Vi lever i en demokratur och inget annat, men väntan på att alla ska vakna upp börjar bli olidlig

Dag 3 av min ofrivilliga karantän bjuder på tankar om demokrati. Vi svenskar blir itutade redan från barnsben att vi lever i en ”demokrati med yttrandefrihet” och detta mantra följer oss sedan genom livet, där såväl media som politiker trycker på betydelsen att värna om hur landet styrs.

Det vi kallar ”demokrati” började i Aten för 2.600 år sedan och översatt från grekiska betyder det ungefär ”allemanskraft, folkets kraft, folkets makt eller folkstyre”. Men ska vi syna det i sömmarna så har det svenska nuvarande systemet ingenting med demokrati att göra. Plato, en av historiens största tänkare, förutspådde redan på sin tid att det skulle leda till tyranni och visst hade Plato rätt.

Det var länge sedan våra politiska representanter fungerade som folkets förlängda arm – man arbetar inte längre för att föra fram folkets röst utan enbart för att få så mycket makt som möjligt oavsett vilket pris som tillkommer, samtidigt som man fyller sina egna fickor och så klart samlar godhetspoäng trots att man fullkomligen struntar i hur folket har det. Visst finns det några få undantag, men ska vi se krasst på det så är det här den bittra sanningen som om inte annat blev än mer synligt efter förra årets riksdagsval.

Vår yttrandefrihet är även den skarpt begränsad och det visar sig alltmer i samhället när människor med obekväma åsikter de senaste åren hängts ut och tystats effektivt genom att stämplas med diverse epitet. Numera drabbar det även gemene man när åsiktspoliser florerar på sociala medier och regeringen med Morgan Johansson i spetsen vill införa censurlagar.

Så till syvende och sist kan man konstatera att vi numera lever i en demokratur – allt annat är bara ihålig regimpropaganda och ju snabbare vi inser detta, desto mer kan vi göra för att rädda kvar något av det en gång så blomstrande landet till efterkommande generationer. Det stora problemet är dock att en majoritet av svenska folket fortfarande befinner sig i dvala, varav alltför många verkar vilja förbli sovande oavsett hur illa landet missköts och det är vår akilleshäl, vilket utnyttjas kapitalt av våra makthavare.

It’s time to wake up and smell the coffeee!

chains

Annonser

4 reaktioner till “Vi lever i en demokratur och inget annat, men väntan på att alla ska vakna upp börjar bli olidlig

  1. Vi kan, inom yttrandefihetens lagliga ramar, peka rakt på de som håller i den verkliga makten, hur de lyckas lura folket, samt på det som hjälper folket att vakna. 😉 Du har intelligensen för det, men har du modet att göra det? Har vi räd att inte vara modiga, när vi tänker på konsekvenserna för barnen om vi inte finner modet?

    Gilla

  2. ”Det var länge sedan våra politiska representanter fungerade som folkets förlängda arm” Mycket sant. Demokratin har upphört att fungera i Sverige, det är numera mer en fråga att fabulerande politiska aktivister som driver sina egna personliga åsikter. Ett personlig minne, året måste ha varit omkring 1959. Dåvarande statsministern Tage Erlander attackerades i Riksdagen för att i beslut ha varit illojal mot de som ”utsett” honom och röstat på honom, främst LO kollektivet. Tage Erlanders svar i Riksdagen (ur minnet). ”Jag utsågs inte till statsminister för att representera någon grupp röstande eller ens LO medlemmar, jag utsågs för att representera svenska folket, och det tänker jag fortsätta med”. Ett annat fall jag kommer ihåg. Erlander i en TV intervju. Reportern frågade hur det kändes att ha makt över människor. Tage Erlander: ”Jag kan lova dig, jag känner ingen politiker som vill ha makt över människorna, men vi söker makt över förhållandena.” Idag är det annorlunda, dagens politiker har inget av den heder, ärlighet och respekt som förr fick demokratin att fungera. Man söker makt över människorna, makt över deras yttranden, och makt över deras tankat, ekonomi och agerande. Margot Wallström är inte bara obildad, hon driver en utrikespolitik som inte överensstämmer med svenskarnas, utan med hennes personliga åsikter. Magdalena Andersson är finansminister, politisk aktivist, men välutbildad civilekonom. Jag tvivlar på att någon i den obildade krets som utgör regeringen begriper vad hon gör. Svensk demokrati har degenererat till en nivå av att vara dysfunktionell. En gammal regel (Peter Townsend, Up the organisation). ”First class people hire first class people, second class people hire third class people” Systemet blir självförstörande till det kollapsar i en grå mumlande hög, men då har alla de ansvariga redan ”avgått” och lever fett på sin självbeviljade pension. (Frasen har även tillskrivits andra som novellisten Leo Rosten) Samhällssystemet i Sverige måste förändras.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s