En ska bort – varför inte båda?

Massmedias analyser efter statsministerduellen i går mellan Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) går isär avseende vem som är vinnare beroende på de olika tidningarnas politiska färgning, en sak är de i alla fall överens om; en ska bort.

Varför inte båda när de är svaga kandidater utan den ryggrad som krävs för att sitta i förarsätet? Varför tvingas alltid befolkningen att välja mellan pest eller kolera när det är ett faktum att båda varit med och förstört Sverige? 

Varken Ulf eller Magdalena kommer någonsin bli min statsminister och jag tror inte jag är ensam om att känna så.

Massmedia indoktrinerar befolkningen att vi bara har dessa två att välja på istället för att presentera alla alternativ och därtill blockerar man partier utanför riksdagen i sin valbevakning.

I min utopiska värld drömmer jag om att en majoritet av befolkningen öppnar ögonen och ser vad riksdagspartierna ställt till med samt vilka de egentligen arbetar för, vilket mynnar ut i att de bestämmer sig för att vända ryggen åt hela etablissemanget. Ut åker småpartierna medan de stora drakarna tappar sina tunga mandat och in kommer nytt friskt blod som tar över samt ser till svenska folkets bästa utan globalisternas bojor.

En utopi som sagt som aldrig kommer förverkligas under min livstid. På söndag går svenska folket till valurnorna och ger sitt fortsatta stöd till de åtta svikarpartierna som får bra betalt för att ta hit kriget, fortsätta gynna det militärindustriella komplexet, suga ut invånarna, gett oss en nedmonterad välfärd, sålt ut landet till främmande mak,  förflyttat makten till Bryssel, utökat kontroll och censur samt driver landet i sank med ett leende på läpparna. Hurra!