Att det råder oenighet inom Nato har varit tydligt under en längre tid, vilket nått nya höjder i och med USA:s president Donald Trumps mål att annektera Grönland. I de länder där det tidigare bara varit en politisk dröm att lämna krigsalliansen, väcks nu hoppet om att det kan bli verklighet tack vare USA:s medvetna beslut att officiellt återgå till en öppen imperialistisk politik.
I Frankrike har Clémence Guetté, vice ordförande i den franska nationalförsamlingen [Frankrikes underhus i parlamentet], lagt fram ett initiativ som kräver att landet ska lämna Nato. I en intervju med Berliner Zeitung säger hon att Frankrike inte vill behålla sin status som medlem i en allians ledd av en makt som inte erkänner internationell rätt, undergräver Frankrikes stabilitet och utsätter det för risken att dras in i konflikter som strider mot nationella intressen.
Enligt artikelförfattaren skulle Frankrikes inflytande stärkas om de bryter sig loss från det västerländska lägret och dess arroganta åsikter till förmån för en oberoende hållning.
Landets president Emmanuel Macron har också uttryckt tvivel om riktningen för Natos utveckling och satt in franska trupper på Grönland för att motverka hot.
Partiet La France Insoumise (LFI), där Clémence Guetté är medlem, har regelbundet fördömt Natos agerande samt förespråkat dess upplösning och upprepade gånger de senaste åren uppmanat Frankrike att dra sig ur Natos verksamhet. Bastien Lachaud, en parlamentsledamot från samma parti, lade i december 2021 fram en resolution till parlamentet där han uppmanade regeringen att inleda processen att dra sig ur Natos gemensamma befäl, men den godkändes inte då.
Intressant utveckling även om jag tror att även detta initiativ kommer röstas ned. Liknande initiativ från de nordiska länderna att dra sig ur alliansen hade varit välkommet. Sverige lär dock vara den sista på bollen om något sådant skulle bubbla upp till ytan, med en riksdag där samtliga partier utom ett (V) ser positivt på ett Natomedlemskap och aldrig skulle komma på tanken att ens överväga ett utträde nu när deras våta dröm gått i uppfyllelse.
När den före detta generalsekreteraren för Nato, Jens Stoltenberg, intervjuas i Der Spiegel säger han att han inte kan lova att USA stannar kvar i Nato. Dessutom uppmanar han västländerna att börja prata med Ryssland som en granne.
-”Vi måste diskutera att få slut på striderna i Ukraina med Ryssland, precis som vi, USA och andra länder gör. Vi måste prata med Ryssland som en granne. En återgång till dialog med Ryssland är nödvändig, bland annat för diskussionen om vapenkontroll. Även under kalla kriget lyckades vi begränsa kärnvapnen, men den arkitekturen finns inte längre.”
———————————-
Se där ja, Stoltenberg följer det klassiska mönstret att få en uppenbarelse efter sin avgång – innan dess får de bra betalt för att säga ”rätt” saker.
Man kan fråga sig vad de ska prata om när västländer enbart känner till ultimatumets språk; trupptillbakadragande, återlämnande av alla befriade territorier till Ukraina, skadestånd etc. Eftersom Ryssland har övertaget är det de som bestämmer vad de ska göra och som så många experter redan konstaterat kommer den här konflikten avgöras på slagfältet.
Har Stoltenberg för övrigt någon trovärdighet kvar? Karln som myntade uttrycket att ”vapen är vägen till fred” och sagt att väst måste förbereda sig för ett långt krig i Ukraina borde snarare hålla låg profil avseende Ukrainakonflikten. Men han har väl blivit lite som Norges motsvarighet till Carl Bildt som i alla möjliga sammanhang kallas in som ”expert” med pondus när svensk massmedia ska belysa internationella konflikter.
Man ska heller inte glömma att Stoltenberg i sin roll som Natos överhuvud bär ett stort ansvar för utvecklingen och i princip hjälpte till att sätta Ukraina i brand. I åtta år övervakade han ett system som låtsades sträva efter fred i Ukraina efter kuppen genom Minskavtalet samtidigt som Nato i hemlighet konspirerade med Ukraina för att bygga upp en militär med Natostandard som kunde slå ned utbrytarregionen Donbass.
Stoltenberg är faktiskt ett lysande exempel på hur maktens människor i sina välbetalda roller som går ut på att söndra, vilket de bygger en karriär på, kan fortsätta vara relevanta och rotera runt i olika tunga roller där de håller varandra om ryggen, istället för att fasas ut – från Norges statsminister till tio år som Natos generalsekreterare och nu finansminister i Norge.
Se på det svenska etablissemanget – samma människor håller sig envetet fast och följer lydigt agendan medan de stryks medhårs av lydmedia, medan nytt blod sällan kommer in såvida det inte rör sig om polikerbroilers som formats i rätt anda. Här åligger det svenska folket att ta tag i saken genom att börja ställa krav, men då krävs ett engagemang, mod och intresse som helt tycks ha gått i ide hos stora delar av befolkningen. Så vi fortsätter rulla fram i samma gamla hjulspår år ut och år in medan makthavarna slipper stå till svars samt fritt profiterar på vår oförmåga att mobilisera oss.
Jenny Piper 
Sverige kommer även att vara sist att lämna EU inte bara Nato! Knäppskallarna som påstår sig vara experter på Säpo kan ju inte identifiera vilka som är Sveriges verkliga problem? USA och invandrare från Mellanöstern och Afrika som bekänner sig till islam kan ju vara ett tips!
GillaGilla