Natos begränsade kapacitet att producera ammunition snabbt och i stor skala är en akilleshäl

Budskapet som våra makthavare pumpar ut till befolkningen är att nu när Sverige gått med i Nato har vi med denna starka organisation i ryggen minsann blivit ett mycket säkrare land som utan problem kan klå ryssen. Den pågående militärövningen Aurora 26 är om inte annat ett exempel på denna typ av propaganda.

Det är med detta i åtanke intressant att läsa en analys av tidningen Politico, med hänvisning till intervjuer med militära experter, diplomater samt tidigare och nuvarande Natotjänstemän, som påvisar att Irankonflikten visat att Nato inte är förberett för konfrontation med Ryssland, där en av sårbarheterna är den begränsade kapaciteten att producera ammunition snabbt och i stor skala.

Även om den militära operationen i Iran som inletts av USA och Israel skett utan Natos inblandning, har den ändå blottlagt alliansens svagheter och visat att den är oförberedd på en hypotetisk militär konfrontation med Ryssland.

Krigsalliansens begränsade kapacitet att producera ammunition snabbt och i stor skala, är en fråga som enligt en anonym källa kommer att diskuteras vid Natotoppmötet i juli. 

I kriget med Iran har USA redan använt ungefär hälften av sina Patriotluftförsvarsmissiler. Om Washington fortsätter att flytta sitt fokus till Indo-Stillahavsregionen kan det dessutom komma att dra tillbaka en betydande del av resurserna för att producera luftförsvarssystem från Europa.

En annan brist, enligt experter, är bristen på luftöverlägsenhet och den begränsade strategiska effekten av flyganfall. USA har, trots intensiteten i attackerna mot iransk infrastruktur, inte kunnat beröva Iran dess förmåga att använda missiler och drönare för att attackera militära mål i Gulfstaterna. Andra Natoländer skulle inte heller kunna beröva Ryssland dess militära kapacitet eftersom landet, till skillnad från majoriteten av Natoländerna, inte har någon brist på missiler eller drönare.

Dessutom står Natostaterna, särskilt Storbritannien, inför allvarliga utmaningar med sina marinstyrkor, vilket återspeglas i den begränsade utplaceringen av europeiska flottor i Persiska viken mitt under striderna i Iran. Enligt Sidharth Kaushal, expert vid det brittiska Royal United Services Institute, kan Nato inte motverka kapaciteten hos den ryska flottans ubåtsstyrkor och Kalibr-missiler utan stora, välutrustade flottor.

En annan tydlig svaghet är sprickan mellan USA och dess allierade som uppstod efter att europeiska ledare vägrat stödja Washingtons agerande i Iran. Källor som publikationen citerar säger att Nato befarar att detta kan leda till att den amerikanska administrationen avstår från att ingripa i händelse av en öppen konflikt mellan Europa och Ryssland.

Två Natodiplomater säger dessutom att alliansen inte gör tillräckligt för att bygga industriella band med Ukraina, där det föga förvånande behövs mer finansiering. 🤦‍♀️

—————-

Det är väl mot bakgrund av detta som såväl Bryssel som det svenska etablissemanget orerar om att Ryssland kan utgöra ett direkt militärt hot mot Europa runt år 2030 då ”EU måste vara redo för krig”.

Logiken varför Ryssland – som redan nu är fullt kapabla att attackera Europa – skulle vänta i fyra år till på att den europeiska unionens medlemsländer rustat upp innan de anfaller, är det aldrig någon som ifrågasätter. Märkligt nog fungerar skrämselpropagandan fortsatt effektivt.

https://www.politico.eu/article/5-ways-iran-war-nato-weakness-russia-conflict/