”Experter” och tankesmedjor som används för att analysera konflikten i Ukraina får finansiellt stöd från försvarsindustrin

Den politiska strategen Rachel Marsden publicerar ofta avslöjande artiklar och här är återigen ett intressant alster om hur ”experter” samt tankesmedjor som via media formar allmänhetens uppfattning om Ukrainakonflikten understöds av militärindustrins intressen.

#followthemoney

——————————————-

”Experter med viktiga titlar kopplade till akademiskt klingande enheter har format såväl hjärtan som sinnen i pressen både hemma och utomlands till förmån för oändliga konflikter i Ukraina. Gissa vilken välgörare med djupa fickor som lurar under ytan?

Under Irakkriget stödde Pentagon pensionerade generaler för att göra rundor av TV- och radioprogram som ”militära analytiker” för att främja Bushadministrationens agenda i Persiska viken. Det var som att bjuda in Ronald McDonald till ett program för att debattera och diskutera fördelarna med Big Macs. Man kunde nästan se snören fästa vid dockorna, kopplade till det militärindustriella komplexet som gynnades av krig utan någon avfart.

Spola framåt 20 år och försäljningstaktiken har förändrats drastiskt. Generalerna har ersatts av olika experter med akademiska meriter, vanligtvis kopplade till en eller flera ”tankesmedjor”. Långt ifrån de neutrala akademiska centra för intellektuell integritet som namnen antyder, är dessa enheter inte mycket mer än tvättomater för diskreta specialintressen. Jag borde veta – jag brukade vara chef för en.

Varje onsdag kom några av de högst rankade personerna inom Bushadministrationen till vårt kontor i Washington DC för att leverera sina viktigaste dagordningspunkter för veckan och begärde hjälp med att placera ut samt främja dem till både gräsrotsaktivister som sympatiserar med saken och till allmänheten. Experterna inom tankesmedjan anställdes baserat på politiska lackmustest, utan tvekan för att säkerställa att deras åsikter överensstämde med organisationens. När de inte längre gör det får man antingen sparken eller så lämnar man.

Givarna, av vilka många var välkända miljonärer och miljardärer som drivs av en passion för vissa frågor, kom rakt ut och bad om valuta för pengarna i utbyte mot att deras plånböcker öppnades. I vissa fall skulle ett helt projekt eller avdelning monteras på tankesmedjan med förutsättningen att det skulle finansieras fullt ut av en enda givare.

Dessa rika, inflytelserika människor hade vanligtvis affärs- eller investeringsintressen som gynnades av att forma etablissemangets narrativ till deras fördel och de ville göra det utan att lämna några fotspår. Finns det något bättre sätt än att ha det hela frontat av en glänsande faner av experttrovärdighet?

Så även om generalerna från Irakkrigstiden hade all subtilitet av en slägga i att företräda det militärindustriella komplexets intressen, har de nya försäljarna av ändlösa väpnade konflikter i Ukraina överväldigande anammat den mer subtila modellen.

En studie publicerad 2020 fann att de 50 bästa tankesmedjorna fick över en miljard dollar från den amerikanska regeringen och dess försvarsentreprenörer samt tillverkare, inklusive några av de största förmånstagarna av vapenproduktion idag ”till Ukraina”.

De främsta mottagarna av denna finansiering inkluderar Atlantic Council, German Marshall Fund of the United States, Brookings Institution, Heritage Foundation, Center for Strategic and International Studies, New America Foundation, RAND Corporation, Center for a New American Security, Council on Foreign Relations och Stimson Center. Vissa av dessa svarta lådor är mer ideologiskt styrda än andra. The Heritage Foundation, till exempel, är överväldigande neokonservativ och interventionistisk. Andra, som Atlantic Council och German Marshall Fund, är effektivt kraftmultiplikatorer för Natos samtalspunkter. Men RAND Corporation hyser också systemanalytiker och forskare som är specialiserade på rymd samt datorer. Det faktum att inte alla dessa enheter – eller ens människorna som arbetar inom några av dem – kan placeras i samma korg och betecknas som enbart papegojor för specialintressena för deras organisations välgörare, hjälper till att göra det mer otydligt.

I en analys av mediebevakning relaterad till USA:s militära engagemang i Ukraina som publicerades i juni, fann Quincy Institute for Responsible Statecraft att när en tankesmedja citeras angående frågan är det 85% av gångerna en tankesmedja med ”finansiellt stöd från försvarsindustrin.”

Sett till nominellt värde riskerar detta att tolkas av allmänheten som expert ”konsensus” om behovet av att amerikanska skattebetalare fortsätter att översvämma Ukraina med vapen, omedvetna om att det egentligen bara är ett gäng Pentagonstödda skådespelare som håller med varandra om behovet att fullfölja det mest lönsamma tillvägagångssättet på uppdrag av deras War Inc. sugar daddies.

Precis som när klimatforskare, som har tolkat klimatförändringarna genom oändliga finansieringar och ett evigt rättfärdigande för sin existens, inte kommer att döda sin kassako genom att argumentera för att klimatet inte kan kontrolleras av människan samt att det är meningslöst att kasta pengar på frågan eller på dem.

Många av experterna på tankesmedjorna som hanterar Ukraina är snabba med att attackera analyser och information som publiceras på plattformar som de inte gillar (som RT) som ”ryskstödda”. Man måste leva under en sten nu för tiden för att inte veta att RT är kopplat till Ryssland. Inga transparensproblem där. Men det är mycket mindre transparens kring deras egna organisationers finansiering.

Var är deras insisterande på att vara sanningsenliga när det gäller användningen av kontanter från försvarsindustrin för att påverka inte bara allmänheten utan själva konfliktens förlopp?

Omkring en tredjedel av de främsta utrikespolitiska tankesmedjorna avslöjar inte denna Pentagonfinansiering, enligt Quincy Institute. Det är inte heller ovanligt för dessa experter att lämna dessa etableringsvänliga plattformar och den offentliga ryktbarhet de tillhandahåller för att gå direkt till offentliga ämbeten – där de kan omsätta samma agenda som de främjade till handlingskraftig politik. Är det inte viktigt för väljarna att tänka på den kraftfulla dolda handen som hjälpte till att få dem dit?

Rachel Marsden, kolumnist, politisk strateg och värd för oberoende producerade talkshower på franska och engelska.”

https://www.rt.com/news/581456-think-tanks-pentagon-ukraine/

Top 50 U.S. Think Tanks Receive Over $1B from Gov, Defense Contractors

Defense Contractor Funded Think Tanks Dominate Ukraine Debate