Ett parti som står och faller med sin partiledare lever farligt och arbetet med att hitta en ny wingman borde stå högt upp på agendan!

Igår meddelade Mattias Karlsson att han avgår som gruppledare för Sverigedemokraterna för att istället fokusera mer på barnen. Klokt beslut eftersom barnen bara är små en gång, men vad kommer det att få för betydelse för partiet?

Det har varit ovanligt tyst från SD under en längre tid och istället har Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor tagit desto mer plats, vilket även betalat sig i opinionsundersökningarna. Åsikterna går isär om Mattias Karlsson, men jag har alltid gillat hans rättframhet och att han pekar med hela handen när han uttalar sig – en sällsynt egenskap hos svenska politiker.

Under min korta tid som aktiv medlem i SD hade jag förmånen att lyssna på Jimmie Åkesson när han kom till Ystad för att prata på ett internmöte cirka ett år innan valet. Jag hade satt stora förhoppningar och blev mycket besviken över framträdandet, då han inte var den där ledartypen med pondus som jag önskat och under sitt tal deklarerade han att SD aldrig kommer att bli största parti utan snarare tredje eller fjärde, vilket man skulle vara nöjd med. Visst är det sant att SD aldrig skulle vinna valet, men enligt mitt tycke borde man som ledare göra allt för att peppa sina partikamrater och alltid sätta ribban högt. Åkessons tal i kombination med SD:s beslut att stödja Public Service-skatten fick mig att lämna partiet det året och jag har inte ångrat mig. Jag är dock övertygad om att Mattias Karlsson hade levererat ett helt annat tal.

Karlsson har varit Åkessons ”wingman” i åratal och alltid kunnat ta över ledarrollen i Åkessons frånvaro. Nu kliver Henrik Vinge in som efterträdare och jag har ingen uppfattning om hans kompetens. Tiden lär utvisa om Karlssons avgång kommer att påverka partiet, men faktum kvarstår att så länge Åkesson stannar som partiledare så är partiet stabilt. Han lär dock inte stanna för alltid, så SD borde se till att få fram en ny wingman som kan axla ansvaret som partiledare när den dagen kommer.

Under tiden borde SD enligt mitt tycke ta lite mer plats – just nu känns det som att deras ställning som uppstudsigt oppositionsparti som ägde migrationsfrågan tillhör forna dagar och de har placerat sig i mitten där de håller låg profil. EU-valet väntar dock runt hörnet så kanske att de vässar klorna inför kommande maktkamp.

https://omni.se/mattias-karlsson-lamnar-sin-post-s…/a/Eo3mvK

karlsson.jpg

11 reaktioner till “Ett parti som står och faller med sin partiledare lever farligt och arbetet med att hitta en ny wingman borde stå högt upp på agendan!

      1. Från början var alla partier inklusive SD för skatten. Det var därför jag lämnade partiet. Jag startade protesten mot PS-skatten och skapade en petition som genererade rätt många underskrifter som sedermera lämnades in till riksdagen. SD ändrade sig dock senare som du skriver.

        Gilla

      2. Vi pratar om olika år. Sanningen är att sd hösten 2017 verkade vara för en tv-skatt. Sedan ändrade de sig i början av 2018. Så när riksdagen röstade om skiten hösten 2018 så var SD enda parti som röstade emot.

        Gilla

      3. Det viktiga är i alla fall att riksdagen röstade om public service-avgiften hösten 2018 så var SD det enda partiet som röstade emot. Dessutom så förespråkar SD fortfarande ett stopp för kvotflyktingar. Jenny, försök att inte skriva fel saker om SD utan att kolla upp dom först. Kram.

        Gilla

      4. Kritik ska finnas. Det är lögn jag har problem med. Det är helt korrekt att sd år 2017 tydligen var för en sådan skatt men dom hann som tur är ändra sig och röstade emot skatten i riksdagen. Du borde förresten ge din syn på milhouses möte med åkesson idag. Jag är hoppfull, iaf mer hoppfull för sverige än för england på grund av att vi iaf har en stor populiströrelse (brexit kan inte lösa englands problem även om brexit per definition är en bra sak).

        Gilla

Lämna en kommentar