I Kenya utövas kvinnlig könsstympning på flickor fortfarande i många Massajstammar och man tror att kvinnor inte är riktiga kvinnor förrän de har blivit könsstympade. När en flicka blivit skuren är det sed att hon gifter sig rätt omgående efter ingreppet – hon blir en hustru innan hon ens fått chansen att gå i skolan. Kvinnlig könsstympning och barnäktenskap är ett stort problem och man har därför startat en skola som hjälper flickor – Naning’oi flickskola och hjälpcenter i Kenyas Rift Valley. Där finns i dagsläget 320 flickor som har sökt skydd efter att ha könsstympats och gifts bort.
Elva dagar efter att 10-åriga Lasoi blivit könsstympad berättade hennes far att hon skulle gifta sig. Hon kände inte mannen som hon skulle gifta sig med och hon hade aldrig sett honom. Men en dag kom en motorcykeltaxi till hennes hem och körde henne till hennes make. Hon rymde från sin makes hem nästa morgon och sprang hela vägen hem till sina föräldrars hus. Där blev hon pryglad av sin far och sedan tillbakaförd till sin make. En vecka senare rymde Lasoi för andra gången hem till sina föräldrar, där hon blev slagen på nytt samt tillbakaskickad.
Plågad av sin fars släktingar och förskjuten av sin egen familj medförde att Lasois liv blev en mardröm med misshandel och hushållssysslor. När de upptäckte att hon lekte med andra barn fick hon ingen mat och hon förväntades sova in sin makes hus varje natt.
Lasoi hittades medvetslös på ett fält av en Massajherde bara några veckor efter bröllopet. Hennes make hade följt efter henne när hon matade korna och hon blev misshandlad samt lämnad på marken medvetslös. Hon räddades av medlemmar ur ”Nashipai Maasai Community Project” och fördes till Naning’ois räddningscenter.
Lasois berättelse är dock inte unik, utan detta är vanligt förekommande i områden som Kajiado och Narok, som bägge är Massaj-områden.
Trots att kvinnlig könsstympning är förbjudet i Kenya sedan 2011 är det fortfarande tusentals familjer som utövar det, särskilt på landsbygden. För att undgå att det upptäcks så genomförs det bakom stängda dörrar.
En kvinnlig aktivist, Selina Nkoile, som fötts i Massajstammen, säger att det är omöjligt att hitta en vuxen kvinna här som har undgått att könsstympas.
-”När en flicka väl är gift så kompenseras hennes familj med kor, vilket är den mest värdefulla tillgången i Massajernas samhälle. Flickor tillhör inte sina föräldrar utan de tillhör sina män. Jag kommer aldrig att acceptera barnäktenskap som en del av min kultur. När jag växte upp gifte sig kvinnor, men föräldrarna väntade tills flickan hade växt upp och utvecklat alla externa organ som visar att hon är en kvinna – efter det genomgick hon könsstympningen och gifte sig sedan. Men idag kan föräldrarna inte vänta på att deras barn ska bli äldre. Människor gömmer sig bakom kulturen, men när de tittar på sina döttrar är det korna som de ska få när de gifts bort som de ser. Genom att utbilda samhället om riskerna med kvinnlig könsstympning, barnäktenskap samt vikten av utbildning så kommer vi att kunna få ett samhälle där varje flicka och kvinna själva kan välja vad de ska göra med sin kropp, med sitt liv och med sin framtid.”
Selina bildade Nashipai Maasai Community Project, genom vilken hon har lyckats rädda över 250 flickor från de omkringliggande byarna och ta dem till flickskolan.
Flickor som inte har genomgått könsstympning hånas ofta och får höra att de aldrig kommer att bli gifta, därför känner alla flickor som ännu inte blivit skurna en enorm press att genomföra ingreppet för att undvika att bli stigmatiserade och utdömda av samhället. Ingreppet lyfts fram i Massajsamhället och kvinnor som inte blivit skurna är helt enkelt inte riktiga kvinnor.
65-åriga Salei var tidigare omskärerska och ägnade sig i 30 år åt traditionella kvinnlig omskärelse, innan hon slutade praktisera det för åtta år sedan. Salei kan inte komma ihåg hur många kvinnor hon skurit, men hon säger att hon gjorde det för att försörja sig själv. Under ceremonin brukade hon skära bort alla externa delar av flickornas könsorgan, men efteråt blev flickorna sjuka och de kunde varken gå eller springa. Hon säger att hon inte längre stödjer kvinnlig könsstympning efter att ha sett konsekvenserna.
Man önskar att man kunde säga att även om detta är rent förfärligt så är det bara ett lokalt problem bland gamla stammar i Afrika och att det inte drabbar några flickor här i väst. Med facit i hand vet vi att detta inte stämmer, utan kvinnlig könsstympning och barnäktenskap finns överallt i väst – även i Sverige. Trots att det är förbjudet enligt lag så utförs det ändå i lönndom i hemmen eller under semestern i hemlandet. Vi vet det, myndigheterna vet det, politikerna vet det definitivt, men INGEN gör något!
Imorgon är det internationella kvinnodagen och räkna med att regeringen Löfvén kommer att krumbukta sig över sin egen förträfflighet som ”världens första feministiska regering”, för att inte tala om hur jämställt samhälle vi har i Sverige där vi verkligen står upp för alla. Det är ett hyckleri utan dess like som tillika backas upp av media.
Tyvärr är det bara att konstatera att oavsett färg på regeringen så är det ingen som vågar ta i denna heta potatis och under tiden gifts nya flickor bort samt en del tvingas dessutom lägga sig under kniven! Skamligt Sverige – kan vi inte bättre än så här?!
#vågaståuppmotkvinnoförtryckpåriktigt
Jenny Piper 
Reblogga detta på Micaels Lidéns Blog.
GillaGilla