”Varje kvinna i Afghanistan har ett hundratal ägare – fäder, bröder, mor/farbröder och grannar. Det har alltid varit så. De tror att de har rätt att tala för oss och fatta beslut för oss. Det är därför våra berättelser aldrig hörs, utan begravs med oss under jord. Men tänk om afghanska kvinnor hördes och de lyckades bekämpa kulturen, familjen och det rättsliga tvånget som strävar efter att se till att de håller tyst? Vad händer om de ord de yttrar är krav på rättvisa?”
Orden är den afghanska regissören Sahra Mani Mosawis, som har gjort den prisbelönade filmen ”A Thousand Girls like Me” där man följer den 23-åriga kvinnan Khatera, som gömmer sig från sin familj för att undvika att bli dödad.
Khatera får verkligen känna att hon lever efter att hon anklagat sin far i TV för att ha utnyttjat henne sexuellt. Han våldtog henne i 13 år, vilket resulterade i flertalet graviditeter. De flesta blev abrupt avbrutna när han tvingade henne till abort, men hon lyckades föda fram två barn. Ett av barnen tog han med sig ut i öknen, där han lämnade bebisen för att dö.
Khateras 3-åriga dotter Zainab undgick samma öde och lever tillsammans med sin mor. Nu är Khatera åter gravid med sin far och hon är livrädd för hennes dotters framtid, såväl som för det ofödda barnet. Hennes enda chans är att övertyga myndigheterna att åtala fadern.
Det här är inte första gången hon försöker och TV-showen är ett desperat sätt som hon vet kan leda till svåra konsekvenser i ett land där det juridiska systemet ofta gör kvinnan som söker skydd till brottsling.
Men att anklagas för moraliska brott är inte den enda risken som hon står inför när hon talar ut. Khateras farbror anser att hon har bringat skam på familjens namn och att lösningen är att döda henne och hennes dotter. Men oavsett den rädsla och osäkerhet som hon känner, så är hon fast besluten att tvinga sin far till domstol för att skydda sig själv och sina barn samt föregå med gott exempel för andra kvinnor i samma situation.
Filmskaparen Sahra Mani Mosawis menar att hon är en del av ett samhälle som har den högsta statistiken i världen för våld i hemmet samt ojämställdhet mellan könen. Nästan varje dag rapporteras det om våldtäkter och mord på kvinnor. Några fall rapporteras av media, men de flesta förblir okända.
Det nuvarande legala systemet i Afghanistan är komplext, förvirrande och korrupt. Den formella statliga rättvisan är fortfarande under konstruktion och fungerar endast i stadsområden, där det är mindre instabilitet och bättre säkerhet, men det minskar hela tiden.
Kan någon förklara för mig varför vi huserar tiotusentals afghanska män i Sverige när det är de afghanska flickorna och kvinnorna som är i mest behov av skydd? Jag blir illamående över tanken att medelålders kvinnor daltar med dessa stackars ”ensamkommande” pojkar, medan hundratusentals flickor/kvinnor förtrycks, mördas och våldtagas varje dag i Afghanistan. Där har vi de riktiga offren – skäms Sverige!
Jenny Piper 
Om man skriver sin åsikt här att man tycker att alla Afghanska ”män” skulle återsändas till sitt hemland och bara kvinnor ensamstående övergivna med barn skulle få komma hit, så kommer inlägget att blockeras.
GillaGilla
Nej, det här är inte Facebook – ordet är fritt!
GillaGilla
Jag har tänkt på detta länge! inte bara Afghanistan även andra länder som kvinnor, barn, homosexuella och etc förtryckes!
Hur kan alla länder på bästa sätta hjälpa dessa utsätta grupper?
Jag tror fundamentala problemet i länder med brist för demokrati ligger mänskliga rättigheter i botten. Så länge man inte löser det då kommer uppgiften vara en omöjlighet att hjälpa människor. Grunden är fel. Men åter tillbaka på er artikel jag tycker om för ex. Sverige hjälper varje år 5000/ afghanska kvinnor ekonomisk / men även utbildning och outsourcing av arbete då kommer kvinnor ha mycket starkare ställning i samhället.
—-
GillaGillad av 1 person