Roten till allt ont är årtionden av indoktrinering och pekpinnar som har gjort svensken försoffad, med en övertro på våra makthavare!

Igår skrev jag ett inlägg om att vi snart kommer att få se tomten, pepparkakor och julskinka förbjudas i vår strävan efter att ingen ska känna sig exkluderad eller diskriminerad i Sverige. Att vi svenskar känner oss exkluderade från Ramadan och Eid-festen, Chanukka, Diwali samt Vesak är oväsentligt, för det är ju vi svenskar som ska anpassa oss till alla andra och inte tvärtom!

Varför har det egentligen blivit så och varför har våra politiker varit så lama när det gäller hur man ska hantera migranter som kommer till Sverige? Jag tror vi måste gå rätt långt tillbaka i tiden, kanske till början av 1980-talet.

När jag gick i lågstadiet i Norrköping hade jag klasskamrater från både Jugoslavien, Syrien och Sydamerika, det var nästan fler invandrare än svenskar i min klass. Det var dock aldrig några problem, alla pratade svenska och vi hade kul. Min familj flyttade ut på landet i mitten på 1980-talet när jag gick i årskurs 2 och jag fick börja i en ny skola. Eftersom min far är från Ungern så hade jag ett utländskt efternamn och med mitt lite mörkare utseende stod jag ut i nämnden i den lilla byskolan. Jag minns mycket väl hur min nya fröken frågade om jag läste hemspråk. Jag förstod ingenting – hemspråk? Nej, vi talar svenska hemma. Fröken propsade på att det är väl klart att du ska läsa hemspråk så att du kan lära dig din pappas språk, det kommer en lärare hit varje vecka och så sitter ni tillsammans en stund efter skolan. Ok, det lät väl rätt kul så jag tog med mig pappren hem. Men där ansåg man inte att det var lika kul, eftersom vi var en ”svensk” familj som alla andra och inte skulle läsa hemspråk eller på något annat sätt förknippas med invandrare.

Så det blev inget med den saken, men redan där fanns tanken att alla med utländsk bakgrund skulle läsa hemspråk. I dagsläget är mottot att alla med utländskt påbrå ska läsa hemspråk samt får ha tolkar i klassen (tydligen vanligt i Rosengård) och det är inte lika viktigt med svenska språket, man ska få särskilt kost i skolan och vi ställer in högtider för att enskilda elever inte ska känna sig exkluderade. Under ramadan måste också särskild hänsyn tas till de elever som inte äter på dagen. Ja, ni hör ju själva – det är verkligen inte klokt någonstans!

Jag läste också i tråden från inlägget igår om hur muslimska barn på 1980- och 1990-talet som verkligen velat deltaga i våra traditioner och där även föräldrarna gett sitt godkännande eftersom de vill att barnen ska bli inkluderade och integreras, hindrats från att deltaga för att det stred mot deras tro etc. Det här sjuka förhållningssättet från samhällets sida har alltså gjort mer skada och i princip omintetgjort möjligheten till integration.

Vissa säger att det här började redan i slutet av 1960-talet och att det sedan dess bara har eskalerat fram tills där vi befinner oss idag. Den röda tråden är just röd, eftersom Socialdemokraterna har styrt landet med järnhand sedan 1930-talet, med några få undantag av borgerligt styre där emellan. Det är rent bedrövligt att svenska folket inte har lyckats slå hål på bubblan och resa sig mot överheten en enda gång under denna period. Istället har man låtit sig manipuleras och styras som nickedockor, medan korrupta politiker och tjänstemän roffar åt sig!

Det har nu har gått så långt att vi helt har lagt kontrollen i våra politikers händer, vilka styr och ställer som det behagar dem själva – men framförallt så att de får så mycket pengar och makt som möjligt på bekostnad av vår egen välfärd samt trygghet.

Men än finns det hopp! Det är inte för sent att sätta ned foten och göra rätt – allt som krävs är att man byter ut nuvarande partitoppar i sjuklövern samt rensar rejält i leden. Det är inte omöjligt att få rätsida på Sverige även om det kommer att ta tid och vi ser varje vecka exempel på hur andra europeiska länder tar sig i kragen och faktiskt agerar med hårdare lagar samt regler inklusive en rak kommunikation om vad som gäller.

Det är dock svenska folket som sitter med nyckeln i sin hand, för det är bara vi själva som kan styra vårt öde, om vi kan få en majoritet att bryta sig loss från det manipulerande etablissemanget vill säga. Det ska inte vara lätt och uppförsbacken är rejält brant, men så länge vi inte tystnar fortgår kampen varje dag för att föra tillbaka makten till folket där den här hemma!