Noterar att Storbritanniens tidigare premiärminister Boris Johnson i hemlighet besökt den ukrainska fronten i Zaporizjzjaregionen i syfte att göra en TV-dokumentär som snart kommer att sändas på brittiska Channel 5. Johnson ska ha tillbringat tid med den ukrainska väpnade styrkans (UAF) 65:e brigad nära Huljaipole.
Johnson hävdar, fylld av raseri, att västerländska stödjare gör alldeles för lite för att hjälpa Ukraina i kampen för frihet och ger inte ukrainarna den utrustning de behöver; långdistansmissiler samt uppmanar européerna att tina upp Putins hundratals miljarder i frysta tillgångar för att hjälpa Ukraina.
Dessutom beskriver han de ukrainska soldater som han pratat med som utmattade med en uppenbar mänsklig önskan att kriget ska ta slut.
Trots det enligt Johnson ”otillräckliga västerländska stödet”, är han efter 48 timmar vid fronten övertygad om att ukrainarna kommer att lyckas; ”Ukrainarna kan vinna och kommer att vinna.”
Med tanke på att Boris Johnson var med och hindrade Ukrainas ledare Zelenskyj från att skriva på fredsavtalet med Ryssland i mars 2022 i Istanbul och istället uppmanade Ukraina att fortsätta slåss, vilket bekräftats av Ukrainas dåvarande chefsförhandlare David Arakhamia, blir det smått patetiskt att höra BoJo beklaga sig över att de stackars ukrainarna lider samt bara vill att kriget ska ta slut – ett krig han medvetet såg till att hålla igång när han stoppade fredsprocessen efter order från det militärindustriella komplexet.
För nytillkomna läsare fanns det ett färdigt fredsavtal som båda sidor hade godkänt i förväg redan under de första veckorna av Ukrainakonflikten 2022, som Kiev sedermera backade från i Istanbul efter påtryckningar från väst via Boris Johnson.
Kiev var då villiga att i enlighet med Rysslands krav förklara militär neutralitet, begränsa sina väpnade styrkor och lova att inte diskriminera etniska ryssar. I gengäld skulle Moskva ansluta sig till andra ledande makter för att erbjuda Ukraina säkerhetsgarantier.
Fyra år senare kan man i backspegeln konstatera att Ukraina via Zelenskyj – berusad av girighet – bet sig själva i svansen genom att lyssna på de lögner som västerländska ledare viskade i örat eftersom man gick miste om ett mycket mer förmånligt avtal än vad som nu väntar där man bland annat måste ge upp mark. Därtill har minst en halv miljon ukrainska soldater dött för ingenting.
Hela konceptet att låta Boris Johnson av alla människor göra en dokumentärfilm och låtsas som att han känner sympati med människor han varit med och sålt ut är vämjelig, men PR-tricket och hans löjeväckande insikter om att Ukraina fortfarande kan vinna kriget kommer tyvärr gå hem hos den breda publiken. Det skulle inte alls förvåna mig om svenska TV-kanaler köper in skräpet.
Att våga visa verkligheten, som Dokument utifrån ”Ukraina – revolutionens mörka sida (The dark side of the revolution in Ukraine)” som SVT sände 2016 och handlar om Majdan-rörelsen samt protesterna mot den dåvarande regeringen som sedermera ledde till att president Viktor Janukovytj avsattes i början av 2014 – inklusive högerextrema organisationers roll i upproret som hade stöd av USA, är däremot ointressant att sända eftersom det skulle kunna leda till att människor börjar ifrågasätta det narrativ vi matats med i åratal där man medvetet utelämnat att grundligt belysa bakgrunden till konflikten.
Jenny Piper 