Kvällens reflektioner

Moderatledaren Ulf Kristersson gör i SvD ett tappert försök att i ett debattinlägg få regeringen att ta sitt ansvar för invandringen genom att kräva volymmål. Han konstaterar att statistiken för det senaste decenniet visar att Sveriges invandring fortfarande är för hög och under de senaste tio åren handlar det totalt om 1,3 miljoner uppehållstillstånd, varav 430.500 asylrelaterade. Lite ironiskt att det var Kristerssons eget parti som tillsammans med Miljöpartiet lade grunden till den systemkollaps vi nu ser. Det hade varit mer klädsamt om Kristersson varit realist, tagit avstånd från Reinfeldts linje som präglat partiet under alltför lång tid och krävt tillfälligt asylstopp samt en kraftig revidering av det alltför generösa bidragssystemet.

Men dagens politiker är överlag inte realister och att använda sunt förnuft är en dödssynd eftersom man riskerar att hängas ut som ”brun” i media med allt vad det innebär. Nej, då är det bättre att tiga still och följa i gamla hjulspår.

Vi är många i Sverige som vet att det är kaos i de flesta av samhällets grundpelare och alarmerande rapporter hörs ständigt från sjukvården, socialtjänsten, äldrevården, skolan och rättsväsendet med mera. Vi tar det till oss, skakar på huvudet, konstaterar att det som sker är förfärligt, beklagar oss till familj, vänner och kollegor samt går vidare med våra liv. Vi har vant oss vid att knorra lite innan vi åter rätar in oss i ledet, vilket våra makthavare är väl medvetna om. Här är inte tal om något folkligt uppror utan alla sitter still i båten och väntar på ett mirakel som aldrig kommer.