Resultatet av en slappt och kaotiskt förd utrikespolitik

Man kan undra om redaktören för Expressen glömde granska texten innan den publicerades, men bra med en kritisk text mot klåparna i EU för ovanlighetens skull och det aktualiserar frågan varför vi fortsätter låta oss hunsas av överheten i Bryssel.

—————————————————–

”Illusionen att EU är på väg att omvandla sig till en seriös global aktör, dog tvärt inför spektaklet av 27 EU-ledare när de tre veckor efter Hamas grymma överfall på civila israeler inte kunde förmå sig att uppmana Israel att skydda civila.

I fem timmar diskuterade ledarna huruvida en paus i bombandet kunde störa Israel. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz vägrade att låta EU använda något ord som kunde binda Israels händer trots att landets ledare utlovat en fruktansvärd hämnd. Övriga EU-ledare lät honom hållas.

Det är illa nog att låta Tyskland diktera europeisk utrikespolitik. Men kvällen hade föregåtts av en ren EU-kakafoni sedan kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, oombedd rest till Jerusalem till stöd för Israels premiärminister Netanyahu. Och för att i EU:s namn leverera ett tyskt budskap (fullt stöd, internationella regler bortglömda).

På Twitter grälade en handfull EU-kommissionärer med varandra om saken, EU-regeringarnas ordförande Charles Michel tillrättavisade von der Leyen offentligt och 845 av hennes anställda påpekade det självklara i ett öppet brev: Att hon faktiskt inte är EU:s utrikespolitiska talesperson.

Kan man ta en global aktör på allvar, vars högsta tjänstemän grälar med varann på Twitter? Svagt nog lät EU-ledarna detta passera.

Om utrikespolitiken är kaotisk, misslyckas man förstås också med geopolitiken. Geopolitik handlar om iskalla egenintressen, att positionera sig för att vinna eller åtminstone inte förlora fördelar.

EU hade tre specifika intressen i det läget: Att gisslans liv inte äventyrades av Israels militära planer (många är européer), att krisen inte skapar en stor flyktingström till Europa och att konflikten inte sprider sig till fler länder.

EU hade inte ens samlat sig till att ta upp ämnet innan Israels premiärminister Netanyahu nedprioriterat gisslan i sin terroristjakt. Samme politiker har en idé om att göra Gazas miljoner till flyktingar dels i Europa, dels i Egypten, men då finansierat av EU.

Och apropå icke-spridning så har USA redan bombat angränsande länder.

Se där en bild av EU i global politik, ingen tog notis om europeiska intressen.

På grund av Tysklands krav spelar EU sedan bort sitt starkaste, nära nog enda, långsiktiga globala argument. I en upphettad jakt på resurser, allierade eller bra affärer är just ryktet vad som skiljer ut EU – att alltid stå för gemensamma spelregler, lika för alla.

Vi är inte Kina och vi är inte USA (men har pengar) är ett budskap som öppnar dörrar i denna framväxande nya tunga grupp, the Global South.

Åtminstone tills den kvällen när EU-ledarna i Bryssel inte ville begränsa Israel med krav om att skona civila.

Samtidigt i New York röstade 120 länder i FN för krav på bägge parter om vapenvila. Sände EU här budskapet till resten av världen att globala regler och lika rättigheter bara gäller västerlänningar? Det är vad det globala Syd tycks ha hört.

Allra värst är nog att magplasket inte ens är avsiktligt, med politiker som cyniskt släppt moralen för att vinna någon fördel, utan ett oavsiktligt resultat av en slappt och kaotiskt förd utrikespolitik.

Ylva Nilsson, fristående kolumnist på Expressens ledarsida”

https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/eu-gor-ett-rejalt-magplask-i-israel/