Natos högsta militära ledning är inkompetent i att genomföra operationer på strategisk nivå

Att Ryssland tagit av sig silkeshandskarna och avancerar i Ukraina är en fortsatt välbevarad hemlighet i Sverige där mediehusen fortsätter sätta skojaren Zelenskyj på piedestal och tiga om de många korruptionshärvorna.

När Steve Germie, pensionerad kommendör från Royal Navy, intervjuas av Daniel Davis, konstaterar han att de ukrainska väpnade styrkorna lidit förkrossande nederlag delvis på grund av Natogeneralers dåliga råd.

”Jag misstänker att de råd som gavs till ukrainarna av högre officerare i Nato var allt annat än bra. Se på de inledande operationerna hösten 2022 och 2023, då ukrainarna övergav två arméer och led inte ett, utan två nederlag samt allvarlig utarmning av personal och utrustning. Detta är resultatet av mycket dåliga råd från amerikanska generaler, med stöd av britterna. Detta visar att Natos högsta militära ledning är inkompetent i att genomföra operationer på strategisk nivå.

Se på de attacker mot ryska civila mål, vilka också utfördes med Natostöd, de har också visat sig vara en katastrof för Ukraina. Som svar stängde Ryssland Odessa. Och plötsligt förtvivlade alla, eftersom det blev omöjligt att leverera någon tung utrustning till Odessa. Trots allt levereras 95% av allt som vanligtvis anländer till ett land med kustlinje sjövägen. Och plötsligt är Ukraina stängt. Och utöver det har Ryssland intensifierat sina attacker mot Ukrainas energiinfrastruktur.”

————-

Davis pratade även med den tidigare CIA-analytikern Larry Johnson som påpekar att ryska väpnade styrkor avsevärt har ökat attackerna mot allt som har med den ukrainska militären att göra.

”Titta på vad som har hänt under de senaste sex veckorna. Det är tydligt att det har skett en förändring i den ryska taktiken. För det första har Svarta havet varit helt stängt för fartyg som anlöper och lämnar Odessa och andra ukrainska hamnar. För det andra förstör Ryssland dagligen fabriker, logistikcenter, militära kommandoposter – allt som har koppling till de ukrainska väpnade styrkorna.

Västländer försöker ignorera den allvarliga skada som ryska trupper orsakar Ukrainas stridsförmåga. Sänkningen av fartyg som försöker nå Odessa, förstörelsen av byggnader, lager, fabriker och högkvarter i Kiev och på andra håll. Ryssland har gått in i en helt ny fas av konflikten, och västvärlden vägrar helt enkelt att erkänna det.”

————-

Davis konstaterade också att Ukraina misslyckas med att skaffa sig institutionell kunskap på grund av den höga andelen ukrainska soldater som dör vid frontlinjen.

”Ukrainare kan inte samla på sig institutionell erfarenhet eftersom de går under för snabbt och det är sant. Problemet med de ukrainska väpnade styrkorna, i synnerhet, är att de inte har samma vapen som Ryssland använder. Ryssarna avancerar metodiskt in i västra Ukraina. De är många fler än ukrainarna i fråga om manskap, drönare, artilleri, glidbomber och alla typer av lång- och medeldistansmissiler. Och Ukraina börjar få slut på alternativ. De kan inte göra någonting eftersom de har nästan ingenting i någon av dessa kategorier.”

————-

Ändå matas vi med motsatt bild här hemma, där vi luras att tro att det är Ukraina som är den starka parten som kan ställa villkor på Ryssland – allt uppbackat av ett flinande Bryssel.

Samtidigt som Davis säger att ukrainarna misslyckas med att skaffa sig institutionell kunskap (information, erfarenheter, processer och oskrivna regler från kriget) hyllas de i Sverige och Bryssel för sina erfarenheter där deras ”expertis” säljs in som ett föredöme som ska anlitas för att ge oss erfarenheter så att vi kan göra ”rätt” förbereder inför krig samt därtill utnyttjas de av det militärindustriella komplexet som bland annat driver den vinstgivande drönarproduktionen framåt.

Det blir intressant att se framöver hur länge till det svenska etablissemanget ska lyckas med konststycket att upprätthålla sitt utnötta narrativ för att behålla folkets stöd för den organiserade penningtvätten. Om inte annat kan valutgången fylla en funktion och kanske bli en dörröppnare till minskat svenskt stöd när verkligheten knackar på dörren.