Det hade räckt med två valsedlar

”Partierna ryker ihop/drabbar samman”, ”MP:s attack”, ”C-ledaren ryter till”, ”Åkessons S-känga”, ”Mohamssons C-flört”, ”Buschs utspel”… och så vidare. Så lyder rubrikerna när massmedia rapporterar från Expressens/Dagens industris partiledardebatt där skådespelet är i full gång. Det är viktigt att sälja in till valboskapen att man är oense och strider för sin politik, trots att alla kramas och är goda vänner så fort kamerorna släcks. De är trots allt bara lakejer till makten, sprattelgubbar som gör som de blir tillsagda.

En uppseendeväckande detalj är att Simona Mohamsson (L) kom till debatten med en Davidsstjärna runt halsen för att visa sitt stöd för landets judar och som bonus skapar det mer polarisering, vilket passar som hand i handsken för dessa åtta charlataner som lever på att osämjan i landet frodas.

En annan detalj är att samtliga partiledare svarade ja på frågan om man ska vara beredd att dö för Sverige, men ingen följdfråga ställdes om de själva är redo att dö för Sverige eller skicka sina barn till fronten i ett potentiellt krig.

När jag var hos frisören i dag var det en ung och ganska nyutexaminerad tjej som klippte mig. Hon beklagade sig över de politiska budskapen i form av reklaminslag för olika partier som återkommande poppade upp mellan musiken som spelades och såg fram mot att valrörelsen snart kommer vara över. Hon tog själv upp att hon skulle rösta för första gången. Jag frågade på vilket parti och förväntade mig att hon skulle säga namnet på ett av riksdagspartierna, men hon förvånade mig genom att säga att hon inte skulle rösta på någon. Hon röstade hellre blankt än på någon av dessa och frågade sig hur en del överhuvudtaget kunde få bli beslutsfattare samt påpekade att de betedde sig som barn i partiledardebatter – bara tjafsar med varandra utan att leverera något av vikt till befolkningen.

Jag nickade förbluffad och kände hopp över den yngre generationen. Kanske har de kommit till mer insikt än den äldre delen av befolkningen någonsin kommer göra som villigt fortsätter tänka och rösta som de alltid gjort.

Jag själv känner också allt starkare att jag som en protest kommer rösta blankt för att vädra mitt missnöje.

Eftersom alla partier i riksdagen ingår under samma paraply skulle man för enkelhetens skull – samt av ekonomiska skäl då valrörelsen kostar skattebetalarna flera hundra miljoner kronor – kunnat skippa teatern och enbart ha två valsedlar; en för JA till riksdagens lakejer och en för NEJ till parlamentets sprattelgubbar.