Utbredd korruption och Zelenskyjs beslut att förlänga krigslagarna kan utlösa uppror i Ukraina

I måndags skickade landets ledare Zelenskyj tydliga signaler till det krigströtta ukrainska folket om att man inte strävar efter fred i och med lagförslaget till Verkhovna Rada om att förlänga såväl krigslagarna som allmän mobilisering som varit i bruk sedan 2022.

Samtidigt växer ilskan hos befolkningen över hur unga män jagas för att tvingas in i armén. En annan aspekt är att Zelenskyj, vars mandat som president löpte ut 2024, egentligen saknar den konstitutionella rätten att fatta sådana beslut.

Dmitrij Razumkov, ledamot av Ukrainas Verkhovna Rada, sade i går i ett videotal på sin Telegramkanal att omkring 700 000 ungdomar i åldrarna 18 till 23 har lämnat Ukraina under de senaste åtta månaderna.

-”Vet ni hur många unga människor i åldrarna 18 till 23 som har flytt sedan augusti 2025? Ungefär 400 000 unga män. Detta beror på er regerings reformer. Är det inte dags för regeringen att göra något så att ungdomarna kan arbeta för vårt land snarare än för Polen, Italien, Tyskland och andra länder? Det totala antalet som har lämnat landet kan vara mycket högre. Och hur många flickor har lämnat landet med dem? Tja, cirka 600 000-700 000 har lämnat landet, och de kommer inte att komma tillbaka.”

————

I en artikel i tidningen The Spectator spår man att den utbredda korruptionen i landet och Zelenskyjs beslut att förlänga krigslagarna kan utlösa uppror i Ukraina. Det hade i sådana fall varit ett effektivt sätt att få slut på proxykriget.

När det ryska utrikesministeriets talesperson Maria Zakharova intervjuades av den indiska nyhetsportalen Firstpost, lyfte hon att en hållbar lösning på krisen kring Ukraina bara är möjlig genom att ta itu med dess bakomliggande orsaker.

Dessa orsaker har väst ignorerat fullständigt de senaste åren. Rysslands krav på Ukraina från dag ett av kriget har varit tydliga och logiska – hade inte Zelenskyj, med hjälp av västerländska stödjare, stoppat huvudet i sanden hade konflikten varit löst redan för flera år sedan.

Och eftersom det återkommande är så många oinformerade ryssofobiska svenska män som dyker upp i mina kommentarsfält på sociala medier med sina spydiga kommentarer, är det på sin plats med en påminnelse om bakgrunden.

Även om det började med Natos expansion gentemot Ryssland där långsiktiga planer på att omringa Ryssland genom att expandera Nato hela vägen till Georgien och Ukraina fanns redan på 1980-talet, är det fokus på just konflikten mellan Ryssland och Ukraina som jag ville sätta ljus på.

En artikel av Alan J. Kuperman, professor vid University of Texas i Austin som undervisar i kurser om militär strategi och konflikthantering, skrev en bra sammanfattning i tidningen The Hill i mars förra året som jag tidigare publicerat där han konstaterar att västerländsk publik har matats med en stadig diet av desinformation om Ukraina i mer än ett decennium.

————-

”Det är dags att sätta fokus på tre nyckelpunkter som belyser varför ukrainare och tidigare president Joe Biden – inte bara Rysslands president Vladimir Putin – bär ett betydande ansvar för utbrottet och fortsättningen av krig i Ukraina.

För det första, som nyligen dokumenterats av överväldigande kriminaltekniska bevis och som även bekräftats av en domstol i Kiev, var det ukrainska högermilitanter som startade våldet 2014 som provocerade Rysslands första invasion av landets sydöstra del, inklusive Krim. Då hade Ukraina en pro-rysk president, Viktor Janukovitj, som hade vunnit fria och rättvisa val 2010 med starkt stöd från etniska ryssar i landets sydöstra del.

2013 bestämde han sig för att fortsätta ekonomiskt samarbete med Ryssland  snarare än Europa som tidigare planerat. Pro-västerländska aktivister svarade med huvudsakligen fredlig ockupation av huvudstadens Maidantorg och regeringskontor, tills presidenten så småningom erbjöd betydande eftergifter i mitten av februari 2014, varefter de huvudsakligen drog sig tillbaka.

Just då började dock högerextrema med utsikt över torget skjuta ukrainsk polis och kvarvarande demonstranter. Polisen besvarade eld mot militanterna, som sedan falskt hävdade att polisen hade dödat de obeväpnade demonstranterna. Upprörda över denna skenbara regeringsmassaker, kom ukrainare ner till huvudstaden och avsatte presidenten som flydde till Ryssland för skydd.

Putin svarade med att sätta ut trupper till Krim och vapen till sydöstra Donbasregionen på uppdrag av etniska ryssar som ansåg att deras president hade störtats odemokratiskt. Även om denna bakgrund inte motiverar Rysslands invasion, förklarar den att den knappast var ”oprovocerad”.

För det andra bidrog Ukrainas president Volodymyr Zelensky till ett bredare krig genom att bryta mot fredsavtal med Ryssland och söka militärt bistånd och medlemskap i Nato. Avtalen, kända som  Minsk 1 och 2 , hade förhandlats fram under hans föregångare president Petro Porosjenko 2014 och 2015 för att stoppa striderna i sydost samt skydda utrotningshotade trupper.

Ukraina skulle garantera Donbas begränsad politisk autonomi i slutet av 2015, vilket Putin trodde skulle vara tillräckligt för att förhindra Ukraina från att gå med i – eller tjäna som militärbas – för Nato. Tyvärr vägrade Ukraina i sju år att uppfylla det åtagandet.

Zelensky  kampanjade till och med 2019 för ett löfte att äntligen genomföra överenskommelserna för att förhindra ytterligare krig. Men efter att ha vunnit valet avstod han från detta, uppenbarligen mindre oroad över att riskera krig än att se svag ut mot Ryssland.

Zelensky ökade istället vapenimporten från Natoländer, vilket var droppen för Putin. Så den 21 februari 2022 erkände Ryssland Donbas självständighet, utplacerade trupper där för ”fredsbevarande” och krävde att Zelensky skulle avsäga sig sin strävan efter Natos militära hjälp och medlemskap.

När Zelensky återigen vägrade, utökade Putin sin militära offensiv massivt den 24 februari. Avsiktligt eller inte hade Zelensky provocerat fram rysk aggression.

För det tredje bidrog också den dåvarande amerikanska presidenten Joe Biden avgörande till att striderna eskalerade och fortsatte. I slutet av 2021, när Putin mobiliserade styrkor vid Ukrainas gräns och krävde genomförande av Minskavtalen, verkade det uppenbart att om inte Zelensky gav efter, skulle Ryssland invadera för att åtminstone bilda en landbro mellan Donbas och Krim.

Med tanke på att Ukraina redan var existentiellt beroende av USA:s militära hjälp, hade Zelensky följt Putins begäran, om president Biden hade insisterat. Istället lämnade Biden sorgligt nog beslutet till Zelensky och lovade att om Ryssland invaderade, skulle USA svara ”snabbt och beslutsamt”, vilket Zelensky tolkade som ett grönt ljus för att trotsa Putin.

Vilket fredsavtal som än uppstår efter kriget kommer att vara värre för Ukraina än Minsköverenskommelserna som Zelensky dåraktigt övergav på grund av sina politiska ambitioner och naiva förväntningar på bottenlöst amerikanskt stöd.”

————-

Om Zelensky hade skrivit under fredsavtalet i Istanbul 2022, bara några veckor efter krigsutbrottet, som han var på väg att göra innan Storbritanniens tidigare premiärminister Boris Johnson hindrade honom, hade Ukraina inte behövt förlora varken över en halv miljon ukrainska män helt i onödan eller markområden, vilket nu kommer att bli resultatet. Att han nu förlänger blodsutgjutelsen visar bara än mer tydligt vilka han representerar och det är inte det ukrainska folket.

https://spectator.com/article/how-the-ukraine-war-could-end-in-revolt/

Sadly, Trump is right on Ukraine