Bakom kulisserna har fienderna ett gott samarbete genom krigsindustrin

Det är ett faktum att krig är en av världens största industrier.

När jag läser vad Dmitrij Kornev, militärexpert och grundare av MilitaryRussia-projektet, rapporterar i en artikel på RT från ”El Alamein International Airshow” som ägde rum den 8-10 september i Egypten, framträder en nedslående bild av hur de geopolitiska rivalerna Ryssland, USA, Kina och Europa – som offentligt har djupgående konflikter med varandra – bakom kulisserna har ett utmärkt samarbete genom krigsindustrin.

Flyguppvisningens målgrupp var försvarstjänstemän, militära befälhavare, regeringsdelegationer och affärseliten. Över 250 utställare från 50 länder deltog och över 12 000 branschfolk besökte montrarna samt utställningarna. Medan aerobatiska team från Egypten, Förenade Arabemiraten, Turkiet och Ryssland utförde komplexa manövrar uppe i luften, undertecknades mångmiljardkontrakt på marken.

Ett tydligt tecken på att det hårda sanktionstrycket från väst inte bitit på den ryska försvarsindustrin var den långa kön av utländska delegationer vid den ryska utställningen.

Anledningen till det intensiva intresset är att ryska vapen har bevisat sin effektivitet i verkliga högteknologiska stridsscenarier, medan västerländska systems prestandaegenskaper ofta överdrivs i marknadsföringsbroschyrer samtidigt som deras kostnader är orimligt höga. Köpare från hela världen uppskattar också att Ryssland erbjuder rättvisa avtalsvillkor, fria från politisk utpressning eller ideologiska krav.

Den ryska vapenexportören Rosoboronexports (en del av det statliga företaget Rostec) flyguppvisning var en av höjdpunkterna i programmet där bland annat flerfunktionsstridsflygplanet Su-57E av femte generationen demonstrerades. Totalt visade Ryssland upp över 500 militära produkter på utställningen, där ryska försvarsföretag presenterade flera nya luftförsvarssystem, precisionsstyrda drönarmissiler samt luftrumsövervakningssystem.

Sammantaget visade den ryska försvarsindustrin upp militär utrustning som utvecklats och formats av faktiska stridserfarenheter som förvärvats under Ukrainakonflikten.

Även andra stormakter hade uppmärksammade uppvisningar. Kina visade bland annat upp sitt J-16 stridsflygplan, medan det amerikanska flygvapnet visade upp beprövade serietillverkade flygplan, särskilt attackflygplanet A-10 Thunderbolt II.

Turkiet med företagen TAI och ASELSAN presenterade ett brett utbud av attackdrönare samt taktiska elektroniska krigföringssystem.

Frankrike demonstrerade också ambitiösa flygplans- och drönarmodeller, där det franska företaget Dassault Aviation passade på att visa upp sina Rafale-stridsflygplan som Egypten är på god väg att köpa in flera exemplar av.

Artikelförfattarens slutsats är att El Alamein International Airshow visar att spelreglerna på vapenmarknaden har förändrats och att försöken att isolera den ryska försvarsindustrin utan tvekan har misslyckats. Jag har dock svårt att se något positivt med att krigsindustrin blomstrar för stormakterna.

Den något naiva bilden som jag har närt inom mig, att målet ändå är en fredligare värld, fick sig således en törn. Alla är med på tåget och ekonomisk vinst är alltid viktigare än att skapa en värld där alla vapen minskas till ett absolut nödvändigt minimum på global nivå eftersom det råder fred.

Att utsläppen och resterna av krigslekarna skapar negativa konsekvenser även för djur, natur samt det marina livet är också en aspekt som ständigt förbises och allt prat om att rädda ”klimatet” är enbart plakatpolitik från de som påstår sig vara miljövänner när de i samma veva supportar krig och förstörelse. Säger husse att vi ska tjäna pengar på krig då blir det så och alla rätar in sig i ledet.

Det finns så många andra viktiga frågor än en ny kapprustning som kräver omedelbar uppmärksamhet, men tyvärr är det inte en prioritering att skapa en fredlig värld som våra barn/barnbarn kan leva i och det har varit en utopi hur länge som helst då ekonomiska intressen har drivit på och tjänat stora pengar på konflikter genom historien.

Våra ”vänner” på andra sidan Atlanten ser till att krigshärdarna avlöser varandra – när kriget i Iran och Ukrainakriget går mot sitt slut väntar garanterat nästa krig runt hörnet där det militärindustriella komplexet står redo att håva in vinsten.

Some things will never change.