Såg ett reportage i SVT (vår ”opartiska” public service-kanal som tvångsfinsieras via skattsedeln) om den svenska familjen Ek som har valt att vara i Ukraina på heltid för att stötta landet i kriget mot Ryssland.
Pappa Magnus (som inte är orolig för barnens säkerhet) utbildar ukrainska soldater, sonen Oskar är drönarpilot i det ukrainska försvaret och dottern Emely (tillika SD-politiker) vårdar sårade.
Varför de gör detta när det inte är Sveriges krig får man aldrig veta. Det nämns i reportaget att de ukrainska killarna som utbildas i strid inte vill vara där och att drygt 2 000 av de soldater som pappa Magnus utbildat har dött i strid. Han tycker det känns jobbigt, men reportern frågar inget om hur de upplever den pågående tvångsrekryteringen i landet som den svenska familjen indirekt är en del av eller det faktum att hundratusentals ukrainare desserterat eller flytt landet eftersom de inte vill bli kanonmat i ett krig som familjen Ek stöttar.
Inga djupgående frågor ställs överhuvudtaget utan det hela är mer som ett hemma-hos-reportage, vilket får en att ifrågasätta syftet med inslaget.
Vill man få fler att åka som volontärer till Ukraina? Vill man sälja in Sverigedemokraterna inför valet? I reportaget får man nämligen reda på att många Sverigedemokrater strider i Ukraina och att Emely samtidigt gör politisk karriär som kandidat för Sverigedemokraterna i Eskilstuna. Man pratar även om hur partiet står bakom det massiva ekonomiska och militära stödet till Ukraina från svensk sida, varpå Emely uttrycker att det är väldigt oklokt att vara ryssvänlig samt att om någon skulle visa sig vara emot fortsatt stöd så behöver den förklara sig.
Hon lyfter även fram sin bror, drönarpiloten, som hon hävdar har blivit en man här på ett annat sätt än om han hade stannat i Sverige – mer ryggrad och bollar som brodern själv säger.
Budskapet från familjen är att vi måste stötta Ukraina så kriget stannar där för att bevara Europa. Och kanske skicka våra söner till kriget så att de blir ”riktiga män”?! 🙃
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/vi-ar-vuxna-och-vi-har-valt-att-komma-hit
Jenny Piper 
Journalistik när den är som effektivast (oärlig)
När jag som 22-åring tekniker 1969 fick utbildning sköta TV-husets dagliga utsändningar inför TV-2 start 1970.
Här kom begreppet under dessa år om vår publik i förskingringen bli referenssnittet ”Nisse i Hökarängen”
Ett tidigare cyniskt begrepp i nyhetsvärlden från USA sannolikt.
”Kontrollera aldrig en bra story, då spricker den”
Det betyder, fråga inte om något som iofs är bra att veta utöver tänkta storyn (nyheten) det tar ner dramatiken.
I dag som 80-åring tycker jag detta passar all nyhetsverksamhet.
”Kontrollera aldrig en bra story, då spricker den”
Den ironiska sentensen….
Det dramaturgiska målet är ”inte ett öga skall vara torrt när inslaget sänts” (snyft) hos Nissarna i Hökarängen, alla skall vara berörda till tårar.
”Repen” blir ytliga. Känslomässiga.
GillaGillad av 1 person