Kan det oproportionerliga bidragssystemet spela in?

Enligt nya siffror från Migrationsverket har majoriteten av de asylsökande som kom till Sverige under massmigrationsvågen 2015 valt att stanna kvar. 62 000 av de 163 000 personer som sökte asyl har blivit svenska medborgare, medan 39 000 personer har tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd så att de kan stanna i Sverige. 38 000 personer är registrerade som utresta och därutöver är det 13 000 personer som ”avvikit”, det vill säga att de kan ha lämnat landet eller att de är kvar, men inte meddelat Migrationsverket var de befinner sig.

Så vad är anledningen till att så många valt att stanna kvar i Sverige – kallt, långt bort från hemlandet och med en helt annan kultur – trots att det varit fred i Syrien i många år och landets dåvarande regering efter krigsslutet dessutom uppmanade sina medborgare att återvända hem för att hjälpa till att bygga upp landet igen?

Att många av de som kom i flyktingströmmarna slängt sina pass och inte ens var från det krigsdrabbade Syrien eftersom Sverige beslutat att alla syrier som sökte asyl skulle få bifall och få permanenta uppehållstillstånd, spelar så klart in.

Men så gör även det mycket generösa samt oproportionerliga bidragssystemet som Sverige haft i decennier och som försatt oss rejält på pottkanten. Varför skulle man vilja lämna en tillvaro där pengarna kommer in på kontot varje månad, hyran är betald, man bor i en bekväm lägenhet, barnen får gratis utbildning, man umgås med andra landsmän, får fritt utöva sin religion, får pension på äldre dagar fast man aldrig arbetat i det nya landet, man behöver inte jobba och inte ens lära sig språket – för att istället åka tillbaka till ett land som delvis är i ruiner och klämma ihop sig i ett skjul samt faktiskt anstränga sig för brödfödan?

Svaret är givet för många och de flesta av oss hade nog tacksamt tagit emot om situationen varit omvänd, så det här är så klart som så mycket annat i det här landet ett politiskt skapat problem utan en lösning som våra beslutsfattare vill befatta sig med. Istället rullar det på år efter år där svenska skattebetalare sugs ut och välfärden har raserats eftersom det är för få som arbetar, medan vi ständigt påminns om att kakan inte går att dela för många gånger.

Det som är såväl tragiskt som orättvist i det hela är att man behandlar människor i Sverige helt olika. Kommer du från ett annat land för att söka asyl får du ett buffébord med fördelar, medan du som svensk ofta faller fritt utan skyddsnät när du hamnar i trångmål.

Det finns otaliga berättelser om hur människor gått från ett vanligt liv med ordnade förhållanden jobb/familj/bostad till att hamna på gatan som hemlös i det präktiga Sverige.

Jag själv har en vän som råkat ut för något liknande och det hela påvisar hur sjukt vårt myndighetssystem är. Boende i Svealand i en kommun som har god vana av stort flyktingmottagande sedan decennier tillbaka. En helt vanlig svensk man som på senare år högutbildat sig inom statsvetenskap, men haft svårt att hitta jobb då han har åldern emot sig. Utan familj som kan hjälpa till ekonomiskt hamnar man snart på botten och till slut fick han anmäla sig hos både Arbetsförmedlingen samt Socialtjänsten för att söka om ekonomiskt bistånd.

Det är nu problemen börjar och han kan inte få hjälp av Socialtjänsten eftersom han är högutbildad, så han blir Arbetsförmedlingens ”problem”, men de bara skjuter problemet framför sig genom att byta ansvarig jobbcoach som vi andra byter underkläder. Det har nu gått snart ett år och under den här tiden har han fortfarande inte fått ett öre i bidrag. Myndighetspersonerna i fråga har till och med berömt mannen för att han kunnat leva på typ ingenting. Han söker mängder med jobb varje vecka, varav merparten är under hans utbildningsnivå, men får inte ens komma på intervju.

Nu är det utlovat ett möte med Arbetsförmedlingen och den nya jobbcoachen om några veckor, om det blir av till slut och de kan fatta ett beslut som Socialtjänsten sedan kan ta i beaktande så kan han – hör och häpna – få lov att LÅNA pengar att leva på tills han fått ett jobb och kan börja betala tillbaka till kommunen.

Grundidén i sig är väl inte dum – om den hade gällt för alla invånare, men när alla andra i behov av hjälp får bidrag och allehanda stöd medan den här mannen ska straffas för att han råkat skaffa sig en hög utbildning, är det något som är väldigt fel i systemet.

Dessa beskrivna problem är något som irriterar stora delar av befolkningen och år efter år hör vi våra beslutsfattare skylla på tidigare regeringar samt lova vitt och brett om hur just dem ska förändra situationen vad gäller såväl migrationspolitiken som det sjuka svenska bidragssystemet, men inget händer oavsett vem som sitter vid makten. Detta tycks dock inte ha gått upp för majoriteten av svenska folket som fortsätter rösta på samma stollar vart fjärde år istället för att inse att samtliga riksdagspartier bevisat att de är ett avslutat kapitel.

#vibetalar

https://sverigesradio.se/artikel/adnan-vantar-fortfarande-pa-medborgarskap-kan-inte-rora-pa-mig

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/interpellation/automatiska-permanenta-uppehallstillstand-for_h11013/