarna på riktigt och inte bara i anordnade valmöten eller organiserade arbetsplatsbesök Nu kanske Syriens president Bashir inte är det mest lysande exemplet, men jag minns att jag sett flera bilder där han går omkring i staden och träffar samt samtalar med invånarna, vilket var mycket uppskattat eftersom de kände att han lyssnade på vad de hade att säga.

Tänk om man hade haft ett system där en regeringsrepresentant under en timmes tid fanns tillgänglig för ett samtal med medborgarna och man kunde boka upp sig för 10-minuters one-to-one-möten i något lämpligt rum i Rosenbad? Till exempel Stefan Löfvén på fredag, Margot Wallström nästa vecka, följt av Magdalena Andersson och sedan Morgan Johansson osv. Detsamma skulle även finnas för oppositionen där partiledare eller medlemmar från partistyrelserna skulle finnas till förfogande för korta sessioner – som Jan Björklund på fredag, Elisabeth Svantesson veckan efter osv. Det hade verkligen varit bra för demokratin!

Helt klart behöver våra politiker kliva ned från sina höga hästar ett tag och träffa sina undersåtar som får slita hårt för att de ska få in sina skatter, det kanske kunde ge dem lite perspektiv på tillvaron samt så klart öka förtroendet bland befolkningen som får komma till tals om än för en kort stund.

Ute i kommunerna borde våra politiker vara ute och knacka dörr lite mer och då menar jag även utanför staden. Vi som bor på landet får aldrig hembesök av någon politiker, de enda som knackar på dörren är Jehovas vittnen. Ann Heberlein hade ett liknande koncept inför sin riksdagskandidatur förra året, då man kunde höra av sig och boka tid för att hon skulle komma hem till en och berätta om sina politiska ambitioner. Jag gillar idén att man som politiskt förtroendevald vill komma närmare sina väljare, dock förstår jag att man inte kan kräva det av fritidspolitiker som faktiskt har ett liv vid sidan om som tar mycket tid i anspråk.

Detta är dock bara dagdrömmerier från min sida och jag får känslan av att våra makthavare i allmänhet istället distanserar sig ännu mer från folket och inte är villiga att föra den viktiga dialogen som krävs för att upprätthålla förtroendet samt få förståelse för hur den förda politiken påverkar den lilla människan, varför avgrunden som under flera decennier öppnat sig mellan folket och politikerna växer för var dag som går.

linje

Annonser

4 reaktioner till “Jag efterlyser mer kontakt mellan politiker och medborgare för att överbrygga avgrunden samt värna om demokratin

  1. Helt sant, tänk om…… tänk om……tänk igen. Sverige behöver ett system där man inte bara kan prata med politikerna, utan dessutom kan sparka ut dom om dom inte lyssnar och är följsamma, utan att både behöva vänta till nästa val och utan att behöva sparka hela partiet. Jag tror de flesta i valflocken inte bryr sig för det finns ingen mekanism att tvinga politiker att både lyssna och följa folkviljan. Grundproblemet är att politiker vill inte lyssna på dig, dom vill att du skall lyssna på dom, och rösta på vad dom vill.

    Gillad av 1 person

  2. Knacka dörr? Får en känsla av att inte många skulle öppna dörren, pga att man ‘anar ugglor i mossen’, alt. inte är hemma, då besöken i regel skulle ske under kontorstid då de flesta jobbar. För några år sedan, under en vecka då jag var hemma pga influensa, så knackade det en dag på dörren. Utanför stod två personer från någon organisation, som jag inte kommer ihåg vilken (dock ej religiös, för det hade jag kommit ihåg, då jag tycker det är intressant att testa hur religiösa de egentligen är och hur de ser på konflikten mellan missionerande och respekten för individen …) och var mer eller mindre förvånade över att jag öppnade dörren. Ifrågasatte tidpunkten för deras dörrknackning, men fick inget vettigt svar. (De kan dock inte göra det kvällstid, då alla entrédörrar i området var låsta kvälls- och nattetid. Idag gäller dygnet runt …)

    Knackade dörr gjorde lokalrepresentanter för S och LO/Metall i samarbete för något år sedan ute på verkstäder, i syfte att ragga nya medlemmar, pga deras markanta ‘tapp’. Det verkade inte ha gått så bra … På jobbet har Metall sakta, men säkert, tappat medlemmar, då kollegorna insett att de inte får så mycket för medlemsavgiften. Var medlem själv under några få år under mitten av 1980-talet (SIF) och märkte snart hur många byxnötare det fanns ‘engagerade’ i facket. 1% av lönen tyckte jag var väl för mycket för en månadstidning, där man skröt om hur duktiga man var … (Fd. SIF, nu Unionen, tjänstemannafacket som idag representerar personer som går omkring i trikåer dagarna i ända, om man får tro reklamen …)

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s