När det är dags att dra åt svångremmen är det alltid svenska folkets behov som åsidosätts

Regeringsbildningen rullar på i mycket sakta gemak – inte mycket nytt har hänt sedan förra veckan förutom att de röda linjerna består från alla håll och att Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist i dag träffade Ebba Busch (KD) i en bastu i Stockholmsområdet.

I morgon ska de fyra rödgröna partierna träffas på initiativ av Centerpartiet, men det är ytterst tveksamt om några knutar kommer att lösas upp. Under tiden fortsätter Ulf Kristersson (M) leka hövding som om inget har hänt med diverse krigshetsande utspel tillsammans med sina ministrar samtidigt som han försöker övertyga befolkningen om att hans parti är bäst lämpade att leda Sverige och egentligen lär det inte ha så stor betydelse för oss om det är Magdalena eller Ulf som håller i rodret när det gäller de stora frågorna, där man är helt överens om Sveriges vägval.

Att EU-länderna är på väg in i en depression med svåra ekonomiska problem efter åratal av felaktiga politiska beslut är dock inget som tycks påverka Sverige, åtminstone om man ska tro finansminister Elisabeth Svantesson (M) som i dag deklarerade att svensk ekonomi går urstarkt och tillväxten ökar mer än väntat i år

”Det här är glada besked. Svensk ekonomi går just nu som tåget och nästa regering kommer att komma till ett väldigt vackert dukat bord.”

Uppgången förklaras av att både företag och hushåll börjat spendera mer pengar, men hur länge kommer uppgången hålla i sig nu när Riksbanken har flaggat för räntehöjningar, energipriserna fortsätter vara höga, den tillfälliga sänkningen av pendlarkort går ut vid årsskiftet, den tillfälligt sänkta matmomsen som kostar mer än det smakar fasas ut nästa år, drivmedelspriserna stiger och faller i takt med omvärldshändelser samt ekonomiska svängningar medan arbetslösheten väntas ligga kvar på höga 8,5% i år och sjunka marginellt till 7,7% nästa år?

Det komiska är att Svantesson sade ungefär samma sak innan valet; ”Det är ett bord som är dukat. Inflationen väntas bli den lägsta i EU när 2026 summeras.

I våras deklarerade hon först att reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip var slut, men efter sommaren när valet närmade sig hävdade Svantesson att regeringen helt plötsligt räknade med ett reformutrymme på 50 miljarder kronor de kommande fyra åren – exklusive pengar till försvar (300 miljarder) och Ukrainastöd (ca 157 miljarder så här långt).

Så hur förtroendeingivande är egentligen Svantesson med sina ihåliga glädjekalkyler?

Låt oss heller inte förglömma att hon tillsammans med regeringen och dess stödparti under mandatperioden backat mängder av lån, utförsäljning av kulturarv, skatt på skatten genom bland annat energiskatten och återkommande åtstramningar av välfärden för att få finansieringen att gå ihop.

Därtill smyghöjdes den allmänna löneavgiften ännu en gång i våras (en avgift som förra året drog in 270 miljarder kronor till staten och enligt OECD tar inget annat land ut lika mycket dold skatt genom arbetsgivaravgifter som Sverige).

Märkligt nog talas det aldrig om att skatten på arbete och pension ska sänkas för att stärka hushållens ekonomi, som enligt ekonomer hade haft effekt på riktigt.

Inför det rödgröna toppmötet i morgon som går under namnet ”Lidingömötet” skickade Riksbankschefen Erik Thedéen med en brasklapp; Finanspolitiken måste stramas åt – det tycks dock aldrig gälla Sveriges viktigaste prioritering Ukraina eller vår försvarsupprustning och Natoutgifter där pengarna fritt rinner ur kranen, det är väl snarare svenska folket som åter får ta smällen med välfärdsbehov som aldrig tillgodoses. När det är dags att dra åt svångremmen är det alltid svenska folkets egna skriande behov som får stryka på foten medan eliten fortsätter dra in vinsten. Ändå är en majoritet av befolkningen nöjda.

https://www.dn.se/direkt/2026-10-08/c-om-bastumotet-med-busch-fortsatter-samtal/

https://www.di.se/nyheter/regeringen-hojer-prognosen-for-svensk-tillvaxt-gar-som-taget/