”Rasist” eller medlöpare – vad är värst?

Men om nu vi samhällskritiker som beskriver verklighetens Sverige utan filter är rasister, vad blir då motparten? Medlöpare som aktivt ser på när landet rivs ned till bråte och vägrar acceptera vad som håller på att hända, eller tysta godkännare som förstår precis vad som sker men inte vill göra något för att stoppa det. Är det något att vara stolt över? Verkligen inte!

Så som landet ser ut nu torde ingen kunna känna stolthet och Löfvén samt Lövin/Bolund borde få en Oscar för sina skådespelarprestationer varje gång de inför publik samt medieuppbåd talar sig varma över Sverige. Men det de egentligen gör är att svika folket varje gång eftersom de inte vill erkänna problemen som många av oss andra ser dagligen och som alltför många tvingas uppleva eftersom de bor i fel område, har ett blåljusyrke eller bara råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Att reagera och tänka själv, att stå upp för sin åsikt, att sluta vara tyst och passiv samt försöka få andra att förstå är en viktig kamp för att rädda landet åt våra barn och framtida generationer. Vi har varit tysta för länge i det här landet!Numera är det dessutom alltfler invandrare som fått nog och börjat opponera sig.

Att sitta tyst och se på när landet går under eller spy ur sig hat mot de som tycker annorlunda är däremot inget att vara stolt över när man ligger på sin dödsbädd. Det borde alla dessa Sverigehatare från såväl etablissemanget som kultureliten och befolkningen betänka innan de öppnar munklykan i fortsättningen och klistrar på oss dessa epitet!