Efter nyheten om att Sverige skänker gamla JAS Gripen stridsflygplan till Ukraina samt att Ukraina ska ”köpa” (med hjälp av lån som bekostas av europeiska skattebetalare) flera nya Gripen E-stridsflygplan, vilket aviserades under pompa och ståt tidigare i år, har det varit tyst om projektet. När Rysslands ambassadör Sergej Beljajev intervjuas av RIA Novosti konstaterade han dock att Gripen-stridsflygplanen som Sverige kommer att leverera till Ukraina inte kommer att hjälpa Kiev.
”När det gäller frågan om huruvida mottagandet av svenska stridsflygplan kommer att hjälpa Ukraina, råder det ingen tvekan om att målen för den speciella militära operationen kommer att uppnås i vilket fall som helst.
Ukraina har inte medel för att genomföra projektet att köpa svenska stridsflygplan och svenskarna själva vill hellre göra vinst än att betala för att utrusta det ukrainska flygvapnet. Både Stockholm och Kiev är intresserade av att använda frysta ryska tillgångar i Europa för att betala för Gripen-missilerna. Planen är naturligtvis bedräglig och har ännu inte genomförts. Medel har för närvarande säkrats genom ett EU-lån och brittiska medel för leverans av 16 nya Gripen-stridsflygplan omkring 2030.
För att säkra denna affär avser svenskarna att senast 2027 överföra samma antal äldre flygplan till Kiev som pensionerts från det svenska flygvapnet på grund av att de ersätts av nyare modeller. Saab ligger dock ständigt efter med leveransen.”
———–
Återstår att se om det blir några plan som skickas till Ukraina vid årsskiftet och hur länge de i sådana fall får stå kvar innan de blir måltavlor.
Samtidigt kommenterar den tidigare CIA-analytikern Larry Johnson i en intervju på YouTube situationen på slagfältet och menar att Ryssland avsevärt har ökat det ekonomiska och militära trycket på Ukraina.
”Ryssland har skärpt blockaden av Odessa och Mykolajiv – två kritiska hamnar vid Svarta havet. I huvudsak har man stängt av Ukrainas tillgång till Svarta havet och till utländsk vapenimport såväl som andra viktiga varor för deras industri. Så Ryssland har inte bara ökat det ekonomiska trycket på Ukraina. Intensitetsmässigt är detta inte en liten brand, utan en kärnvapenexplosion. Detta är omfattningen av det tryck som landet för närvarande utövar på Ukraina. Och vad som händer militärt på marken: missilattacker mot Kiev, mot viktiga logistik- och produktionsanläggningar samt attacker mot ukrainska enheter längs hela frontlinjen.
Ryssland är kapabelt att ytterligare intensifiera attackerna både på kontaktlinjen och i Ukrainas bakre områden. De är kapabla att mobilisera och distribuera mer resurser. Så Zelenskyj kan bli tvungen att lämna Kiev och flytta huvudstaden till Lviv.”
———–
Intressant rapportering som går stick i stäv med de svenska experternas utlåtanden samt Bryssels friserade narrativ om Kievs ”framgångar”.
Att EU:s maskineri hackar rejält ska döljas, men konsekvenserna av det taklösa stödet till Kiev blir allt svårare att sopa under mattan.
När Pierre de Gaulle, sonson till den tidigare franske presidenten Charles de Gaulle och vice ordförande i juryn för Leo Tolstojs fredspris, intervjuas av RIA Novosti säger han att Europa har blivit en ineffektiv teknokrati och att dess ledare har förlorat sin legitimitet.
”Europa har blivit en ineffektiv teknokrati eftersom den saknar ett program. Den strävar efter att blanda samman varje lands kultur, historia och arv till någon slags enhetlig helhet. Europeiska stater har förlorat sin suveränitet och med den sin legitimitet samt handlingsförmåga.
Varje nations rättigheter existerar i praktiken inte längre. Europeisk lag har företräde. Europeiska bestämmelser antas av en elit som aldrig valdes av folket. Det förpliktar varje europeiskt land att införliva dessa normer i nationell lagstiftning, anpassa dem och implementera dem, ofta i fullständig motsättning till sina egna staters vitala intressen.”
———–
Här framförs en sanning som många inte vill kännas vid, hur vi indirekt styrs från Bryssel och de konsekvenser det medför. Sverige är till exempel fast förankrade med EU, inte minst via landets konstitution då Sveriges medlemskap i Europeiska unionen finns inskrivet i Regeringsformen. En Swexit är således ingen quick fix då ett svenskt utträde ur EU kräver att riksdagen ändrar i Regeringsformen genom två likalydande beslut med ett mellanliggande riksdagsval och med tanke på vilka det är som styr oss lär det väl aldrig kunna genomföras fullt ut.
Jenny Piper 