Konceptet kvinnlig sport på väg att reduceras när transsexuella män tar över

Den amerikanska journalisten Robert Bridge har skrivit en artikel om ett känsligt, men angeläget ämne, nämligen hur transsexuella män som tävlar som kvinnor tar över allt mer i idrottssammanhang samtidigt som biologiska kvinnor bokstavligen ställs åt sidan.

Ett exempel är från augusti i år då den kanadensiska styrkelyftaren Anne Andres (som föddes som man) satte rekord med ett slutresultat på 597,5 kg (cirka 1 317 lb) för sina prestationer i bänkpress, marklyft och knäböj – ett totalresultat som var mer än 400lb högre än den närmaste konkurrenten.

April Hutchinson, en Ontario-baserad kvinnlig styrkelyftare, lade upp en video på X för att protestera och få Canadian Powerlifting Unions (CPU) att agera.

-”Varje kvinna, man eller federation som stödjer män att lyfta eller tävla med kvinnor är en del av problemet. De borde skämmas. De hjälper bokstavligen till att radera ut kvinnliga sporter.”

Hutchinson deltog även i Piers Morgan Uncensured show, där hon kritiserade CPU:s brist på handling och kallade det ”nedslående och motbjudande.”

Den 7 november stängdes Hutchinson av från att tävla i två år av CPU pga flera brott mot uppförandekoden och policyn för sociala medier. Innan beslutet tillkännagavs hade Andres emellertid också tagit sig till sociala medier där hon tårögd jämförde sin smärta och lidande med smärtan och lidandet hos en afroamerikan som kallas ”n-ordet”, vilket enligt Andres motsvarar att kalla en transkvinna för en man och hänvisa till honom.

Den 18-faldiga kvinnliga (biologiska) Grand Slam-mästarinnan i tennis, Martina Navratilova, gav sin syn på saken.

-”För att sätta argumentet på det mest grundläggande: en man kan bestämma sig för att vara kvinna, ta hormoner om det krävs av vilken idrottsorganisation som helst, vinna allt i sikte och kanske tjäna en liten förmögenhet samt sedan ändra sitt beslut och gå tillbaka till att producera bebisar om han så önskar. Det är galet och det är fusk. Jag tilltalar gärna en transkönad kvinna i vilken form hon än föredrar, men jag skulle inte gärna tävla mot henne. Det skulle inte vara rättvist.”

Förra året blev simmaren Lia Thomas vid University of Pennsylvania, som aktivt deltagit i transgenderdebatten och förspråkat inkludering, slagen av Iszac Henig, en transmanlig simmare vid Yale University som fortsatt att simma i damlaget.

Men det finns värre exempel, nämligen från rugby, en av de mest aggressiva kontaktsporterna i världen, som nu tillåter transsexuella kvinnor (biologiska män) att spela mot kvinnor.

En kvinnlig spelare från Stoney Creek Camel, som spelat mot en transsexuell spelare, berättar att hon aldrig blivit träffad på det här sättet förut, inte ens på damnivå.

-”Det fanns så mycket mer brutal kraft. Det finns kvinnor som är större än honom, men ingen tjej slår så. Det här är en stark människa.”

Den transsexuella kvinnliga spelare som den anonyma medlemmen i det motsatta laget talade om är känd som Ash och beskrivs av Toronto Sun som en icke-binär person som identifierar sig som kvinnlig – är cirka 180 cm lång och väger upp mot 100 kg. Ingen av de kvinnliga spelarna i motståndarlaget ville bli namngivna av rädsla för att ”såra någons känsla och bli stämplad som trångsynt.”

Så hur kommer det här påverka idrotten framöver? Artikelförfattaren spår att lag inom olika damsporter som inte ställer upp med transpersoner i laget snabbt kommer inse att de är i ett allvarligt underläge och aktivt börja rekrytera transspelare för att jämna ut poängen – trots allt är fusk inom sport lika gammal som sporten i sig och ingen gillar att förlora.

Men som en konsekvens kommer samtidigt konceptet med ”kvinnlig sport” att bli överflödigt, där det saknas ett tryggt utrymme för biologiska kvinnor inom idrott, vilket kan få till följd att ett stort antal unga kvinnor kommer att välja bort idrotten helt och hållet.

De berövas inte bara den erfarenhet som kommer med idrott, utan även stipendieprogram till universitet samt kanske en resa till de olympiska spelen och de kommer inte ens att få klaga över det offentligt med risk att bli stämplade som ”transfober”.

Hade det inte varit bättre och mer rättvist att låta transsexuella personer ha ett eget sportevent, kanske ”Translympic”, precis som Paralympic?!

Detta ämne är främst ett problem isolerat till västvärlden och det borde diskuteras mer, men som med allt annat som klassificeras som icke politiskt korrekt har det blivit lite stigmatiserat.

Läste en intressant kommentar som får avsluta nedan, även om det kan låta lite hårt för en del. Jag upprepar som tidigare att jag respekterar alla individer oavsett läggning och tycker de ska leva som de vill, men låt det stanna privat och samhället måste sluta applicera det på våra barn samtidigt som våra beslutsfattare behöver ta ett steg tillbaka i sin iver att bejaka och förenkla könsbyten.

”Det finns inget som heter en transkvinna. En liten pojke växer upp och blir en man, oavsett om han beter sig som en man eller en queer. Han ska inte kallas något annat än hans födelsenamn och de korrekta pronomen är han/honom, eftersom han är man. Om han tar på sig en klänning är han en man i klänning, i behov av hjälp. Om han tror att han är en kvinna behöver han hjälp. Att tänka eller vilja vara kvinna förändrar inte hans status som man. Alla som går med i hans fantasi och hans skådespeleri möjliggör hans självförstörelse.”

https://www.rt.com/news/587739-trans-athletes-women-competitions/