Det blir allt svårare att förneka att den tidigare världsordningen i praktiken har upphört att existera

Kors i taket – efter att i flera år konsekvent vägrat föra dialog med Ryssland säger nu Europeiska rådets ordförande Antonio Costa i en intervju med Financial Times att EU förbereder sig för eventuella samtal med Rysslands president Vladimir Putin om konflikten i Ukraina.

-”Jag pratar med 27 nationella ledare för att se det bästa sättet att organisera oss och för att identifiera vad vi behöver diskutera effektivt med Ryssland när rätt tillfälle kommer. Det finns en potential för EU att förhandla med Putin.”

——–

Sent ska syndaren vakna och Bryssel ska vara glada över att Ryssland återkommande sagt att de lämnat dörren öppen på glänt om de europeiska beslutsfattarna under vägen skulle besinna sig. Låt oss hoppas att energifrågan och deeskalering står högt upp på agendan när rätt tillfälle för samtal infinner sig samt att Sverige vid det laget förhoppningsvis har fått en ny mer förnuftig regering som insett att en ny världsordning är här och inte ägnat fyra år åt att bedriva krigshets samt förmedla russofobiska föreställningar. Ett önsketänkande så klart med tanke på att samtliga åtta riksdagspartier stödjer vansinnet och gemene man inte har vett nog att sluta rösta på dem.

Det är för övrigt intressant att ta del av en artikel av Fjodor Lukyanov, chefredaktör för Russia in Global Affairs och forskningschef för Valdai International Discussion Club, då han tar upp hur den nya världsordningen växt fram.

——–

”En ny världsordning måste byggas för att säkerställa ekonomisk rättvisa och lika politisk säkerhet för alla nationer. Ett slut på kapprustningen är en viktig förutsättning för att en sådan ordning ska kunna upprättas.”

I år är det 40 år sedan dessa ord från den sovjetisk-indiska Delhideklarationen, som undertecknades 1986 under Michail Gorbatjovs besök i Indien vid hans samtal med premiärminister Rajiv Gandhi. Det var ett av de första viktiga dokumenten från slutet av kalla kriget som öppet talade om behovet av en ”ny världsordning”.

Vid den tiden trodde den sovjetiska ledningen att denna ordning skulle uppstå genom vad de kallade ”nytt politiskt tänkande”. Tanken var att tidigare motståndare skulle överge konfrontationen och kombinera de bästa delarna av sina respektive system för att skapa en mer stabil och rättvis internationell ram. Det var en ambitiös vision: En gemensam ansträngning för att återuppbygga global politik från ruinerna av ideologisk rivalitet. Men historien hade dock andra planer.

Sovjetunionen försvann snart in i en virvelvind av interna kriser innan den helt försvann från världsscenen. Uttrycket ”ny världsordning” överlevde, men det fick snabbt ett nytt syfte av president George HW Bushs administration. Enligt Washingtons tolkning betydde konceptet inte längre en gemensam internationell arkitektur. Det kom att betyda en liberal ordning som dominerades politiskt och militärt av USA och dess allierade.

I verkligheten var detta inte alls en helt ny ordning. Det var en förlängning av systemet efter 1945, fast nu utan Sovjetunionens motvikt.

Under en tid trodde många att detta arrangemang representerade historiens naturliga slutpunkt. Men tvärtemot dessa förväntningar fördjupades inte den globala stabiliteten när kalla krigets konfrontation försvann. Istället intensifierades spänningarna gradvis och i början av 2010-talet började systemets grundvalar redan spricka.

Sedan dess har takten i upplösningen accelererat dramatiskt.

Allt eftersom mänskligheten går djupare in i 2000-talets andra kvartal blir det allt svårare att förneka att den tidigare världsordningen i praktiken har upphört att existera. Alla tvivel som kan ha kvarstått försvann under de första månaderna av 2026.

Det som spelar roll är inte bara att de starkaste staterna i allt högre grad ignorerar lagar och konventioner som en gång verkade väletablerade, utan ännu viktigare är den stil på vilken politik nu bedrivs. Beslut är impulsiva och ofta öppet motsägelsefulla eftersom regeringar agerar först och improviserar senare. Uttalanden som görs idag kan direkt motsäga de som gjordes igår, men detta verkar inte längre spela någon roll.

Denna atmosfär bör inte nödvändigtvis misstas för kollektiv irrationalitet. Snarare verkar många politiska aktörer övertygade om att de gamla begränsningarna har kollapsat och att det nuvarande ögonblicket representerar en historisk möjlighet. Instinkten är enkel: Ta så mycket fördel som möjligt innan landskapet hårdnar igen.

Omfördelningen av världen har redan börjat. Politiskt inflytande, transportkorridorer, resurser, finansiella flöden, teknologiska ekosystem och till och med kulturella samt religiösa sfärer är alla omstridda samtidigt. Varje stormakt definierar nu sina ambitioner och testar metoderna för att uppnå dessa ambitioner.

Självklart kommer misstag att bli dyra, men det är åtminstone inget nytt i internationell politik.

Den verkliga osäkerheten ligger någon annanstans eftersom den föregående eran lämnade efter sig ett antagande om att perioder av kaos så småningom följs av uppkomsten av en ny jämvikt. Efter oordning kommer struktur och efter konfrontation kommer ett nytt ramverk. Men det finns ingen garanti den här gången.

Det internationella systemet idag är inte en tom byggarbetsplats som väntar på en ny design. Efter stora världskrig sopas gamla strukturer ofta bort i stor skala, vilket skapar utrymme för något nytt att uppstå och så är inte fallet nu.

Istället är världen fortfarande full av institutioner och vanor som ärvts från tidigare epoker. Många är misskrediterade eller dysfunktionella, men de existerar fortfarande. Och även de stater som attackerar dessa institutioner mest aggressivt fortsätter att använda dem närhelst det passar.

FN-systemet är fortfarande ett exempel. Dess auktoritet har minskat, men regeringar vädjar fortfarande till det selektivt när det tjänar deras intressen. Likaså har de strukturer som skapats under den liberala globaliseringsperioden visat sig vara mer motståndskraftiga än många förväntat sig.

Trots handelskrig, sanktioner, geopolitisk fragmentering och alltmer öppen rivalitet mellan stormakter fortsätter det globala ekonomiska nätverket att motstå fullständig upplösning. Leveranskedjor böjs men brister inte helt. Marknaderna förblir sammankopplade. Även länder som är inblandade i hård politisk konfrontation fortsätter att handla indirekt med varandra.

Denna motståndskraft verkar frustrera just några av de makter som försöker omforma systemet.

Skapandet av ett verkligt nytt internationellt ramverk kommer därför att bli en oerhört smärtsam process. Det tillgängliga råmaterialet består av fragment från olika historiska perioder, ideologiska system och institutionella modeller. På något sätt måste dessa oförenliga komponenter sättas samman till något funktionellt.

Vissa stater försöker detta noggrant och väljer ut element som kan passa samman till en relativt sammanhängande struktur. Andra beter sig mer grovt och försöker hamra inkompatibla delar på plats genom påtryckningar eller hot. Faran är uppenbar: Överdrivet våld kanske inte alls skapar stabilitet, utan bara ytterligare fragmentering.

Ändå är kanske det utmärkande draget för nuet att ingen har en riktig ritning för vad som kommer härnäst. Under tidigare övergångsperioder, hur bristfälliga visionerna än må ha varit, trodde ledarna åtminstone att de förstod destinationen.

Men idag finns det ingen sådan klarhet och den senaste kampen för att skapa en ny världsordning sker utan universella principer eller ens en allmänt accepterad uppfattning om hur framgång skulle se ut. De gamla reglerna bleknar, men inga överenskomna ersättare har dykt upp.

För närvarande är budskapet som alla stormakter står inför brutalt enkelt: Gör det själv och försök sedan leva med konsekvenserna.”

——–

Det är en intressant betraktelse av skeendena som målas upp. I bakgrunden finns dock eliterna eller ”rovdjursklassen” vars ambitioner är att fortsätta riva ned samhället, krossa långvariga institutioner och utlösa kaos samt aggressiva krig för att tjäna pengar medan de betraktar oss som dödar varandra för politik, bröd och skådespel.

https://www.ft.com/content/b093dae1-939b-47b4-96e4-40f212e87430

https://www.rt.com/news/639580-world-order-has-collapsed/