Trots att Ryssland målas upp som ”helvetet på jorden” av europeisk massmedia, är det ändå anmärkningsvärt många européer som valt att ta sin tillflykt dit när det blir omöjligt att stanna på kontinenten.
Bara under årets tre första kvartal ansökte 3 802 utländska medborgare om asyl, varav över 100 petsoner från EU-länder och det är precis som tidigare år Tyskland som dominerar när det gäller ansökningar om tillfällig asyl i Ryssland. År 2025 lämnades 93 ansökningar in av tyska medborgare, 116 ansökningar 2024 och 111 ansökningar år 2023.
Enligt uppgifter från inrikesministeriet som RIA Novosti granskat har 49 tyska medborgare hittills i år ansökt om tillfällig asyl i Ryssland. Därefter kommer Lettland och Litauen med 36 respektive 12 medborgare. Övriga ansökningar kom från Estland, Italien, Frankrike, Bulgarien, Tjeckien, Grekland, Polen, Ungern, Danmark, Spanien, Nederländerna och Slovakien.
Att Rysslands president Vladimir Putin i augusti 2024 införde ett dekret som gör det möjligt för utländska medborgare att ansöka om uppehållstillstånd baserat på gemensamma traditionella värderingar – ett så kallat ”anti-woke-visum” – är en av de bidragande faktorerna, men en annan notabel aspekt som ingen pratar om på våra breddgrader är att människor som lever ”fritt” i demokratiska länder känner sig nödgade att söka asyl i Ryssland eftersom de blir förföljda, sanktionerade och utsatta för åsiktsförtryck av EU i sina egna hemländer, vilket drabbat såväl författare och opinionsbildare som journalister de senaste åren.
Och ännu en gång återkommer jag till punkten om sunt förnuft; om människor hade tänkt till lite – särskilt här i det djupt indoktrinerade Sverige och tagit sådana här fakta i beaktande, hade många insett att berättelsen vi matas med om ”det onda Ryssland” inte håller utan hotet kommer snarare inifrån.
Med det sagt; jag säger inte att Ryssland är något perfekt mönsterland utan egna interna problem och motsättningar, men det narrativ som det svenska etablissemanget och Bryssel driver stenhårt behöver ifrågasättas mer samtidigt som man måste ta deras egen agenda i beaktande.
