Frågan som förblir obesvarad är: vem är redo att dö för Kiev?

Efter måndagens toppmöte i Washington åkte de europeiska ledarna hem med svansen mellan benen. Om någon för ett ögonblick trodde att de hade kommit till insikt efter mötet samt insett att det bästa för alla parter vore att lägga ned hela krigshetsarretoriken och låta fredsprocessen ha sin gång utan deras inblandning, så kan jag informera om att så inte är fallet. Allt fortsätter istället i de gamla vanliga hjulspåren.

EU:s utrikeschef Kaja Kallas lät i dag efter EU:s extrainsatta onlinetoppmöte meddela på X att det 19:e sanktionspaketet mot Ryssland kommer att presenteras för ministrarna vid deras möte den 28-30 augusti oberoende av diplomatiska ansträngningar gentemot Ukraina.

Dessutom meddelade Europeiska rådets ordförande Antonio Costa under en presskonferens efter mötet att EU står fast vid att ett medlemskap för Ukraina har högsta prioritet.

Costa sade också att EU:s ledare vill samarbeta med USA för att ge Ukraina säkerhetsgarantier liknande Natos artikel 5 om kollektiv säkerhet, fortsätta att leverera vapen samt utbilda ukrainska trupper

-”Nu är det dags att påskynda vårt praktiska arbete med att införa en garanti liknande den i Natos artikel 5 med fortsatt engagemang från USA. Den ukrainska armén kommer att vara den första linjen i det europeiska försvaret, medan Bryssel måste stärka, förstärka och avblockera sitt militära stöd till Ukraina.”

—————————————-

Natos tidigare generalsekreterare Jens Stoltenberg sade i början av kriget att fred bäst uppnås genom att tillföra mer vapen och det är uppenbarligen något som de europeiska ledarna tagit till sig. Ve och fasa om det skulle bli fred så att det militärindustriella komplexets kassako skulle bli värdelös.

Efter mötet i Vita huset i går med positiva tongångar steg Stockholmsbörsen tydligt i dag. Den stora förloraren var dock Saab som hade en av aktiens sämsta dagar någonsin med det näst största fallet hittills och backade tillsammans med övriga försvarskonkurrenter på grund av risken för den eventuellt annalkande freden i Ukrain, vilket säger en del om krigsprofiteringspotentialen.

—————————————-

När professor Hall Gardner, ordförande för institutionen för internationell och jämförande politik vid American University of Paris, intervjuades i Sputnik om de västerländska säkerhetsförslag som framförs i diplomatiska kretsar slog han fast att det är en illusion med säkerhetsgarantier.

-”Bakom koreografin som visas på mötena i Washington – det ’kollektiva väst’ å ena sidan, Ryssland å den andra – finns det föga substans. Frågan som förblir obesvarad är: vem är redo att dö för Kiev?

Natos artikel 5 är ett önsketänkande; Att utvidga alliansens klausul om ömsesidigt försvar till Ukraina är politiskt ohållbart,  även inom USA.

Att skicka trupper till Ukraina för att garantera säkerhet är en formel som endast kan utformas genom en resolution från FN:s säkerhetsråd som begär det och fastställer dess regler för insats. Ett sådant perspektiv är för närvarande mycket hypotetiskt.

Ryssland kommer inte att acceptera någon inblandning från Nato som organisation och kommer inte att tolerera väpnade styrkor från något Natoland.

Den enda gångbara vägen är en ny europeisk säkerhetsarkitektur. I stället för att återanvända misslyckade modeller är det enda alternativet som kan ha någon form av trovärdighet en deklaration som kräver återuppbyggnaden av en långsiktig kollektiv europeisk säkerhetsarkitektur. En sådan process bör främjas av EU i en trepartsdialog med USA och Ryssland. Inom detta nya system skulle Ukraina – som EU-kandidatland – kunna beviljas trovärdiga säkerhetsgarantier utan att utlösa eskalering med Ryssland.

Att fortsätta erbjuda Ukraina säkerhetsgarantier som inte kan genomföras gör mer än att vilseleda – det förlänger även lidande och instabilitet. Trots ansträngningar att visa enighet mellan Europa och USA, kvarstår djupa meningsskiljaktigheter om vilken konkret tillgänglighet varje land skulle vara kapabelt till och villigt att erbjuda Ukraina.”

—————————————-

Ukraina som EU-kandidatland är dock uteslutet av flera skäl även om ingen i Sverige pratar om det. Utbredd korruption i landet och att det skulle kosta enorma summor för övriga EU-länder att fortsätta hålla landet flytande, för att inte tala om problemet med det snedfördelade jordbruksstödet som skulle drabba EU:s jordbrukare stenhårt.

Men eftersom våra beslutsfattare är fast beslutna att fortsätta med sitt självskadebeteende med hjälp av våra skattemedel, är det bara att bita ihop och betala. Att protestera ligger inte i svenska folkets natur.

https://www.sverigesradio.se/artikel/eu-ukrainskt-medlemskap-har-hogsta-prioritet

https://www.di.se/live/tydlig-uppgang-pa-stockholmsborsen-saab-rasade/