Stigmatiseringen i det svenska samhället är ett faktum!

Ett av mina barn klagar över att eleven som sitter bredvid stör mycket på lektionerna, vilket påverkar insupningen av kunskap på ett negativt sätt. Idag när jag vaknade tänkte jag att jag skulle ta upp det med klassläraren, men så slog det mig att hur kommer det att se ut?! Eleven ifråga härstammar nämligen från Afrika och om jag klankar ner på vederbörande så kanske jag kommer att framstå som en ”rasist”. Jag har redan ifrågasatt skolans beslut att låta en nyanländ språkträna genom att vara behjälplig i klassen och på rasterna, så om jag dessutom kommer med detta lär väl lärarna verkligen få något att prata om i lärarrummet.

Det är på ett sätt sjukt att man ska behöva tänka i dessa banor, att man ska behöva tveka att ta upp något med läraren bara för att man inte vill få en stämpel. I mitt fall kanske jag redan har en, men ändå, att vi har fått ett sådant samhälle, där rädslan för stigmatisering har tagit överhanden är inte sunt!

Jag kan tänka mig att många lärare känner så i sin tur när vissa element stör i klassen och man kanske drar sig för att säga till, eller i mer allvarliga fall, ta upp det med rektorn. Det har hänt flera gånger att lärare hängs ut i tidningar för att de tagit tag i elever eller kastat ut dem från lektionen när de stört eller inte uppfört sig. Nu för tiden stämplas alla så lätt för allra minsta och det är därför vi har en så slapp skola eftersom lärarens möjligheter att utöva ledarskap och auktoritet kraftigt försvagats. I vissa skolor har nog devisen ”ordning och reda” totalt försvunnit ur vokabulären. I längden är det så klart eleverna som är de stora förlorarna och Sverige i allmänhet eftersom vi fortsätter falla i PISA-undersökningarna samt blir omsprungna av länder som lagt mycket energi på att höja den intellektuella nivån i landet.

Detta handlar inte om att det bara är elever med utländsk bakgrund som stör – nej då, dessa elever finns i varje klass och det är både pursvenska elever såväl som barn med annan etnisk bakgrund. Just nu har jag tre barn i skolan och i alla klasser finns minst en elev som har lite svårare än andra att koncentrera sig på lektionerna. För min del känns det som att dessa elevgrupper har ökat – jag undrar vad det beror på? Eller så är det helt enkelt så att det är för få speciallärare, brist på struktur och minskade möjligheter att stödja dessa barn på rätt sätt som har bidragit till att det syns mer än det gjorde förr.

Att svenska skolan är i fritt fall och att pengarna inte räcker till (fast våra lador är fulla när det kommer till en viss grupp i samhället) är ingen hemlighet. Skolminister Gustav Fridolin lovade att han skulle fixa skolan på 100 dagar när han tillträdde för fyra år sedan och det löftet har han fått revidera jag vet inte hur många gånger. Nuvarande regering och dåvarande regering har sakta men säkert brutit ned både skolan och vården – främst den psykiatriska vården som är allt annat än fungerande. Detta är viktigt att ha i åtanke när det är dags att rösta den 9 september.

Vi får se om jag ska ta upp problemet med den störiga bänkkamraten med läraren eller inte, än så länge är det ändå hanterbart och skolan har precis börjat, men jag skulle ljuga om jag skulle påstå att det inte hade underlättat om eleven i fråga hade haft nordiskt utseende. Tragiskt men sant.

stigmatisering

Annonser

4 reaktioner till “Stigmatiseringen i det svenska samhället är ett faktum!

  1. Jag tycket att du skall ta upp det med läraren. Men Jenny, skolans största problem är mycket lätt identifierat. För stora klasser! Det i sin tur är ett resultat av besparingar, för dåliga satsningar på lärarutbildning och annat och det i sin tur är ett resultat av att överheten inte betalar skälig skatt. Överheten/globalisterna/rikemännen, you name it, har istället, med hjälp av riksdagens politiska partier, plundrat statskassan på astronomiska belopp.

    Skattefrågan kan låta tråkig och svår och den kan kännas hopplös då samma sak har skett nästan överallt och inget land i dagens globaliserade värld kan skilja ut sig allt för mycket utan att det slår tillbaka.
    MEN, hur svårt det än är så är det iallafall tydligt vilka bovarna är. Vi har låtit detta gå för långt nu för att det skall finnas några enkla lösningar. Dessa bovar gör dock allt dom kan för att få oss att leta efter enkla lösningar. Det är därför globalisterna föser fram nationalisterna för att få oss att snacka etnicitet i stället för att anklaga dom verkliga bovarna. Vi måste lära oss att se igenom deras dimridåer om vi någonsin skall komma framåt. Att sparka på invandrarna gynnar bara bovarna och det kommer inte att ge en krona till skolan, vården, kommunikationerna, pensionerna eller något annat.
    Sluta hjälp bovarna Jenny?

    Gilla

  2. Du ska absolut ta upp det med klassläraren och även rektorn annars finns risk att det eskalerar framöver. Vad är viktigast, att ditt barn får tillgodogöra sig nya kunskaper eller att du blir misstänkliggjord?

    Skolan har under lång tid befunnit sig i en allt brantare nedförsbacke precis som samhället. För många år sedan påpekade jag för en person som hade en högre befattning inom skolvärlden att skolan var en spegel av samhället. Det föll inte i god jord.

    Efter att ha upplevt hur elevernas kunskapsnivå och intresset för att lära sjunkit år efter år så gjorde jag slag i saken och sade upp mig efter 14 år som gymnasielärare. Man orkar inte fortsätta att tjata hur länge som helst på elever som saknar viljan och intresset att ta till sig nya kunskaper. Visst fanns det ljuspunkter så allt var inte nattsvart. Dock upplevde jag att dessa ljuspunkter tyvärr blev allt färre för varje nytt läsår.

    Jag minns hur det var när jag började min tjänstgöring. Det var med glädje och stort engagemang jag startade varje ny skoldag. Kontakten med eleverna var det allra roligaste och det mest stimulerande. Detta var verkligen världens bästa jobb var min åsikt då. Men saker och ting förändras och tyvärr inte alltid till det bättre. Jag känner i dag ingen ånger för mitt beslut att lämna skolan, beslutet var rätt då och där.

    Liked by 1 person

    1. Tråkigt att du lämnade, men förstår dig.

      Ett klargörande är nog dock på sin plats. Problemet i barnets klass är inte så stort ännu, de har dessutom nyss börjat skolan och det jag ville belysa var att man drar sig för att ta upp saker då man inte vill peka ut vissa folkgrupper, även om det inte ens är det som det handlar om.

      I dagens lättkränkta samhälle har stigmatiseringen blivit en del av vår vardag.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s