Regeringen väljer bort medinflytande för värnpliktiga som kan tvingas döda och dödas i främmande land

År 2022 – innan Sverige gått med i Nato – var beskedet från Försvarsmakten till landets värnpliktiga som genomgått utbildningen att Sverige inte skickar värnpliktig personal till operationer utomlands.

2023 lät det annorlunda efter att rapporten ”Allvarstid” om säkerhetsläget i Sverige – uppbackad av samtliga åtta riksdagspartier – släpptes. Försvarsberedningens ordförande Hans Wallmark (M) sade då i en intervju med DN att Sverige till skillnad från andra Natoländers krigsplanering, där man enbart rekryterar frivilliga och yrkessoldater till krig utomlands, inte bara ska skicka svenska yrkessoldater ut i strid om det blir krig i ett annat Natoland utan även värnpliktiga ska skickas till fronten.

”Det är allvarstid. Det måste genomsyra allt. Vårt försvar bygger till en väsentlig andel på värnpliktiga. Ska vi vara trovärdiga som Natomedlem i att också kunna bistå andra då måste vi kunna bistå med det vi har.”

Tidöregeringens slutsats var att försvaret av Sverige inte har något med landets territorium att göra. Enligt regeringens totalförsvarsproposition (2024/25:34) kan svenska värnpliktiga tvingas att strida för och stupa i andra länder. Inte bara allierade länder i Nato, som Turkiet, utan vilket land som helst så länge striden kan tolkas som en del av Sveriges försvar.

Med tanke på hur mycket Sverige investerat i kriget i Ukraina, som dessutom utsetts till Sveriges viktigaste prioritering av våra styrande politiker, skulle det området mycket väl kunna räknas som en del av Sveriges försvar.

Just nu håller regeringen på att undersöka om man ska använda värnpliktiga i Natooperationer – en utredning som ska redovisas i april 2027 och föga förvånande är man inte intresserad av att lyssna på vad de värnpliktiga tycker. De ges inte möjlighet att yttra sig i frågan och Pliktrådet har skrivit ett läsvärt samt välformulerat debattinlägg i SvD om saken där man påpekar att det riskerar såväl förtroende som tillit.

Som om våra beslutsfattare som inte ens brytt sig om tunga remissinstansers invändningar vid tidigare lagförändringar (t ex Spionlagen, Könslagen och Natomedlemskapet) skulle bemöda sig med att lyssna till vad representanter från folket tycker i viktiga frågor… men det är bra att de åtminstone försöker.

Att regeringen väljer bort medinflytande för värnpliktiga trots att det är bestämt i olika förordningar och författningar samt därmed tar avsteg både från praxis och från demokratisk princip är mycket illa, särskilt nu när frågan är som störst. Därtill får parter som har ett direkt intresse av utfallet av utredningen uttala sig.

Den undermåliga hanteringen av det här är ännu en sak för svenska väljare att ta i beaktande inför det stundande valet.

————–

”Tidigare i år tillsatte regeringen en utredning om huruvida värnpliktiga kan och om de över huvud taget bör användas i Natooperationer. En utredning med omfattande konsekvenser: värnpliktiga kan komma att tvingas döda och dödas i främmande land. Trots utredningens konsekvenser förvägras de värnpliktiga att vara en del av utredningens viktiga expertgrupp.

Nu i augusti kommer merparten av landets värnpliktiga att rycka in utan att veta vilka villkor deras plikt kan komma att innebära och utan någon som helst möjlighet att yttra sig i frågan. Risken är att utredningen och förtroendet för pliktmodellen skadas.

Att de värnpliktiga ska inkluderas i frågor som rör värnplikten är ingen ny princip. Regeringens utredning om den militära personalförsörjningen, ”Redo!”, inkluderade sex ledamöter från Pliktrådet. ”Plikten kallar!”, en liknande utredning om civilplikten, inkluderade två.

Medinflytande för värnpliktiga är dessutom bestämt i olika förordningar och författningar. Principen är uppenbarligen viktig – varför inte nu? Nu, när frågan är som störst, väljer regeringen istället ett avsteg både från praxis och från demokratisk princip.

Representation för representationens skull är dock inte allt, det handlar även om välgrundade beslut. Nyttjandet av värnpliktiga i Natooperationer är något som skulle ha en omfattande påverkan på det svenska försvaret. Här undersöker regeringen om man ska skicka landets unga för att strida och kanske dö i främmande land – allt på grund av det tvång som värnplikten innebär. Därför måste regeringen vara lyhörd och ta i beaktande vad de värnpliktiga soldaterna har att säga. En motiverad soldat presterar bättre. Soldater som vill försvara det svenska samhället och dess värderingar utgör grunden för den svenska försvarsmodellen.

När soldatens perspektiv exkluderas går det inte längre att mäta den motivationen. Hur motiverade skulle landets pliktade varit i ett skarpt läge i Nato? Hur påverkar det försvarsviljan? Det är frågor utredningen inte kan besvara, för frågan har över huvud taget inte ställts till oss som kan svara. När propositionen sedan kommer kan beslut fattas på ofullständiga, eller rent ut sagt felaktiga, grunder.

Expertgruppen består redan av riksdagspartier som knappast är neutrala sakkunniga i frågor som rör försvarspolitik och väljarstöd. Även Försvarsmakten ingår i expertgruppen samtidigt som myndigheten har egna behov som utredningen tar hänsyn till. Parter som får uttala sig har således ett direkt intresse av utfallet av utredningen. Det är därför svårmotiverat att gränsen dras vid de värnpliktigas perspektiv och kompetenser.

Plikten bygger på ett kontrakt som tvingar landets unga att åsidosätta en del av sitt liv med löftet om att samhället i sin tur ska behandla dessa unga med respekt och garantera deras rätt att göra sin röst hörd. Det är ett minimikrav för att plikten ska kunna existera i ett demokratiskt samhälle. Det har regeringen misslyckats med. De värnpliktiga får ingen möjlighet att påverka sin egen framtid. I händelse av krig är det de värnpliktiga som strider och stupar, och efter utredningen, möjligtvis inte ens på svensk mark.

Lyckligtvis är försvarsviljan bland landets pliktade fortfarande hög, både för Sverige och Nato. Kanske är det därför regeringen verkar tro att den kan ignorera de pliktade. Det kanske fungerar idag, imorgon, och ett tag till. Vindarna kan dock vända snabbt. Det är själva poängen med samhällskontraktet, det håller bara så länge båda parter respekterar det. När regeringen inte inkluderar landets pliktade i deras egen framtid urholkas tilliten till plikten. Den tilliten, och folkstödet som följer, betyder allt när läget väl blir skarpt.

När de värnpliktiga nu rycker in kan deras utbildning komma att betyda många saker. För vissa kan det betyda tvång, för andra kamratskap. Men för det svenska försvarets framtid får det aldrig betyda soldater som saknar en röst. Därför måste regeringen ge de värnpliktiga representation i utredningen nu.

Pliktrådet:
Malte Netterheim, ordförande
Hilda Ahvelid, vice ordförande
Alan Arkani, ledamot
Alice Nelin, ledamot
Alvin Swärd, ledamot”

————–