När jag första gången läste om att Ukraina attackerat Druzhba-ledningen som transporterar olja från Ryssland till EU – bland annat till Slovakien och Ungern – trodde jag att de måste gjort ett misstag eftersom de annars skulle skadeskjuta sig själva då den olja som Ungern köper av Ryssland senare förs vidare till Ukraina för att tillhandahålla elektricitet och bensin. Den senaste attacken ledde för övrigt till att oljeflödet till Ungern och Slovakien stoppades i fredags. Men attackerna mot ledningen har fortsatt i flera veckor (tre gånger den senaste månaden) och så även ordkriget mellan ländernas ministrar, där Ungern vid flera tillfällen kritiserat Ukraina för att attackera landets energiförsörjning utan att få gehör.
Nyligen skickade den ungerska regeringen brev till EU-kommissionen i Bryssel där de krävde åtgärder för att stoppa Ukrainas attacker och på sociala medier skrev premiärminister Viktor Orbán att ”Bryssel måste förstå att de är EUROPEISKA kommissionen, inte den ukrainska kommissionen!”. Responsen från Bryssel har dock lyst med sin frånvaro.
Under en presskonferens under firandet av självständighetsdagen i Kiev i går kommenterade Ukrainas ledare Zelensky saken och sade att ”Vi alltid har stöttat vänskap med Ungern, men att själva existensen av denna vänskap nu beror på Budapests ståndpunkt”.
Detta fick Ungerns utrikesminister Peter Szijjarto att utfärda en skarp tillrättavisning på X.
”Zelensky använde Ukrainas nationaldag för att hota Ungern. Vi avvisar bestämt den ukrainska presidentens hot. Attacken mot Ungerns energiförsörjning är en attack mot suveräniteten. Ett krig som Ungern inte har något med att göra kan aldrig rättfärdiga kränkningar av vår suveränitet. Vi uppmanar Zelensky att sluta hota Ungern och att avsluta de vårdslösa attackerna mot vår energisäkerhet!”
Detta genererade ett svar från Ukrainas utrikesminister Andrey Sibiga.
”Du behöver inte tala om för den ukrainska presidenten vad han ska göra eller säga och när. Budapest bör diversifiera sig och bli oberoende från Ryssland, liksom resten av Europa.”
Szijjarto svarade då: ”Sluta attackera vår energisäkerhet! Det här är inte vårt krig!”
Det är en märklig strategi från Ukrainas sida att attackera och hota ett Natoland samt tillika EU-medlemsland samtidigt som de försöker komma in i värmen – attacker som dessutom utförs med vapen och ammunition som finansierats av europeiska och amerikanska skattebetalare.
Obegripligt att Bryssel låter detta pågå utan att ingripa och framförallt att man fortsatt vill ge Ukraina en gräddfil in i unionen, vilket kommer sänka övriga medlemsländer ekonomiskt.
Givetvis har Sverige gett sitt stöd till Ukrainas agerande och det är inte första gången den svenska regeringen och även dess stödparti kritiserar Ungern offentligt. Vår ryggradslösa statsminister Ulf Kristersson skrev i ett inlägg på sociala medier att han uttrycker sitt stöd till de ”framgångsrika” attackerna samt anklagade Ungern för att ställa sig på Rysslands sida när en europeisk demokrati kämpar för livet. Slutligen slår Sveriges statsminister fast att Ungern står på fel sida av historien.
Det ska tilläggas att propagandan fungerar klockrent och Kristerssons utspel fått positiv respons av de indoktrinerade svenskarna som gett tummen upp i sociala medier och i tidningarnas kommentarsfält spyr galla över Ungern som borde kickas ut ur EU-gemenskapen.
Bedrövligt. Szijjarto har helt rätt i att detta inte är vårt krig även om man kan tro det med tanke på hur våra beslutsfattare dammsuger Europa på resurser för att gynna det militärindustriella komplexet och samtidigt slå undan benen för oss själva. Hur länge till har det europeiska folket egentligen råd att stå bredvid och se på? Vi borde för länge sedan sett till att avsätta de vasaller som sakta men säkert krossar Europa.
Jenny Piper 
Samtidigt försöker de ukrainska idioterna spränga kärnkraftverket i Kursk ca 70 km från den ukrainska gränsen och knappt ett pip från EU:s krigsgalna politiker? Förstår inte juntan i Kiev att ett haveri drabbar stora delar av Ukraina också? Likheten med Hitlers destruktiva politik i slutet av andra världskriget är slående. Men det värsta haveriet måste väl ändå tillskrivas den svenska s k kultureliten och fulmedia som frossar i rasism mot Ryssland nästan utan att bli motsagda av makteliten som i stället driver på hyckleriet och den ”goda” rasismen som utövas.
GillaGillad av 5 personer