Varför undviker våra riksdagspolitiker att ha kontakt med medborgarna?

Idag pratade jag politik med en bekant på lunchen och vi kom så klart in på det förestående EU-valet, varpå jag beklagade mig över att jag skickat meddelande till Sara Skyttedal (KD) för några veckor sedan och frågat vad som var hennes kärnfrågor som hon ämnade driva om hon får en plats i EU-parlamentet – dock utan att få något svar. Mitt lunchsällskap, tillika KD-politiker, påpekade då överslätande att ”hon är upptagen och har väldigt mycket att göra”. Må så vara men jag har inte riktigt kunna släppa det där, för Skyttedal var bara ett exempel i mängden – Paula Bieler (SD), Amineh Kakabaveh (V), Hanif Bali (M) och Gulan Avci (L) är andra exempel och de har alla gemensamt att de inte svarar på meddelanden trots flera resultatlösa försök till kontakt.

Du får maila istället har någon sagt, jo tack det har jag gjort många gånger till bland annat Morgan Johansson (S) och Anna Kinberg Batra (M), men allt man får är menlösa och tillrättalagda svar från underhuggare på det departement som frågan härrör, så det har jag slutat med.

Jag har full förståelse för att våra politiker är upptagna med viktiga saker, men ärligt talat – vad kan egentligen vara viktigare än kontakten med medborgarna? Visserligen har den gamla tesen att all makt skall utgå från folket i princip utraderats de senaste åren, men det borde ändå ligga i deras intresse att ha en bra relation med väljarna. Om vi jämför med företag så är kunden alltid i fokus, varför kundkontakten är extremt viktig och målet är att sälja in produkten samt att kunden är nöjd.

Tyvärr verkar dock inte våra politiker resonera så, utan de sitter på alltför höga hästar och tror på något sätt att de är högre stående än alla vi andra. Medborgarna är i och för sig viktiga en gång vart fjärde år när det stundar riksdagsval, men där emellan anses vi som lort som bara ska vara tysta och dra vårt strå till stacken så att de kan kvittera ut sin feta lönecheck varje månad. Jag undrar hur många riksdagsledamöter som verkligen gör skäl för sin lön? Allt för många sitter mest av tiden och får rejält betalt för mödan samt får en mängd andra förmåner.

Det här är verkligen inte rätt och jag önskar att man på något sätt skulle agera för att dels reducera antalet riksdagsledamöter, men även sänka deras löner rejält. Varför ska de till exempel få livstids försörjning för att de suttit i riksdagen i fyra år, ibland utan att prestera ett dugg? Tyvärr lär nog detta inte hända under min livstid eftersom det självklart inte är någon av dem som vill göra avkall varken på sin lön eller sina förmåner, det finns liksom ingen ”neutral” person som skulle kunna driva frågan.

Den senaste tiden har det regnat tätt med politiker från olika partier som begått bedrägeriliknande handlingar eller på olika sätt varit jäviga. Återigen ett tecken på att alltför många utnyttjar systemet istället för att verka för landets och medborgarnas bästa. Varför tolererar vi detta?

I regel är kommunpolitiker över hela landet mer engagerade än de på riksnivå och vill ha en dialog med medborgarna, men det finns vissa ljuspunkter där riksdagspolitiker faktiskt svarar på frågor – till exempel Johan Forssell (M), Arin Karapet (M), Mattias Karlsson (SD), Richard Jomshof (SD), Adam Marttinen (SD), Jonas Andersson från Norrland (SD) och Patrick Reslow (SD). Men tänk om alla våra politiker kunde bli mer lyhörda för medborgarnas frågor istället för att vända ryggen till?

Självklart är det många som vill ha insyn i vad, hur och varför politikerna agerar på ett visst sätt samt kanske ta reda på möjligheterna för att få igenom vissa lagförslag och så vidare – det är trots allt svenska folket som man är ditsatta för att tjäna och inte sig själva, men ibland undrar man helt klart var deras lojalitet ligger.

Det är dock inte bara våra makthavare som ryggar undan från närmanden från folket, även partikanslier kan vara duktiga på att ignorera obekväma frågor. Ett bra exempel är det faktum att Sverigedemokraterna tillsammans med övriga partier, exklusive Vänsterpartiet, år 2014 ställde sig bakom regeringens förslag om att det även fortsättningsvis ska vara möjligt att erkänna tvångsäktenskap, utländska barnäktenskap och fullmaktsäktenskap i Sverige. Jag är ärligt intresserad av att få veta varför man tog ställning för barnäktenskap när man säger sig vara emot, men jag har inte hört ett ljud i ämnet trots att det gått en vecka och de har läst meddelandet. Men de är väl också ”upptagna” med viktigare saker…

Jag vill ha ärliga och engagerade politiker som brinner för sin sak och bjuder in till dialog, istället för syltryggar som vill leva i sin egen isolerade värld långt bort från svenska folket – är det för mycket begärt?

#tröttpåundflyendepolitikerochdimridåer

un

Annonser

4 reaktioner till “Varför undviker våra riksdagspolitiker att ha kontakt med medborgarna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s