EU:s förslag om massövervakning får oss att likna de diktaturer som våra beslutsfattare återkommande kritiserar

Rekommenderar en bra ledare, trots att den är publicerad i DN, som säger det mesta om hur EU:s föreslagna massövervakning kommer påverka oss alla. Från journalister som inte längre kommer att kunna skydda sina källor på ett säkert sätt till visselblåsare och oppositionella samt så klart vanliga medborgare.

Man ser tydligt hur regeringen sade en sak före valet innan de gjorde en helomvändning tillsammans med den så kallade oppositionen. Tillvägagångssättet känns igen från såväl hanteringen av Natomedlemskapet som DCA-avtalet – ingen offentlig debatt och ingen hänsyn till expertutlåtanden samt definitivt ingen som sätter medborgarna främst.

——————————————

”Jag vet inte vad som var värst: Heléne Fritzons obefintliga argument eller att det framfördes med en sådan olidlig självgodhet. ”Jag är så säker på att det kommer en dag framöver, det är stöddigt att säga, där jag får rätt”, sa EU-parlamentarikern i valrörelsen.

Då var hon ensam. Före valet stod inget annat parti bakom något så vanvettigt som en massövervakning av hela Europa. Men det var hennes partikollega, EU-kommissionären Ylva Johansson, som tagit fram förslaget som kallas ”chat control”, så Fritzon framhärdade.

Vad Ylva Johansson bett om är spektakulärt: att stater ska kräva att techbolagen skannar all digital kommunikation. Därmed skulle möjligheten att använda krypterade tjänster gå förlorad – och stater få tillgång till precis all kommunikation som européer ägnar sig åt.

Spionerna i DDR hade varit avundsjuka.

Det var också därför EU-parlamentet reagerade på ett så ovanligt sätt när förslaget förra året landade på deras bord: alla partigrupper – från tokvänster till extremhöger – samlades kring ett motförslag. Självklart måste polisen få bättre möjligheter att sätta dit de människor som ägnar sig åt övergrepp mot barn – det är för att komma åt dem som kommissionen vill övervaka alla. Men då får man begränsa övervakningen till personer som är misstänkta för sådant, var parlamentets besked. Och se till att lagen inte hotar möjligheten att kommunicera krypterat.

På bilder från omröstningen syntes Tomas Tobé (M) med ett stort leende och två knutna nävar. Samma stolthet hördes i valrörelsen: det var moderater som stoppade massövervakningen, förklarade han.

Drygt en vecka efter valet avslöjar journalisten Emanuel Karlsten att Tobés regering nu ändå tänker stödja det belgiska förslaget i ministerrådet. Det handlar om en delvis omformulerad version, där ”bara” bilder, filmklipp och länkar ska granskas. Regeringen bad riksdagspartierna att ställa sig bakom den nya hållningen.

Ingen offentlig debatt, inga expertutlåtanden, bara ett effektivt litet utskottsmöte.

Och plötsligt var alla utom Centerpartiet och Sverigedemokraterna för förslaget.

Det skyndades igenom med en sådan fart att en vänsterpartist i justitieutskottet sa ja av bara farten – tills partiledningen förstod vad som hänt och hon fick pudla. Miljöpartiet hävdade då att också deras riksdagsledamot röstat ja av misstag, något som Emanuel Karlsten sedan kunde visa var en lögn: MP:s man i utskottet stöttade förslaget medvetet.

Så kanske var ändå inte Fritzons självgodhet värst. Det var de andra partierna, som påstod sig vara mot massövervakningen så länge de bad om väljarnas röster – för att sedan ändra sig direkt efter valet.

De som inte hade ryggrad att berätta det för väljarna.

”Chat control” bygger också på ett fritzonskt självförtroende: att den skannade och insamlade informationen inte kommer att hackas. Med tanke på hur offentliga aktörer klarat av det tidigare undrar man försiktigt: var kommer det självförtroendet ifrån?

Däremot vet vi redan nu massövervakningens pris: journalister kommer inte längre säkert kunna skydda sina källor, oppositionella kommer veta att staten tittar på och alla bilder du skickar måste du vara beredd att dela med både techbolag och staten.

Och i värsta fall: stater som inte vill Europa väl. Sverige vet en hel del om hur brutalt regimer som den i Iran går tillväga för att få vad de vill – hur långt de är beredda att gå för att utpressa. Informationen som samlas in kommer att bli hett eftertraktad. Ett enda stort utpressningsarkiv.

Den ryska regimen har ännu bättre utsikter att få användning av den europeiska naiviteten: de har vänner i ett par av de länder som nu ska samla in informationen från befolkningen.

Det är som den dystopiska slutstationen av rent mjöl i påsen-samhällen. Om alla bilder du skickar tål att tittas på av staten, techbolag (och eventuella hackare) har du absolut inget att vara rädd för.

Och det riskerar att ge Europa en sovjetisk touch: Stäng fönstret innan du pratar. Berätta inte saker för andra. Lev inte ut i onödan.

Går det igenom blir det det enskilt sämsta beslut som EU fattar det här decenniet.”

https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-eu-kan-vara-pa-vag-att-fatta-sitt-samsta-beslut-pa-manga-manga-ar/