Argumenten är hyckleri – politiska krafter har själva förvrängt de unga

Matthieu Buge, författare samt politisk och geopolitisk analytiker, har skrivit en läsvärd artikel i RT som tar upp problemet med att den stora massan har blivit villiga slavar medan teknikentreprenörer har kontroll över propaganda och miljarder människors personuppgifter. Det leder till eftertanke, men textförfattaren har helt rätt i att det inte går att stoppa med regleringar av sociala plattformar.

—————–

”Den 18 augusti inleddes en federal rättegång i USA, organiserad av en tvåpartikoalition av delstatsåklagare mot Meta. Det var 29 delstater som väckte talan representerade av Kalifornien, Colorado, Kentucky och New Jersey i rättegången. De anser att företagets sociala medieplattformar, som de hävdar lurar användare, samlar in deras data och döljer deras metoder, är beroendeframkallande för barn samt skadar deras psykiska hälsa.

Även om just denna rättegång endast gäller Meta, är TikTok, Snapchat och YouTube också måltavlor, medan Mark Zuckerberg, Jeff Bezos, Tim Cook och många andra redan har kallats att vittna inför kongressen. Och återigen, låt oss inte glömma Europeiska unionens lag om digitala tjänster och uppgörelsen mellan Elon Musk och den tidigare Europakommissarien Thierry Breton om X:s innehållsmoderering. Reglering av sociala plattformar stärks överallt.

Argumenten är alltid desamma: företag bör inte stå över sanningen eller lagen, det finns ett avgörande behov av att förbjuda ”hatpropaganda”,  skydda våra barn från pedofili och psykiska störningar, och så vidare.

Men handlar det verkligen om onlineaktivitet? Är inte problemet djupare rotat i samhället självt? I dess förfall som kan spåras tillbaka till årtionden av kulturell propaganda, konsumtion, främjande av alla slags sexuella vanor och nedmontering av människors homogenitet?

Sociala plattformar är visserligen ett verktyg för att sprida idéer och forma sinnen, och mycket skräp kan hittas där ute, men de förblir bara ett verktyg. De är inte idéer, ideologi, instruktioner, politik; de är bara en överföringskanal för en säregen tidsanda.

Långt innan Meta-, TikTok- och X-eliterna marknadsförde sin dekadenta agenda genom böcker, skolor och politiska diskurser, fick vi via Hollywood och musik: sexuell promiskuitet och tvetydighet (i huvudsak riktad mot ungdomar), acceptans av en billigare och billigare livsstil (för massorna), tolerans för organiserad massinvandring (skapar ett instabilt samhälle), abort och eutanasi (förändrar själva uppfattningen om livet) samt naturligtvis allestädes närvaro av prylar som ska sammankoppla människor och göra livet enklare när de i verkligheten alienerar dem.

Det huvudsakliga argumentet som används av de politiska krafter som konfronterar dessa plattformar (skyddet av barn) är naturligtvis rent hyckleri. De politiska krafterna har själva förvrängt de unga.

Den verkliga frågan bakom dessa prövningar är alienation: vem eller vad ska alienera människor? Den teknologiska revolution som mänskligheten genomgår har skapat ett nytt politiskt paradigm. Det är nu en konfrontation mellan stater och högteknologiska företag. De politiska eliterna klamrar sig fast vid sin makt och sitt inflytande medan teknikjättarna ständigt får mer och mer makt.

Naturligtvis kan man hävda att det var detsamma under den industriella revolutionen. Politiska krafter var tvungna att hantera entreprenörernas ekonomiska betydelse. Och större delen av modern historia kan sammanfattas som en konstant dialektik mellan två uppfattningar: människor som tjänar ekonomin eller ekonomin som tjänar människorna. Men den stora skillnaden är att teknikjättarna nu har en tillgång som traditionella entreprenörer inte ens skulle ha drömt om att förvärva i sådan utsträckning: kontroll över propaganda och miljarder människors personuppgifter.

Det är verkligen en fråga om maktbalans. En fråga som bara kan lösas på två sätt: det påtvingade skapandet av teknofascism (där teknikjättarna lyder det politiska ledarskapet) eller den organiska framväxten av digital kapitalistisk anarkototalitarism (där politikerna är marionetter, ännu mer än de är i dag).          

I vilket fall som helst kommer de största bovarna fortfarande att vara massorna. För, du vet, man kan inte stoppa framstegen! Som den franske filosofen Jacques Ellul skrev: ‘Modern teknologi har blivit ett totalt fenomen för civilisationen, den avgörande kraften i en ny samhällsordning där effektivitet inte längre är ett alternativ utan en nödvändighet som påtvingas all mänsklig aktivitet.’

Teknologin har helgats, den kan inte kontrolleras – men det värsta är att människor inte kan föreställa sig en värld utan den och ju mer den utvecklas desto allvarligare blir beroendet. Och att tro att någonting kan förändras genom institutionella medel är en illusion.

Tekniken kommer att fortsätta utvecklas. Politikerna kan inte göra någonting åt det och massorna välkomnar det, precis som de med tanklöshet accepterar det dekadenta samhälle de erbjuds. Den enda revolution som kan ske måste inte vara en kontinuerlig teknologisk utan snarare en plötslig filosofisk, andlig revolution.

Tyvärr, som Etienne de la Boetie skrev under andra hälften av 1500-talet, kan man hävda att människor frivilligt accepterar sitt eget slaveri. Men slaveriet är nu inte gentemot en regering utan gentemot teknologin.”