I dag spelade Sverige sin första match i fotbolls-VM, vilket dominerat nyhetsrapporteringen i svenska medier. Mitt i den blågula yran sker även något annat som kommer påverka oss alla i generationer framöver.
Något man nämligen inte nämnt överhuvudtaget i svensk massmedia – trots att en journalists främsta uppdrag är att oberoende och objektivt samla in, granska och sprida nyheter samt information till allmänheten och likt ”en tredje statsmakt” bevaka makthavare, avslöja missförhållanden samt förse allmänheten med korrekta och väsentliga fakta för att kunna deltaga i den demokratiska processen – är regeringens proposition ”Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete” (prop. 2025/26:254) som lades i maj och snabb-behandlats.
Propositionen – som syftar till att skapa bättre förutsättningar för Sverige att deltaga i det operativa militära samarbetet inom Nato samt ger regeringen rätt att besluta att Nato, eller en stat som är medlem i Nato eller i EU, vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidtaga militära försvarsåtgärder på svenskt territorium – berör oss i allra högsta grad, inklusive de lagändringar som syftar till att förbättra förutsättningarna för utländska styrkor att genomföra militär verksamhet i Sverige.
Att det inte förs någon allmän debatt, att media tiger och detta smygs igenom i skymundan borde få även den mest ointresserade medborgaren att ana ugglor i mossen.
Men nu är det för sent att protestera. Omröstningen i riksdagen sker i dag och samtliga riksdagspartiers knapptryckare går i det militärindustriella komplexets ledband så inget motstånd är att förvänta.
Redan från den 1 augusti kommer således ett annat land kunna använda Sverige för att exempelvis avlossa missiler mot andra länder och det är svenska folket som kommer få känna av gensvaret. Det underlättar också den pågående processen som regeringen driver för att göra Sverige till värd för utländska kärnvapen, då man lagt grunden för att kunna använda Sverige som avfyrningsramp med ett geografiska läge som av många ses som en potentiell avfyrningsplats i händelse av en storskalig konflikt.
Med tanke på att riksdagen tidigare har sagt nej till en specifik lag som förbjuder att kärnvapen placeras på svensk mark och att utländska styrkor bygger permanenta militärbaser här, har man öppet aviserat sina intentioner.
Om våra medier hade gjort sitt jobb och de senaste åren rapporterat sakligt och kritiskt om vad våra beslutsfattare sysslar med hade befolkningen åtminstone haft en chans att mobilisera protester mot exempelvis Natomedlemskap, DCA-avtalet och omfamning av kärnvapenparaplyet. Istället hålls vi ovetandes med hjälp av bröd och skådespel medan maktens människor ges fritt spelrum att driva igenom sin agenda.
Nu tas steget för att göra Sverige till utpost för nästa anfallskrig
Jenny Piper 