Gårdagens beslut i den amerikanska senaten där ett förslag att begränsa USA:s president Donald Trumps befogenhet att använda militär makt mot Kuba utan kongressens godkännande röstades ned, visar att det inte bara är en person som är problemet utan det har dessutom stöd av det republikanska partiet.
Den majoritetsrepublikanska senaten röstade således med 51 röster mot 47 mot förslaget, vars beslut motiverades med att ”det inte förekommer några aktiva fientligheter gentemot Kuba”.
Den demokratiska senatorn Tim Kaine som lade fram resolutionen i mars, sade att den behövdes eftersom Trumps blockad av ön hade orsakat humanitära kriser över hela Kuba – inklusive störningar i sjukvården, brist på rent vatten och stigande matpriser.
När Trump i februari införde en oljeblockad mot Kuba, skärpte han samtidigt det decennier gamla amerikanska embargot genom att hota med sanktioner mot länder och företag som transporterar råolja till ön. Han har dessutom upprepade gånger antytt möjliga regimskifteoperationer mot den socialistiska regeringen i Havanna, lovat ”en ny gryning för Kuba” och varnat för att det är ”nästa steg” efter kriget mot Iran.
Trump själv sade att hans politik för ”fred genom styrka” – inklusive kidnappningen av Venezuelas president Nicolás Maduro och hans fru i januari – hade varit ”mycket, mycket framgångsrik”.
Kuba har de senaste månaderna drabbats av landsomfattande strömavbrott och allvarlig bränslebrist efter att Venezuela, som tidigare var dess största oljeleverantör, stoppat leveranserna efter amerikanska påtryckningar.
Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez har fördömt Washingtons blockad och kallat det ett brutalt angrepp på landets ekonomiska system.
Således finns det starkt stöd för Washingtons fortsatta imperialistiska agenda, eller som det så fint heter deras ”nya nationella säkerhetsstrategi och försvarsdoktrin”.
Att Sveriges regering valt en passiv hållning avseende USA:s angrepp mot såväl Venezuela som Kuba och Iran är anmärkningsvärt, men med tanke på hur tysta de varit när det kommer till att stå upp mot Israel när de jämnade Gaza med marken är det inte förvånande.
När Tidöregeringen i september skriver bokslut, kan man konstatera att deras utrikespolitik varit väldigt svag och att man inte använt de verktyg som finns till förfogande för att påverka.
Jenny Piper 
Om ett land varit i krig någonstans sedan WW2 och fortsätter… f.n. de tydliga platserna är Ukraina (en USA/väst proxy) USA spanar otroligt väl över området rör att se trupprörelser, fordon osv osv….
Osså hittar USA på att de i samråd med Israel skall ge sig på Iran… våra betters anser dock att Iran är ”dumma” well då kan man anfalla…. det finns alltid en påle att hänga hela sin garderob på…..
OCH alltid hittar man en orsak att döda andra länders folk….
OM man åtminstone kunde göra som någon politiker sade, eller tänkte, ”deras olja är vår” vare sig det gäller Venezuela eller Iran…..
Vi måste ha ”lagom” fred på jorden inte kärnvapen t.ex. MEN att se till att striderna i Ukraina fortsätter verka alla gilla speciellt alla på läktaren…. en del politiker i väst talar om trupp från väst i Ukraina dock inte en enda politiker väl?
Vanligt folk är både publik och aktörer/agerande…. it sucks!!!
GillaGillad av 3 personer
Det hela kokar nog ner i att hela västvärlden i slutändan tror sig kunna hoppa med i rövartåget mot resten av världen i sann gammalkolonial agenda och leva gott på stölderna? Uppenbart är att politiker i västvärlden helt enkelt vägrar acceptera den nya värld som växer fram och det är i ljuset av denna ekonomiska och politiska utveckling man ska se alla nykoloniala krigsprojekt som drivs främst av USA som ”ärvde” eller snarare tog över Västeuropas koloniala arv. Klåparna i Bryssel fattar fortfarande inte att de blir blåsta av USA som vill ha allt för sig själv.
GillaGillad av 2 personer