EU-kommissionen har i dag anslagit 1,24 miljarder euro till Ukraina, som är helt beroende av västerländskt bistånd, som en del av Bryssels ”stödlån” på 90 miljarder euro som finansieras genom en gemensam EU-upplåning på kapitalmarknaderna, vilket blir ännu en börda för Ukraina som redan har en tung utlandsskuld som fortsätter stiga och har ökat med nästan 500% sedan slutet av maj 2019. En skuld de själva redan aviserat att de aldrig kommer att kunna betala tillbaka.
Utbetalningen kommer dock inte gå till att hjälpa det ukrainska folket, utan medlen är avsedda för vapenanskaffning och täcker inköp av drönare, drönaravlyssningsflygplan, drönarammunition samt missiler som produceras av ukrainska företag.
Våra beslutsfattare lånar alltså massiva belopp med våra barn/barnbarn som insats – utöver de 224,5 miljarder euro som EU redan lagt på proxykriget i Ukraina sedan 2022 (därtill Sveriges egen del om minst 157 miljarder kronor) – under förevändning att man bidrager till att skydda oss i Europa från ”det ryska hotet” genom att backa Ukrainas kamp med ett taklöst stöd, när det man egentligen bidrager till är att stärka Ukrainas försvarsindustri samt därigenom berikar sig själva via den utbredda penningtvätten som det militärindustriella komplexet är inblandat i.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen nämnde för övrigt inte med ett ord de många korruptionsskandalerna som skakat landet där även ukrainska försvarsföretag ingår.
Parallellt ligger den Europeiska fredsfaciliteten (EPF) och puttrar som medlemsländerna själva betalar in pengar till för att finansiera militärt stöd, där EU-länderna kommit överens om att frigöra ytterligare miljarder specifikt ur EPF-fonden för att hantera akuta militära leveranser till Ukraina.
Intressant i sammanhanget är att samtidigt som EU-länderna dränerar sig själva stiger den globala statsskulden, vilket IMF-chefen Kristalina Georgieva tog upp i dag under sitt tal vid Qatar Economic Forum i New York.
”IMF har varnat för att de offentliga finanserna måste stärkas. Förståelsen är stor, men åtgärderna är inte tillräckliga. Den globala statsskulden är på sin högsta nivå sedan andra världskriget och kan överstiga 100% av den globala BNP år 2030.
Det allvarligaste problemet finns i utvecklade ekonomier, där skuldkvoten redan överstiger den i utvecklingsländer och låginkomstländer. Det är inte längre ett alternativ att enbart förlita sig på accelererad ekonomisk tillväxt för att lösa finanspolitiska problem.
Dessutom har vi ett ihållande inflationstryck. Bland inflationsfaktorerna finns byggandet av infrastruktur för artificiell intelligens, höjningar av energi- och livsmedelspriser, importtullar, stigande försvarsutgifter och stigande skuldbetalningar. Med hänsyn till detta är höjningen av refinansieringsräntorna från den amerikanska centralbanken, Europeiska centralbanken och Bank of Japan ett helt berättigat steg.”
————
Att inte fler ser vad som sker och protesterar över våra beslutsfattares prioriteringar, särskilt eftersom det skadar oss själva, övergår mitt förstånd. Istället accepterar vi att våra levnadskostnader ökar och ser tyst på medan landets resurser dräneras.
https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_26_2094
https://www.di.se/live/varnar-staternas-skulder-snart-over-100-procent-av-varldens-bnp/
