Vi sparkar ut de skötsamma som anpassat sig till sitt nya land medan terrorister och kriminella element ges en fristad

Läser ett inlägg från den trefaldiga SM-guldvinnaren Gholam Soltani som nu utvisas från Sverige. Så sjukt att människor som gjort allt rätt, integrerats och blivit en tillgång för landet utvisas medan IS-terrorister och kriminella individer får stanna i Sverige pga diverse ömmande skäl. Till och med terroristen Akilov fick stanna i Sverige efter attacken på Drottninggatan i Stockholm eftersom det förekommer ”kränkningar av mänskliga rättigheter i hemlandet”. Man saknar ord och detta är bara ett exempel i mängden på hur snedvridet systemet är. 🤬

————————————————

”Idag erkänner jag det svåraste av allt, att Migrationsverket har vunnit över mig.
Efter nio långa år av väntan, hopp, besvikelse och ständig kamp… har jag inget mer kvar att ge. Jag är trött. Inte bara i kroppen utan i själen. Kampen har tagit ut sin rätt. Och nu har jag inget val längre. Jag måste lämna.

Men jag går inte med skam. Jag går med huvudet högt, med ryggen rak och med ett hjärta fyllt av både sorg och stolthet.
Stolthet över den resa jag har gjort. Över att jag har gjort allt rätt. Och över den människa jag har blivit här i Sverige.

Mitt utseende kanske inte är svenskt.
Men mitt hjärta, mitt tänkande, mitt sätt att leva, det har formats här. Jag har blivit en del av Sverige, och Sverige har blivit en del av mig. Och det är jag så innerligt stolt över.

Jag är djupt tacksam för att jag fick möjligheten att leva här så länge.
Att jag fick vara en del av det här landet, att jag fick känna trygghet, se årstiderna skifta, gå på svenska gator, fira högtider, höra språket och få kalla detta plats mitt hem.

Sverige har lärt mig så mycket. Inte bara om samhället utan också om mig själv. Jag är tacksam för allt jag fått uppleva här.
Tack för att jag fick vara en del av Sverige. Det kommer jag bära med mig i hela mitt liv.

I nio år har jag kämpat, hoppats och byggt ett liv här. Jag har lärt mig språket, tagit till mig kulturen, jobbat hårt, bidragit, betalat skatt, till och med blivit svensk mästare.
Jag har gjort allt jag har kunnat och lite till.

Men det som betyder mest… är människorna. Alla er jag fått möta på vägen. Ni som öppnat era hjärtan för mig, som lyssnat, stöttat, burit mig när jag inte längre orkade stå. Ni har blivit min familj.
Jag är så obeskrivligt tacksam. Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Alltid.

Till det svenska folket: från djupet av mitt hjärta: Tack. Tack för er vänlighet, er värme, er solidaritet. Tack för att ni såg mig som en människa. Tack för varje samtal, varje leende, varje handslag, alla små ögonblick som betydde så mycket. Jag kommer aldrig att glömma er.

Jag klagar inte. Sverige har varit fantastiskt. Jag är tacksam för varje dag, varje vän, varje skratt, varje stund av hopp. Jag är tacksam för att jag fick leva i ett land där medmänsklighet fortfarande finns. Tack Sverige för att jag fick vara här.

Men det som gör mest ont… det är att behöva lämna det jag älskar. Mina älskade hundar. Min familj. Mitt hem.

Till er, min familj, mina kära:
Jag älskar er mer än jag någonsin kan beskriva .Ni är mitt hjärta, min styrka, mitt allt. Att behöva lämna er… det gör ont på ett sätt jag inte ens kan sätta ord på.
Jag ville ge er en framtid här. Jag ville se er växa upp i trygghet, i frihet, i glädje. Men nu måste jag gå. Inte för att jag vill utan för att jag inte längre orkar kämpa.

Jag vill rikta ett särskilt tack till landslaget, min brottningsklubb och till alla inom brottningens och kampsportens värld.
Tack för att ni trodde på mig, stöttade mig och gav mig en plats att växa, både som idrottare och som människa. Tack för varje träning, varje tävling, varje samtal i omklädningsrummet. Ni har gett mig gemenskap, mål, hopp och styrka under de svåraste av tider. Ni har varit en avgörande del av mitt liv här, och det bär jag med mig för alltid.

Tack för att ni läste.”

https://www.facebook.com/share/p/19mioXNZmP/