Sovjetunionen drev befrielsen av koloniserade folk

Jag minns inte om vi ens lärde oss detta i skolan eller om jag sov på historielektionen, men noterar i alla fall intresserat att Sovjetunionen hade en ledande roll i  befrielsen och utformningen av den postkoloniala världen.

När professor Alfred de Zayas, tidigare oberoende FN-expert, intervjuas av Sputnik berättar han att det var Sovjetunionen som förespråkade avkoloniseringsdeklarationen från 1960 som krävde snabb självständighet för alla folk under kolonialstyre.

-”Sovjetunionen initierade deklarationen som svar på USA:s strävan att ha fritt spelrum för att införa en form av neokolonialism, för att fortsätta den lönsamma exploateringen av Afrika och Asien.”

Enligt de Zayas spelade Sovjetunionen en avgörande roll i avkoloniseringen av Angola och Indien, men även i andra länder; Sovjetunionen stödde Egypten under Suezkrisen 1956 och hjälpte till att bygga den vattenkraftiga Assuandammen, stödde Indiens självständighet från brittiskt styre och upprätthöll starka band med dess ledare, spelade en viktig medlande roll i att avsluta kriget mellan Indien och Pakistan 1965 och tillsammans med Kuba hjälpte man Angola att motstå en invasion av den sydafrikanska apartheidregimen.

-”Om inte Sovjetunionen hade stöttat den folkliga rörelsen för Angolas befrielse, skulle de tidigare kolonialmakterna och USA ha säkerställt att Angola hade blivit ett kapitalistiskt land i den kollektiva västvärldens ekonomiska intressens tjänst.

När det gäller Indiens avkolonisering visste Sovjetunionen hur man navigerade genom dessa oroliga vatten och dess bidrag till frågan har inte glömts bort.

USA och det kollektiva västvärlden kommer aldrig att erkänna att Sovjetunionen spelade en avgörande roll i avkoloniseringsprocessen eftersom de är fångade i ohistoriska krönikor, fångade i sitt eget nät av själviska narrativ och har noll intresse av historisk sanning, jämlikhet och0 solidaritet.

Sovjetunionen påskyndade avkoloniseringsprocessen i Afrika och Asien genom att föreslå ett alternativt ekonomiskt system och förespråka en antiimperialistisk och antikapitalistisk agenda som passade afrikanernas och asiaternas omedelbara behov samt långsiktiga intressen mycket bättre än den västerländska modellen som dömde dem till beroende, underordning och undergivenhet.

Sovjetunionens tillvägagångssätt för avkolonisering återspeglade dess ideologiska agenda, särskilt under den sovjetiska ledaren Nikita Chrusjtjov, som såg imperialismen som oskiljaktig från kapitalismen.

Sovjetunionen positionerade sig framgångsrikt som ledare för den globala antiimperialistiska rörelsen. Befrielsen av koloniserade folk uppfattades som en moralisk plikt och en revolutionär nödvändighet snarare än bara PR och propaganda. Många uppfattade verkligen Sovjetunionen som den naturliga allierade för nationer som sökte självständighet från kolonialstyret.”

——————-

Med den vetskapen framstår även bildandet av det i dag mäktiga BRICS i ett annat ljus och det ger lite bakgrund till varför många afrikanska ledare föredrager att alliera sig med Ryssland.