Krav på att något görs hörs från olika håll men regeringen lär fortsätta slå dövörat till eftersom pengarna behövs till annat

Lärarna protesterar, poliserna och läkarna likaså samtidigt som sjuksköterskor länge har hörts orera om de bedrövliga arbetsvillkoren. Nu ansluter sig även undersköterskorna, som på torsdag ska manifestera för bättre arbetsvillkor inom äldrevården.

Så många yrkesaktiva personer som fått nog och kräver att våra makthavare agerar genom att prioritera rätt, men när majoriteten av landets kommuner befinner sig i ekonomiska trångmål på grund av de senaste decenniernas oansvariga politik – där migrationspolitiken har en särskild plats på listan över vad som gått fel – lär dessa vardagshjältar skrika sig hesa i onödan är jag rädd.

I den humanitära stormaktens boningar är det viktigaste att fortsätta ge allt åt alla, utom sina egna medborgare – något vi får lära oss att leva med.

Igår läste jag för övrigt i SvD:s ledare, signerad Tove Lifvendahl, att Miljöpartiet med hot om uteblivet stöd pressar regeringen att återinföra ”friåret” – ett helt befängt reformförslag som riskerar att kosta samhället åtta miljarder innevarande mandatperiod. Man får hoppas att Magdalena Andersson har lite sunt förnuft kvar och kan dra i handbromsen!

#onlyinsweden

Källa: SvD