Enligt statsministern är det en myt att det skärs ned i välfärden

När statsminister Ulf Kristersson valintervjuas i Dagens Industri påminner han om en papegoja när han likt många gånger tidigare deklarerar sitt orealistiska mål att Sverige ska bli EU:s rikaste land med högst BNP per capita i hela EU, men sedan blir det ännu värre.

Moderaterna fortsätter profilera sig som ett parti som inte värnar låginkomsttagare och ensamstående med barn. Under den senaste mandatperioden har man återkommande gynnat familjer med två medelinkomsttagare och två barn, vilket Kristersson nu lyfter igen med ett nytt löfte om att en familj med två barn ska få 5 000 kronor mer i plånboken varje månad nästa mandatperiod. Finansieringen är som vanligt oklar.

Vilket också varit fallet avseende den kostsamma upprustningen av försvaret på 300 miljarder kronor som regeringen för närvarande betalar med lån, men på sikt måste finansieras på annat sätt. Enligt finansminister Elisabeth Svantesson (M) kan Moderaterna spara in 71 miljarder kronor för att ha råd med sina reformer. Kristersson går inte in på detaljer, men hävdar att det långsiktigt finns saker i den svenska offentliga statliga förvaltningen som inte är nödvändiga samt möjliga nedskärningar i biståndspolitiken och att man snart kommer se effekterna av bidragsreformen.

Det mest iögonfallande med Kristerssons uttalanden är dock hans syn på den svenska välfärden, där han anser att regeringen oförtjänt får sämre betyg av väljarna avseende områden som vård, skola och omsorg.

Ulf Kristersson avfärdar alla anklagelser om att Tidöpartierna skulle ha nedprioriterat välfärden och hävdar att; -”Just i år så är det mer resurser än någon gång förut i den svenska välfärden. Det är en myt att det skärs ned i välfärden. Tittar man på de riktiga siffrorna i våra budgetar har vi tillfört mer pengar till välfärden.”

Här hade man velat att journalisten ställde Kristersson mot väggen med motfrågor, men där tog intervjun istället slut. 

När statsministern besökte ammunitionsfabriken Nammo i Karlsborg förra året och försvarade den höga kostnaden för försvarsupprustningen, sade han att ”om vi ska kunna försvara den välfärd, den frihet, den skola och den demokrati som vi håller så högt, då behöver vi en försvarsmakt som kan stå för det försvaret”, vilket indirekt betyder att folket måste acceptera mer nedskärningar.

Och om det är en myt att det skärs ned i välfärden kan man fråga sig hur det kommer sig att det ständigt saknas såväl resurser som läromedel i svenska skolan samt ständiga försämringar av skolmaten på grund av att det inte finns tillräckligt med pengar och varför går vården på knäna med ständiga påtvingade personalneddragningar samt sparkrav som i slutändan drabbar patienterna och skapar brist på såväl vårdplatser samt bidrager till längre operationsköer? Barnomsorgen och äldreomsorgen är två andra sorgebarn, för att inte tala om den enormt eftersatta infrastrukturen som är en grundläggande förutsättning för att välfärden ska fungera.

Det finns mycket att säga om detta uttalande, men jag nöjer mig med att konstatera att det bara påvisar hur långt ifrån våra beslutsfattare står från medborgarnas vardag. Det gäller dock inte bara Tidöregeringen med sin kappvändande sidekick SD, för även om det rödgröna alternativets välfärdsprioriteringar ser bättre ut på pappret kvarstår det faktum att samtliga åtta riksdagspartier har samma prioriteringar samt arbetar för samma sak och det är inte svenska folkets bästa.

https://www.di.se/nyheter/ulf-kristersson-sa-ska-sverige-bli-rikast-i-eu/